Jag är trött. Har avslutat min första APU-dag vid Komvux och det var riktigt trevligt. Det känns rätt, där någonstans i maggropen, när jag pysslar med ledargrejer. lärargrejer. Kanske det är det här man ska göra av sitt liv? Det vore kanske inte så dumt.
Jag ska även få hålla två lektioner. En om att skriva och en om miljökvalitetsmålen. och så ska jag vara en dag på EC i Boden.
Tänk om man skulle komma på det nu. Det där man ska göra. Då vore det ju så lätt att rikta uppmärksamheten, inte bara hinna med så mycket som möjligt för man kan inte välja.
En annan grej som upptar min tankeverksamhet är den här boken jag har börjat läsa. Audrey-flickorna av Monika Björk, som delvis handlar om vad som händer på en gömd ö då tjejmaffian växt upp och delvis allt de tänker tillbaka till under tiden de befinner sig på ön. Tjejmaffia på expressen med under och överpotäter, norrlandsproletärer och torrfittor. Jag älskar den. De reflekterar över hur lite och hur mycket som har hänt sedan 70-talet på jämställdhetsfronten.
Den inspirerar mig, för jag tror jag är hes efter alla rop på rättvisa och jag vill bara gråta av frustrationen när ännu en människa säger "det bara är så". Ska jag vara helt ärlig önskar jag ibland att man inte visste. Lyckligt ovetande antar jag att vi kallar det. Fast allra helst önskar jag att fler visste. Förstod. För jag vägrar tänka att något "bara är så", för då kan vi ju lika gärna ge upp. Det funkar inte för mig. Synd.
Jag tänker vara feminist ändå.
Oavsett om ni kallar det bitterfitta, torrfitta, "har du inte fått dig nå kuk eller?", ragata, bitch, manshatare.
Din Y kromosom gör dig inte mer kompetent än min X kromosom. Min mens gör mig inte vidrigare än din smegma. Vi är lika vidriga, underbara, idiotiska och fantastiska.
och jag vägrar tycka att någonting bara är så.
Nä nu måste jag läsa vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar