Ja, det finns ett förtryck.

Jag är trött och försöker hinna få ihop alla uppgifter i tid så jag kan ta studenten och inte dö här på slutspurten.

Men jag avbröts i och med att jag läste en riktigt bra krönika, med sämre kommentarer. Det är aftonbladet och jag blir väl alltid lika ledsen över sådana kommentarer, men just nu kändes det väldigt jobbigt. x_x'


"Det är tyst om de förvuxna pojkarna" av Ronnie Sandahl

Ett utdrag ur kommentarerna:

"Det är tyst om det manliga diskrimineringen. Aldrig har det varit så lätt att kollektivt bestraffa män. För det första, bara en oerhört LITEN MINORITET av män dödar, för det andra STOR DEL AV DE SOM BEGÅR BROTT HAR PSYKISKA PROBLEM."

"Jag tror inte att det är hos "pojkmännen" vi ska lägga skulden på dylika vansinnesdåd hellre på svår och stundtals mycket svårupptäckt psykisk sjukdom."

"Därför är det sorgligt att gång på gång läsa sådana här historier där jag per automatik känner mig utpekad som en kvinnomisshandlare."

Det var ett utdrag ur några kommentarer som tydligt vill markera att de tycker att det bara är enstaka män som misshandlar, våldtar, mördar och på andra sätt använder sin makt för att utnyttja och förnedra kvinnor. Och att det är feminismens fel att dessa män gör det.

Jag tycker det är märkligt att en hellre vill skylla på att psykiska sjukdomar breder ut sig bland männen som gör de mer våldsbenägna än att erkänna att det finns patriarkala strukturer, könsroller, uppfostran där en ska låta "pojkar vara pojkar" och att unga tjejer får stå ut med våld och sexuella kränkningar för att killarna "inte vet hur de ska visa att de är kära".

Det handlar inte om individer och jag önskar så gärna att det faktiskt gjorde det. Tänk så mycket enklare det skulle vara. Men den gemensamma nämnaren när det kommer till våld är just vilket kön det handlar om.

Sedan det där med att bli utpekad. När vi pratar om att män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp och att män som grupp utnyttjar det, så menar jag inte att DU DÄR, killen bakom skärmen, är kvinnomisshandlare.

Att erkänna att patriarkatet existerar och är ett problem, är inte detsamma som att peka ut varenda y kromosom som orsaken till allt ont.

Men nej jag tycker inte synd om män som känner sig utpekade. Inte när sådana saker kan bero på enbart ett eller två felaktiga ordval i en debattartikel. Inte när kvinnor som grupp faktiskt får ta en väldig massa skit för att män som grupp har mer makt i samhället. Då tycker jag inte så himla synd om de som känner sig utpekade.

Jag är för trött för en längre utläggning, det får bli imorgon.