Men idag när jag drog upp de så hade det skett en drastisk förändring. Visserligen har jag varit ut och promenerat i snön på väg till och från skolan, men jag hade inte tänkt på att det förändras genom fönstret också, duh.
Jag har isolerat mig lite i en vecka, gått i ide kan man väl kalla det. Dags att kravla sig ur det, antar jag, men jag vet inte riktigt hur.
sv: ja, eller hur? Jag har ju stav och har inte oroat mig alldeles för mycket, men när man har sådana symptom som jag hade... jag menar, man kan inte låta bli att oroa sig över att man kanske är den där sista procenten som råkar bli med barn i alla fall :)
SvaraRaderaMen det var skönt att slippa.
Åh, jag älskar snön. Allt blir så mycket ljusare och jag blir lycklig igen!