Bambi på hal is

Nu har jag klivit upp tidigare än jag är van vid (vi är faktiskt lite bortskämda med sovmorgnar i skolan) och det känns i hela kroppen. Jag dricker snabbkaffe för att bota tröttheten för snart ska jag köra halkbana!
Det känns både stressigt och läskigt att det är så nära uppkörningen nu. Att jag har hunnit det här är ett mirakel med allt annat som händer, sista året på gymnasiet. Mitt projektarbete har fått ligga på is, vilket naturligtvis kommer att få konsekvenser. Som att jag inte kommer att kunna genomföra det om jag inte dör på kuppen av stresspress.

brum.

Vi är vallfår i vargarnas tid

Jag lyssnar på Lars Winnerbäck - Dunkla rum och kom alldeles nyss hem. Den sena timmen är på grund av att jag tragglat körkortsteori. Nu är C-fasen klar i alla fall och jag har hämtat pengar till halkbanan som är i gryningen imorgon. Okej, kanske inte gryningen, men tidigt värre.

Jag går fortfarande runt och är lite smygupprörd trots det vackra vädret, men det finns så mycket dumheter överallt.

Det är alltså dags för något mer uppiggande. Igelkotte-tid.

Dagens pepp: Youtube när den är som bäst. Igelkott som äter morot!

Svar på kommentar

Benny sa

Herregud det där känner jag igen, och jag har alltid varit av den åsikt att dom som använder ålder som sitt huvudargument borde mummifieras med vinäger.

Svar: Jag är av den bestämda uppfattningen av att de är för gamla för att fatta. Nej jag blir verkligen så trött på det.

"Du är för ung för att förstå"

Rubriken är en fras jag hört alldeles för många gånger. Oavsett vad jag säger så kommer det att viftas bort, på grund av min ålder. Det går inte att argumentera emot, för jag kan inte bara bli äldre och bevisa att de har fel. För de kommer alltid att vara äldre än mig. De kommer alltid att säga att jag är för ung för att förstå.

Speciellt när det kommer till en fråga om barn. Om jag läser om barnuppfostran, om utvecklingspsykologi, genusvetenskap, sociologi och gud vet vad så skulle äldre fortfarande säga att jag är för ung för att förstå barn. Visst kan jag förstå att mycket kommer med erfarenhet, men en betydande del kommer av förståelse av samhällets strukturer och hur dessa påverkar barn och deras val. Jag borde börja gå till skolan, men jag fastnade i ett inlägg på en mamma-blogg. Jag förstår hur hon tänker och håller med henne. Läs både inlägget och åtminstone några av kommentarerna noga, för helhetsbilden.

Nej jag tänker inte klä min dotter i klänning.

Nu måste jag skynda mig.

När ilskan lägger sig

Nu har jag inte bloggat på hela helgen för jag har vilat upp mig. Det känns som om jag är världens latmask som hela tiden bara vilar-vilar-vilar upp mig, men det är ju bara då jag hinner skriva. I helgen såg jag anime, Claymore, och myste med pojkvännen. Stackaren fick utstå mycket utbrott från min sida om hur orättvis och äcklig världen är, eftersom arg är något jag varit hela veckan. Det inleddes med en diskussion om att göra det illegalt att köpa sex utomlands, som Norge har infört, och sedan späddes det på av Uppdrag granskning.
Men dödsstöten blev när MUF gästade Strömbackaskolan under fredagen och förespråkade att det ska vara lagligt att köpa sex. Att prostitution är frihet.
Diskussionen blev kort då jag och Maria var tvungna att springa till vår psykologi-lektion, men det fortsatte över facebook. Piteås MUF-ordförande höll kvar vid att sexköp ska vara lagligt och illamående sa jag emot, men han gick över gränsen och då lämnade jag diskussionen, för jag tycker att en kan framföra sin poäng något mer moget och han får återkomma då.

Ilskan sitter i benmärgen på mig, men illamåendet börjar nästan gå över. Samma kväll gick jag ut med tjejkompisarna, för en girls night out - dansa, prata och skratta. Umgås med mina vänner. Det var trevligt i kanske en timme, men efter så kort tid var jag fruktansvärt less. Jag var less på människor som inte ville lämna oss ifred då vi uttryckligen bad dem om det, jag var less på människor som tafsade så fort vi dansade eller till och med höll fast en. Det var långt över gränsen för dräggigt. Det var äckligt.
Så jag behövde en helg av tecknat med våld, monster och svärd. En varm famn.



Tacksamhet och kärlek till han som orkar med att jag plötsligt bölar för att världen är orättvis, håller om mig och sedan hämtar choklad.

Han är bland det finaste jag har.

Den andra våldtäkten

Nej idag blir det ingen dagens pepp för igår sändes Uppdrag granskning vars avsnitt hade rubriken "Den andra våldtäkten". Det behandlade två fall av samma gärningsman och hur omgivningen har reagerat på händelsen. Jag såg det först idag. Jag önskar att jag hade låtit bli.

Den andra våldtäkten

Avsnittet handlar om Linnea, 14 år, som anmäler den två år äldre Oskar för våldtäkt inne på skolans toalett. Eller egentligen handlar det inte om Linnea och Oskar. Det handlar om hur hela skolan tar den dömde (efter erkännande från honom, trovärdig historia från henne osv) gärningsmannens sida. Skolan, kyrkan och fritidsgården påstår sig vilja vara neutrala och säger därför ingenting alls. Trots att Linneas skolkamrater mordhotar henne över nätet. Alla erkänner de sig ha hört ryktena, men vägrar tro det. Kyrkan låter Oskar komma på skolavslutningen, dela ut rosor och krama sina vänner - trots domen och besöksförbudet gentemot Linnea. Linnea orkar inte gå dit utan reser bort. Samma kväll blir Jennifer, 17 om jag minns rätt, våldtagen - av Oskar. Prästen kommenterar händelsen:
"Stackars kille."
Jennifer orkar inte själv berätta för media. Det är bara för jobbigt.

Jag vill liksom resten slå för ögon och öron för saker som händer. Men som en fluga till bajs så dras jag till såna här klipp, till böcker om samhällets syn på våldtäkt (Flickan och skulden - Katarina Wennstam) och historierna. Jag hoppas att för varje analys jag läser så ska de komma fram till något nytt, något som rättfärdigar allt eller åtminstone förklarar det. Jag kommer närmare, men det finns ingenting som stillar ilskan. Den bara ligger och gror i bröstet.
Rykten.
Fördomar.
Det behövs inte mer. Linnea flyttar 50 mil bort och Jennifer stannar kvar. På internet vill skolkamraterna våldta dem "på riktigt", bränna dem på bål och förstöra deras liv.
Deras liv var förstörda redan då han grenslade dem.

Jag vet inte om jag är arg eller ledsen. Mest är jag nog rädd.
Jag vill skriva en längre text, men det får nog bli senare. Det här tar ett tag att smälta, oavsett hur många böcker/dokumentärer/rapporter jag hittar.

Ursch.

Vägra förkylningen

Jag misstänker att febern slår in just nu och jag har känt mig yr hela dagen. Skönt nog har jag spenderat merparten av den på bussar, då jag var till tandläkaren. Inga hål, men de vill skicka mig till en tandhygienist som ska säga samma sak som alla andra, att ståltråden bakom mina tänder gör att jag måste köpa speciella tandtrådsgrejer som inte finns att köpa. Bra jobbat.
Jag fick tid att läsa ut "Baby Jane" - Sofi Oksanen (boktips! Den är jättebra!) och skriva projektarbete och en hel del sömn också.
Men som vanligt finns det inte tid att yra runt i förkylning, så istället tänkte jag läsa SSU distriktsårskongressens handlingar. Hosta och snora all over it. Nej men jag måste vara frisk.

Jag måste måste måste vara frisk. :( Dock har firefox ett tema som höjer humöret, en liten vän varje gång jag suuurfar:

Dagens pepp: Skriv en kärleksförklaring till en vän eller partner och smyg ner den i dennes jackficka när den inte ser!

Vissa insikter vill vi inte göra

Som att jag ska till tandläkaren imorgon. I Boden. Två timmar med bussen. Eh. En väg.

Än mindre trevligt är det jag hörde om SDU i Piteå. Att de ens ska finnas här. Jag är dock inte så förvånad över att de skulle växa, med fjortisbloggaren Paow som förespråkar Sverigedemokraterna. Jag blir väldigt rädd, ärligt talat.

Nu måste jag skriva projektarbete. Finns det inget som muntrar upp mig idag?

Ett dagis

Jag sitter på sossestugan nu och inväntar kommunstyrelsemötet för SSU Piteå. Bredvid mig sitter två dagisbarn á la 18/19 år gamla, men om något så är det i alla fall underhållande. Idag lockade jag mitt hår för att det inte ska se så flottigt ut. Det känns inte helt OK, men det funkar faktiskt.

Idag blir det möten hela dagen. Inte alls så spännande. Jag vill ha godis.
/C

Maria Edition

Dagens pepp: Om lektionen blir för tråkig - ta en kompis och lattja loss i en skuggboxningsmatch. Mima dessutom de avgrundsdjupa vrålen när du blir träffad i magen av den andres linjal.

Celebrate the irony

Jag vet inte hur jag lyckas men jag har sysselsatt mig i tio minuter med att bara läsa mailen. Snart är det dags att stänga ner facebook och ta en kvällspromenad till sossestugan. Socialdemokraternas arbetarkommunstyrelse ska ha möte. Innan dess borde jag hinna sätta ihop en dagordning till imorgon då det är SSU Piteås styrelses tur att ha möte och två timmar senare är det delegationsträff inför Socialdemokraterna Norrbottens distriktsårskongress. Oj vad långa ord, oj vad många timmar och oj vad jag borde göra skolarbete.

Tur att jag kan trolla då!

Dagens pepp: Gör något lite wild and crazy, som att hoppa på bord. Jag har hört från säkra källor att det medför en viss känsla av glädje. Bungyjump funkar säkert också, eller att ta en ny väg till jobbet/skolan då och då.

Stacey Kent – Les Eaux De Mars

the lips, the teeth, the tip of the tounge

Det är söndag och gårdagen sov jag i princip bort. Stanna inne en lördagkväll och se gossip girl istället. Mysigt. Jag tänkte jobba på lite med projektarbetet, för stressen dödar mig långsamt och ännu värre känns det att jag faktiskt har rätt dålig koll på mitt schema för nästa vecka. Jag vet att det är massa möten men jag vill inte möta verkligheten så jag har inte skrivit in något i min kalender. Det måste jag fixa ikväll.
Men för att förgylla dagen lite utöver det så ska jag gå runt hörnet och beställa pizza, se lite mer skandaler från manhattan's elite och sen ta itu med det jag måste.

Dagens pepp: Prova något nytt. Något du aldrig vågat testa förut, om så bara en ny smak på pizzan. Det ska jag göra.

Jag vill också vakna och känna mig som P.diddy

blow my speakers up. Idag är det fredag och jag vill helst sova hela dagen. Jag har redan sovit superlänge, men det är ju så skönt! Om en kvart är det dags att ta den långa promenaden till skolan. Jag har fortfarande inga idéer till en logotype, så bilden lär ju inte gå särskilt bra idag. Sedan är det skola förevigt idag - jag slutar först 16.15.

På återseende.

Dagens pepp: Turista i din egna stad i helgen.
Ta med en vän och upptäck platser på nytt!

Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris

men det gör jag inte.
Istället skrev jag en krönika som går att hitta i Piteå-tidningen eller här:

Dags att ta av skygglapparna

Idag är det snöstorm. På morgonen var det bara mulet så jag tänkte att det vore fint att ha kjol. Det är inte lika fint i snöstorm.
Ikväll ska jag superplugga projektarbete. Skriva skriva skriva. Men först lite våfflor och se klart OZ-avsnittet jag somnade ifrån igår.

Dagens pepp: Ta tio minuter ikväll och skriv ner
minst tre saker om varför du är en så bra människa.

Ringeli-ring

Ikväll har jag och två andra suttit på sossestugan och ringt gamla och nya medlemmar för att prata med dem om våra aktiviteter och medlemsavgiften. Det gick alldeles hyggligt, men det kostar på att låta trevlig hela tiden.
Det är dags att starta upp tjejnätverket så snart som möjligt, men jag vill inte ta kål på mig själv i processen så jag kan aldrig ge någon exakt tid på kickstarten. Jag vill kunna gå in i det helhjärtat.
Min ängel till ombudsman har åtagit sig att hjälpa mig med medlemsmötet imorgon så jag kan superplugga projektarbete. Det känns som att jag har en del att ta igen.

Idag hade jag bara en lektion, hur skönt som helst! Fast jag har fortfarande inte ätit middag och känner ingen större motivation att ställa mig i mitt kaoskök. usch säger jag bara.

Natten är ändå aldrig tillräckligt lång

Mitt hår är alldeles fantastiskt mjukt efter lite snäll gegga. Jag kom på igår att jag sällan skriver om politik här. Fast i nästa andetag kom jag på att det är inte en politisk blogg, fastän jag håller på med politik.
Nu måste jag i alla fall röra mig mot skolan. Måste hitta någon fiffig idé till lera. Bruksföremål som är konst. Oj.

Dagens pepp: Gå ut under lunch-timmen och
vänd ansiktet mot solen i någon minut. Då känns eftermiddagen inte lika jobbig.

Lily Allen – Never Gonna Happen

Långa kvällar och längre nätter

Jag börjar verkligen uppskatta att vara ensam. Vänner, skolan, ssu och pojkvännen har sin tid, men kvällarna är oftast mina. Då tycker jag om att göra sånt här.

När tiden inte stannar

Just nu är jag inte all so glamorous, utan har hårinpackning som gegga i håret och är väldigt ofräsch i övrigt. Såna dagar är inte helt fel heller. Jag gör inte det jag borde, men jag gör så mycket annat som jag borde så nej jag latar mig inte. Inte för att det vore något fel med det heller. Det hade jag gärna gjort.
Nu är livet så fint att jag gjort bort allt jag måste, utom någon sista grej som att faktiskt maila in krönikan. Alltså är det dags att ta april-numret av Cosmo och lägga sig i badkaret.



Under min kvällspromenad klarnade mitt huvud något och jag kom på en liten idé. Jag tänkte skriva dagens pepp. Både för du som läser och för min egen skull.
Det är en fin grej att ha en grej varje dag som förgyller vardagen, hur stort eller litet det må vara.
Så:

Dagens pepp: Hallonsmoothie.
En lila-rosa kreation som godis en tisdag eller lika gärna som frukost. Gegga valfri mängd hallon, hälsofil med smak av drottningbär och lite vaniljsocker och mixa. Allt gott och vardagslyxigt behöver inte ta tid eller vara svårt.

Söndagar i all ära

Nu blir det visserligen två inlägg på en kväll, vilket är ovanligt för mig, men jag känner att det var mer än bara kärlek som snurrade i mitt huvud den här kvällen.
Jag gör rosa smoothies, ser Gossip Girl och läser Cosmopolitan. Ytterst könsnormativt insåg jag när det var så jag beskrev min kväll för någon över sms. Men ändå är det precis så jag vill tillbringa mina söndagar, inte med att ta igen allt jag missade förra veckan, utan istället peppa mig själv inför nästa.

Visserligen är det alltid söndagar en tänker att nästa vecka ska jag minsann börja förbättra mitt liv, men sällan blir det något av det. Jag har flera gånger tänkt det, prövat det och misslyckats med detsamma. Men istället för att bli nedslagen och tänka att det är menlöst, så kanske en ska vara tacksam för den tid en orkar göra allt det där vi önskar orka naturligt. Som att träna regelbundet, alltid laga satsig mat, sy om några gamla klänningar kanske och ta ett långt bad med en bok av Simone de Beauvoir. Eller det kanske bara är jag. Jag tänker försöka vara glad för den tid jag orkade, innan jag föll tillbaka till gamla vanor med pizza, nudlar och berg av disk. Sedan tänker jag försöka igen.

Ikväll ska jag göra en hårinpackning, skumbad och så lite skriverier.

Jag vet inte. Blir ni också peppade av söndagar?

"Oj jag äter visst scones med båda munnarna"

Jag har upptäckt mönstret! När jag är med finaste så finns inte internet. Jag vill inte ens kolla facebook, så om jag och han skulle sluta i samma boende och dela liv så skulle jag totalt lägga ner med de här nymodigheterna. Jag drar mig till och med för att svara i telefon. Istället slår jag på en bra låt som är våran och klänger mig fast i hans kropp.
Den här helgen har vi inte gjort något särskilt. Vi har lagt oss tidigt varje kväll, suttit i min säng på kvällarna och sett OZ, Mentalist och lyssnat på musik. Det gör jag alldeles för sällan. Bara lyssnar på musik. Jag har gjort smoothies av diverse spännande saker som hälsofil, hallong, grapefruktjuice och mynta. Vi har pratat om allt och inget och jag älskar hur magisk min vardag blir med honom. Jag kan knappt vänta på att de dagarna ska bli fler.

Idag är det söndag och i vanlig ordning ska jag väl se över allt jag borde ha hunnit med förra veckan. Toppen. Istället prövar jag min jeansjacka till olika outfits och ser andra säsongen av gossip girl. Men jag ska faktiskt hinna se över krönikan som kommer i tidningen på torsdag och projektarbetet som måste bli klart nu nu nu.
Först ska jag bara släppa in solljuset i lägenheten.

XOXO ;)

Att andas ut

Jag har inte uppdaterat på länge känns det som och det borde väl stämma ganska bra. Som tidigare inlägg indikerade så har jag myst i Umeå i cirka en vecka. Jag bestämde mig för att ta ledigt och ledigt var vad jag hade. Jag önskar det kunde vara så oftare. Den där känslan av att kunna andas ut. Det är ju fullt möjligt, men det är dags att börja tillämpa knepen.

I onsdags återvände jag till Piteå bara för en natt, för att sedan på torsdagen flyga till Stockholm. Där följde jag med min lillasyster på Tokio Hotel konsert. Hon är för liten för att gå själv så precis som min bror följde med mig på min första stora konsert så följde jag henne. Tokio Hotel i sig har jag inget till övers för, och än mindre nu. Det var tur att de hade så mycket effekter (pyroteknik, stora metallbollar, konfetti, brinnande piano, bildskärmen, blinkande lampor) för det kompenserade det faktum att det var vad jag tyckte - dålig musik. Min syster verkade dock nöjd.
Fredag kväll sov jag äntligen i min egen säng till långt inpå lördagen. Förutom lite projektarbete så tog jag så gott som hela sportlovet ledigt.

Igår var det internationella kvinnodagen. Jag hade tänkt skriva då, men av en eller annan anledning blev det inte av. SSU Piteå delade ut röda tulpaner (fanns inga rosor) med budskap såsom "Den man älskar aktar man"/"En kvinna slår man inte ens med en blomstjälk" och så vidare. Vi delade ut flygblad också, innan vi åt middag på lokalen (det kändes som ett dagis att stå och laga mat åt 15 hormonstinna tonåringar som är hungriga). Vi hade hållit på ett bra tag med diskussioner och så prat från mig och Maria om feminism och vikten av den internationella kvinnodagen, innan vi bröt upp och jag kröp ner under täcket.

Så idag då? Ingen aning. Jag behöver fortfarande sova mer. Jag vet inte riktigt varför, men jag är så väldigt trött. Det känns som att jag tar igen all sömn jag någonsin missat, under sportlovet och nu. Det är väldigt skönt dock.
Fast just precis nu längtar jag bara efter min finaste, hans varma famn och mjuka ord.