lördag 27 oktober 2012

Discounting

Hej, livet är inte roligare och jag gör andra saker. Jag tror att jag nog inte vill att folk ska veta vem jag är när jag skriver. Censuren är stark osv.

Övrigt på dagordningen: http://www.youarenotcrazy.com/ och http://thecurrentconscience.com/blog/2011/09/12/a-message-to-women-from-a-man-you-are-not-%E2%80%9Ccrazy%E2%80%9D/

Läs. Det är verkligen jätteintressant. Btw är Karla en väldigt bra film.

Så. Det var väl det. Jag är yr, jag läser, jag jobbar, jag fixar naglarna och jag tycker om vanilj-ljus.

fredag 15 juni 2012

När vi ändå är igång

Det var länge sedan det kom något från mig, men shit vad fullt upp det har varit. Det är väl fortfarande en hel del att göra och jag har aldrig tråkigt eller går utan sysslor. Vi har flyttat till ny lägenhet och jag älskar den + att vi har Zhita familjehunden hos oss för tillfället.

egentligen skrev jag det här inlägget för att göra en lista jag fick från Lorissa Lovebomb, men jag är sådär otrevlig som inte utmanar andra folk.

Vad hette din första kärlek? 
Eh, det måste väl vara Mikael från dagis som jag skulle gifta mig med, tills han var dum och inte lät mig vara med och leka i sandlådan.


Baren eller dansgolvet? 
Jag vet inte riktigt. Jag gillar att träffa nya människor eller sitta och snacka skit i ett bås med vänner. Så mitt emellan?

Vad drömmer du om? 
Jag drömmer om lycka. Stabil lycka med stabila nära relationer, utan drama. Jag vill ha ett jobb där jag utmanas som människor och har kul (lärare!) men framförallt drömmer jag om ett litet häxhus med örtaträdgård där jag och Oscar bor.


Vad är du rädd för? 
Zombies. Men jag jobbar på det. 
Favoritfärg? 
Grön tror jag. Jo sådan där olivgrön färg. Oscar kallar den "lotta-färg", så jag antar att jag kanske väljer den rätt ofta.



Din bästa vän? 
Maria definitivt. Hon säger att hon är min standardkompis, men det är ju typ samma sak. Det finns ju nära vänner för alla möjliga situationer, men hon är den som är med i allt egentligen.   
Något du är stolt över?
Jag är inte stolt över särskilt mycket, utan har andra känslor inför saker jag har åstadkommit. Typ är nöjd med boken jag har skrivit, för den var nödvändig för mig. Jag brukade vara rätt stolt över min rättframhet, men det har ändrats på senare tid och jag knuffas in lite mer inom normens ramar. Jag är nog stolt över att jag alltid jobbar på att stanna utanför dem.



Ditt favoritplagg?
Mitt absoluta favoritplagg som har stått med mig länge nu och jag aldrig haft tvivel om är min gröna sommarjacka. Den är rätt söndersliten, jag brukar säga att trycket ser ut som om någon har kräkts på min rygg och det är fläckar från både blod och målarfärg på den. Jag älskar den så. Oscar säger att jag ser ut som en stenkastande vänster-tjej, och det är väl inte så långt från sanningen. Inga stenar dock, eller kast.


Hur många par skor har du egentligen som är för små?
Oj. Kanske två-tre par? Jag vägrar ge upp dock. Det handlar mest om högklackade skor som klämmer, men det tycker jag man får ta, om man ändå ska vara så korkad och obekväm.

Vad ger du dig själv för titel?
Titel. Epitet. Ehhh, det var nog svåraste frågan. Jag är i en sån period då jag rannsakar mig själv lite och känner av de förändringar som har skett, så jag har lite svårt att sätta ord på det. Naturliga titlar är såklart: Fästmö, hemlig martha stewart-fantast, diy-besatt och feminist. För det mesta är jag bara Lotta.

måndag 19 mars 2012

Okej några till!

Han tog ju faktiskt några bilder, så de ska jag ju också visa! Som alltid, klicka för större bild.



Oscar är så söt!


Nu kan man se pärlorna ordentligt!

Inte riktigt modebloggare, nej

Jag har nya skor och en ny topp som jag tänkte visa upp á la modebloggar-pose. Oscar försökte hjälpa mig men det gick inge vidare så det blev laptopens webcam istället. Han skyllde på att han måste laga mat. pfff.

Det syns inte så bra men det är riktigt fina pärlor runt halsen!



Fierce!



De nya skorna. Skopunkten är verkligen fantastiska. 150 kr!

Heibo!


onsdag 7 mars 2012

Efter

Jag har inte fixat naglarna, men det kändes inte super-prioriterat. Nu är mitt hår en väldigt udda färg. wooh. Oscar gillar det, så då måste det väl se bra ut, han som alltid vill att jag bara ska ha det som jag har det.




fashion!

tisdag 6 mars 2012

Före

Jag känner mig trött och skabbig så det är dags för lite förändring. Jag börjar med att bli len och rakad (varannan månad gör något sånt för, för hey rakning är sjukt överskattat.) och sen ska jag färga håret rött. Jag tänkte köra hela baletten med fotbad och manikyr/pedikyr för att sedan avsluta med lite nailart. Jag får se hur mycket jag pallar. Men något känner jag måste göras.

Dessutom är det dags att klippa sig.

Slänger upp en bild på hur trött jag faktiskt ser ut.


MEN, shit vad långt hår jag har. Det är fantastiskt.

onsdag 29 februari 2012

Skuld får en att gå till otroliga längder

Jag skuld-städar. Jajamen. Jag städar i princip bara då jag känner mig skyldig för något, oftast att jag inte har städat på länge. Så när jag gör det vill jag göra ALLT.

Nackdelen är att jag jämt känner mig sjuklig och inte orkar göra något egentligen, så det tar ett tag innan jag lyckas uppbåda nog mycket energi.

Vi har ett berg av disk (för mycket för att få plats på en bild) och jag borde ha diskat, för jag hade lovat. Så jag ska först dammsuga och dammtorka medan den dära andra lagar mat, sen kanske jag diskar. eller jo, jag ska diska. jag har lovat.

uhhhhhh.

Räddaren i nöden

tisdag 28 februari 2012

Eldar döda djur

medan vi sitter på resterna från ett flått djur. Mysigt! (TITTA MAMMA JAG ÄR UTOMHUS!)








Ingenting brinner!


ELLER NÄ OKEJ VI HAR ELD!

torsdag 16 februari 2012

Chilla ner

När blev det kriminellt att ta det seriöst? Att vilja debattera en fråga?

Antingen så tar man det för seriöst, personligt eller så är man för politiskt korrekt. Alltid är det dock samma sak - chilla ner. Innan någon hinner säga den frasen har jag oftast inte hetsat upp mig alls, men direkt någon drar en fras i den stilen så är jag inte chill längre. Jag känner för det mesta att jag vill skrika av frustration, vara otrevlig och göra personliga påhopp. Som mest drygar jag till det och får höra om giftiga kommentarer och att diskussionen gått för långt.

Detta ständiga tvång på att vara pedagogisk och saklig! Speciellt om ens värderingar inte är det minsta kontroversiella, som att försvara människans okränkbarhet, som att misstycka när någon skämtar sexistiskt eller rasistiskt.

I och med ens väldigt icke-kontroversiella värderingar och PK-åsikter så känner man sig lätt representativ. För gud nåde den feminist som vågar bli arg, då jävlat är hela ideologin och samhällsvetenskapen på rabiat-marsch.

Det är inte så lätt att sitta och förklara på tusen olika sätt varför folk inte får skrika vad de vill till annat folk. Det är inte så lätt att behålla lugnet eller sakligheten när man igen blir missförstådd och försöker för tionde gången byta perspektiv, med nya exempel och annan pedagogik.

Ibland blir jag otrevlig. Jag tänker nog inte be om ursäkt för det och jag tänker definitivt inte pedagogiskt förklara varför.

stulen. sue me.

Hur långt får det egentligen gå?

Krönikan från i torsdags.

För varje nyhet, för varje utspel i politiken så känner jag hur lusten och glädjen sugs ur mig. Jag önskar jag kände en konstruktiv ilska, något jag kunde använda min frustration till. Det är lite som att börja dagen med att ha försovit sig, slå i tån på väg ur sängen, få diarré och upptäcka att allt papper är slut. En rätt kass dag alltså, då man helst hade gått och lagt sig igen. Så känner jag lite inför politiken idag. Jag brinner starkare än förr för fler frågor än tidigare, men ändå är jag trött på ett annat sätt. Förmodligen är det min inställning som bör förändras, men ändå kan jag känna att det nog finns mer att skylla på än så, för vad är egentligen politiken idag?

   Enligt forskning om utbildningsväsendet tas besluten inte längre för att undersökningar och fakta stödjer dessa, utan populism eller ideologi är styrande för vad som genomförs. De förändringar som Jan Björklund har gjort i skolan är handlingar som tvärt strider mot tidigare forskning samt alla dessa remisser de har gjort. Men rent ideologiskt är det för dem vettigt att gör så. Lärarlegitimationen som de påstår ska höja läraryrkets status kontrolleras av bemanningsföretaget Proffice, som erkänt sig ha anordnat en tävling om vilka som kunde kolla igenom lärarlegitimationsansökningar på kortast tid. Kvalitativt arbete är inte vad jag skulle kalla det. Vad är en legitimation värd om ansökan kan beslutas om på tre minuter? Då har vi inte ens talat om att ett flertal legitimationer blir felaktiga. Proffice får fortsatt ansvar över legitimationerna.

   Carema har varit ordentligt i blåsvädret för hur de hanterat äldrevården med vägda blöjor och så vidare. Ändå får de mer och mer inflytande över äldrevården då de köper upp den för knappt några pengar alls. Media avsätter partiledare, Sverige behåller tvångssteriliseringslagarna, finansministern ljuger och folkomröstningar ignoreras av makthavare i diskussioner.
Så jag är trött. Jag är trött på att diskutera med folk som säger att ”feminism är inte jämställt för att det heter feminism” och jag är trött på att höra att vår sittande regering gör ett fantastiskt jobb, när verkligheten är den motsatta. Jag är trött på att tidningarna skriver om högerns makthavare som kysser spädbarn och räddar nallar. Det enda jag kan glädjas åt är anarkin som hackergruppen Anonymous har startat för det verkar vara det enda som fungerar som en motpol. Det är ganska tragiskt att det ska gå så långt. Nu mer än någonsin behövs det eldsjälar, men jag är rädd att för många har slocknat för att de precis som jag är trötta på skitsnacket i en allt mer absurd värld.

torsdag 19 januari 2012

Yesterday is cancelled due to lack of interest

Det är nog dags att ta upp det där med livet igen. En hobby jag lade ner i höst.

Jag tror jag ska till universitetet när tiden blir mogen, alltså om några timmar när det inte längre är natt. Jag är sjuk, men jag vill börja göra saker, börja röra mig igen och ta mig upp ur det svarta hål som nästan svalt mig helt.

Jag vill tro att det finns mer att vinna på att fortsätta försöka.


Marias attityd i bilden beskriver väl det hela. Jag försöker bara vara lite fierce á la ANTM.