Att nöja sig som medelmåtta

Jag är inte exceptionell. Jag är inte begåvad, fylld av olika spännande talanger eller ens en. Jag är inte särskilt passionerad och har inte nog med disciplin för att bli riktigt bra på något. Jag är hyfsat duktig.

Jag är askass på biljard.

När jag lär mig något nytt går det oftast väldigt snabbt i början. Jag vill påstå att jag själv är snabblärd, för det är sant. När jag har lärt mig det jag behöver för att get by, så att säga, är jag inte särskilt sugen på att lära mig det något mer. Då det riktigt svåra börjar. Jag ger lätt upp om jag kan. Går det inte att ge upp så kör jag på, speciellt om det kommer till arbeten jag gör för någon annan. Då lägger jag inte av förrän det är klart och har så pass hög kvalité som önskas, om jag är kapabel till det just då. Oftast när jag gör något för mig själv, skaffar en ny hobby eller intresserar mig för något, så tröttnar jag fort.

Det är ganska viktiga saker jag lärt mig om mig själv och något som jag vill förändra. Jag har massor av saker som jag kan lite grann här och där om, saker som jag tycker är roliga och aktiviteter som jag finner nöje i. Men framförallt har jag en önskan om att bli riktigt bra på åtminstone någon av sakerna. Jag vill ha en grej som är min, något som gör mig exceptionell. Något som utvecklar mig som människa och som jag kan känna passionerat för. Något som gör mig mindre uttråkad.


Det är svårt att förlika sig med att vara medelmåttig, en känsla av otillräcklighet som inte försvinner och frustrationen över att man inte gör mer. Det blir en känsla av att man är dålig på allt, när det egentligen är tvärtom, just för att det är svårt att säga att "precis den grejen känner jag att jag är bra på". Jag tror att det kan vara viktigt ändå, det här med att förlika sig med medelmåttligheten. Att vara nöjd och inte bara nöja sig. Men nöjd är attityden och ingenting man blir av att få mer. Bara se det man redan har och uppskatta det. Genom att göra det så blir det kanske mycket enklare att bli bättre på det man känner för att man vill, hitta dit på egen hand och inte stoppas av stressen, pressen och tanken på att "det går ändå inte".

Jag kan lite av varje. Fan vad bra av mig. Tänk om jag bara kunde lite av en grej, det vore ju rätt trist.

Vad är du hyfsat duktig på?