Djurbebisar

Jag vet, jag uppdaterar sällan nu.

Dagens pepp: Söta bilder på djur

Fina brev till fina människor

Dagens pepp: http://finabrevtillfinamanniskor.blogspot.com/

Kloka ord

Allt som jag egentligen ville förklara för CUF idag, men inte hade tid till,

Alexander Szögi säger det bättre: Rättslöshet är inte lösningen

Jag fick huvudvärk av CUF

Idag är det fortfarande väldigt varmt. Jag har hämtat min egna bil nu så jag är glad ändå. Trots svetten.
CUF var på Strömbackaskolan tidigare idag och visserligen var hon jag pratade med trevlig, men både deras broschyrer och deras ord var förvirrande. Första halvan av meningen stämmer inte med andra halvan och en del saker blev rena lögner eller antaganden.

De driver en kampanj som heter Fuck Facket 4-ever. Tragiskt.
Jag frågade om de faktiskt på allvar ville avskaffa facket. Nej det ville de inte.
Jag frågade om de ville stoppa facket. Nej det ville de inte.
Jag frågade varför de i så fall driver en kampanj som ger det budskapet. Ja alltså de vill bara inte att facket ska få bestämma.

Nähe?

De har dissat folkrörelsen, kollektiva insatser och hyllat individualismen. Samtidigt som de själva är sprungen ur folkrörelse och när jag pratade med de så tycker de att jodå folkrörelse är bra. Fast hon ville inte använda orden kollektiva insatser. Eller något annat. Helst ska det handla om individer. Fast i en folkrörelse.

Eh?

Nej jag är trött och svettig och nu ska jag städa min lägenhet med min nya lilla dammsugare från COOP!

Snart är det över

Sommarvärmen är underbar och det är svårt att motivera sig själv att sitta kvar inomhus i skolan. Idag hade jag ett stort historieprov och om jag gör klart den sista restuppgiften ikväll så är skolan så gott som över. Det är svårt att fatta. Igår köpte jag min studentklänning och skorna införskaffades förra fredagen. Balklänningen är så gott som sydd och jag ska bara köpa biljett till studentfesten.

Helt sinnessjukt att det snart är studenten.

Apropå natten

... så har även bloggen Mot gummi, glas & metall betyder ett mirakel inget alls skrivit om krönikan och kommentarerna.

Väldigt klokt skrivet. Läs inlägget så behöver jag inte tillföra något.

Ja, det finns ett förtryck.

Jag är trött och försöker hinna få ihop alla uppgifter i tid så jag kan ta studenten och inte dö här på slutspurten.

Men jag avbröts i och med att jag läste en riktigt bra krönika, med sämre kommentarer. Det är aftonbladet och jag blir väl alltid lika ledsen över sådana kommentarer, men just nu kändes det väldigt jobbigt. x_x'


"Det är tyst om de förvuxna pojkarna" av Ronnie Sandahl

Ett utdrag ur kommentarerna:

"Det är tyst om det manliga diskrimineringen. Aldrig har det varit så lätt att kollektivt bestraffa män. För det första, bara en oerhört LITEN MINORITET av män dödar, för det andra STOR DEL AV DE SOM BEGÅR BROTT HAR PSYKISKA PROBLEM."

"Jag tror inte att det är hos "pojkmännen" vi ska lägga skulden på dylika vansinnesdåd hellre på svår och stundtals mycket svårupptäckt psykisk sjukdom."

"Därför är det sorgligt att gång på gång läsa sådana här historier där jag per automatik känner mig utpekad som en kvinnomisshandlare."

Det var ett utdrag ur några kommentarer som tydligt vill markera att de tycker att det bara är enstaka män som misshandlar, våldtar, mördar och på andra sätt använder sin makt för att utnyttja och förnedra kvinnor. Och att det är feminismens fel att dessa män gör det.

Jag tycker det är märkligt att en hellre vill skylla på att psykiska sjukdomar breder ut sig bland männen som gör de mer våldsbenägna än att erkänna att det finns patriarkala strukturer, könsroller, uppfostran där en ska låta "pojkar vara pojkar" och att unga tjejer får stå ut med våld och sexuella kränkningar för att killarna "inte vet hur de ska visa att de är kära".

Det handlar inte om individer och jag önskar så gärna att det faktiskt gjorde det. Tänk så mycket enklare det skulle vara. Men den gemensamma nämnaren när det kommer till våld är just vilket kön det handlar om.

Sedan det där med att bli utpekad. När vi pratar om att män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp och att män som grupp utnyttjar det, så menar jag inte att DU DÄR, killen bakom skärmen, är kvinnomisshandlare.

Att erkänna att patriarkatet existerar och är ett problem, är inte detsamma som att peka ut varenda y kromosom som orsaken till allt ont.

Men nej jag tycker inte synd om män som känner sig utpekade. Inte när sådana saker kan bero på enbart ett eller två felaktiga ordval i en debattartikel. Inte när kvinnor som grupp faktiskt får ta en väldig massa skit för att män som grupp har mer makt i samhället. Då tycker jag inte så himla synd om de som känner sig utpekade.

Jag är för trött för en längre utläggning, det får bli imorgon.

"Det bara är så"

Idag är min krönika i Piteå-tidningen.
Jag skriver om "det bara är så"-människor, SD och antifeminismens lögner och att ta debatten med idioter.
Läs gärna:

http://www.pitea-tidningen.se/ledare/artikel.aspx?ArticleId=5366743

Någon gång för länge sedan

Jag har prioriterat bort internet lite ett tag. Det har bidragit att kärleken har varit hos mig i en vecka, men det har helt enkelt varit lite för mycket runt omkring hela tiden. Jag har tagit körkortet, fått studentmössan och bokat balbiljetterna. Snart är allt över. Det är svårt att fatta.

Just nu sitter jag och rensar bland gamla telefonnummer på min mobiltelefon. Många namn känner jag inte ens igen, en del nummer måste jag kolla på hitta.se eller kolla namnen på facebook. Jag raderar många, även de jag vet jag inte kommer ringa igen.

Det är en del minnen förknippade med många nummer. Som något stockholmsnummer till "Sydney". Jag minns att jag satt och drack kaffe på waynes vid sergels torg och njöt lite av min ensamhet. Jag tror jag väntade på att gå till tåget eller något. Jag tyckte om att fika med bara mig själv, utan någon bok att läsa som ursäkt. Bara sitta. Jag minns att den här Sydney hälsade och frågade om jag satt ensam och ville ha sällskap. Gammal man. Vi diskuterade politik och jag hade riktigt trevligt faktiskt. Han insisterade att jag skulle ta hans nummer, men förstod varför jag nekade att ge bort mitt eget.

Andra nummer jag raderar är vänner från förr. En del är nummer jag kan utantill ändå, men mina fingrar kommer inte att vant slå den kombinationen något mer.

Tänk att en rensning av nummer kan få mig att tänka så mycket.

Bra dag

Trots trötthet, kaos och stress så skulle jag nog summera det här som en bra dag.

• Projektarbetet gick bra, ska bara fixa så fotnot syns längst bak i källorna, mer än så behöver jag inte fixa.
  
• Min bok kom idag och den är över förväntan helt fantastiskt vacker!
• Så gott som allting är klart inför examensutställningen, med märkning och hela kitet.
• Jag har hallonsaft.
• Jag har haft ett mysigt styrelsemöte.
• Jag är inte supernervös inför uppkörning imorgon.
• Oscar kommer snaaart, jag vill kramas.
• Jag är på gott humör helt enkelt.
  

Det finns några mindre och större grejer också, men jag hann glömma dem när jag öppnade internet.

Dagens pepp: Skriv en dikt om dig själv, varför just du är en så fantastisk människa. Häng upp den på kylskåpet/spegeln/väggen/någonstans där du ser den ofta.

Hon gick med hösten - publicerad!

Jag har äntligen fått min bok!
Åh så glad jag blir. Ska lägga mig ner och mysläsa. Så skönt att slippa krångla med papper och häften till utställningen på lördag!

Köp en du med!
Klicka på länken eller på bilden till höger.
https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=45845

En pacemaker som tickar

Mitt fönster släpper in dagens ljus och jag känner att det vore fantastiskt om jag hade skrivbordet åt det hållet istället. Arbeta med solen i ansiktet. Just nu jagar jag mest ögonblick. Jag drömmer om dem och planerar, men det blir aldrig av.

Det slog mig lite grann, en grej. Det här med stress, det är aldrig kul. Visst, lite stress är helt klart prestationsförhöjande och jag vågar påstå att mycket stress gör mig supereffektiv. Eller gjorde. Jag blir inte så effektiv av det längre, mest trött. Som det ska vara. Tar orken slut så tar den slut för att en har alldeles för mycket, inte för att det är brist på kaffe eller för att en har prioriterat fel. Just det där med att prioritera är lustigt. Jag får jämt höra hur fel jag prioriterar. Jag hör andra får samma sak sagt till sig. Jag satt och läste Annika Marklunds blogg, vilken jag tycker är himla inspirerande och fin, när jag gjorde insikten om att mitt fel inte är hur jag prioriterar. Jag har helt enkelt tagit vatten över huvudet och mitt huvud snurrar så fort att jag inte prioriterar alls. Just nu är det mycket bättre och jag känner att just stressen är inte mitt problem (snarare förkylningar som inte slutar och orken som inte återvänt än) för tillfället. Men så länge sa de till mig att det var för att jag prioriterade fel. Måste lära mig göra det viktigaste först, delegera och så prioritera mig själv, så var det de sa. Inget fel i det, men jag var inte i stånd att prioritera alls. Att tänka. Ibland är jag fortfarande inte det. Det är absolut inget sällsynt med det. Ibland är det helt enkelt för stressigt så en försöker göra precis allt samtidigt bara för att det ska vara över.

Jag vet inte riktigt vad min poäng är, men jag tänker att när orken har sinat så är det inte en utbildning i prioritering som behövs. Det går in genom ena örat och ut genom andra. Kom med en chokladkaka och sätt på lite te istället. Fungerar klart bättre.
Sen kanske en kan börja lite i taget, varannan tekopp varannan uppgift?

Jag funderar mest.
Bra musik: Rufus Wainwright – Martha