Hur långt får det egentligen gå?

Krönikan från i torsdags.

För varje nyhet, för varje utspel i politiken så känner jag hur lusten och glädjen sugs ur mig. Jag önskar jag kände en konstruktiv ilska, något jag kunde använda min frustration till. Det är lite som att börja dagen med att ha försovit sig, slå i tån på väg ur sängen, få diarré och upptäcka att allt papper är slut. En rätt kass dag alltså, då man helst hade gått och lagt sig igen. Så känner jag lite inför politiken idag. Jag brinner starkare än förr för fler frågor än tidigare, men ändå är jag trött på ett annat sätt. Förmodligen är det min inställning som bör förändras, men ändå kan jag känna att det nog finns mer att skylla på än så, för vad är egentligen politiken idag?

   Enligt forskning om utbildningsväsendet tas besluten inte längre för att undersökningar och fakta stödjer dessa, utan populism eller ideologi är styrande för vad som genomförs. De förändringar som Jan Björklund har gjort i skolan är handlingar som tvärt strider mot tidigare forskning samt alla dessa remisser de har gjort. Men rent ideologiskt är det för dem vettigt att gör så. Lärarlegitimationen som de påstår ska höja läraryrkets status kontrolleras av bemanningsföretaget Proffice, som erkänt sig ha anordnat en tävling om vilka som kunde kolla igenom lärarlegitimationsansökningar på kortast tid. Kvalitativt arbete är inte vad jag skulle kalla det. Vad är en legitimation värd om ansökan kan beslutas om på tre minuter? Då har vi inte ens talat om att ett flertal legitimationer blir felaktiga. Proffice får fortsatt ansvar över legitimationerna.

   Carema har varit ordentligt i blåsvädret för hur de hanterat äldrevården med vägda blöjor och så vidare. Ändå får de mer och mer inflytande över äldrevården då de köper upp den för knappt några pengar alls. Media avsätter partiledare, Sverige behåller tvångssteriliseringslagarna, finansministern ljuger och folkomröstningar ignoreras av makthavare i diskussioner.
Så jag är trött. Jag är trött på att diskutera med folk som säger att ”feminism är inte jämställt för att det heter feminism” och jag är trött på att höra att vår sittande regering gör ett fantastiskt jobb, när verkligheten är den motsatta. Jag är trött på att tidningarna skriver om högerns makthavare som kysser spädbarn och räddar nallar. Det enda jag kan glädjas åt är anarkin som hackergruppen Anonymous har startat för det verkar vara det enda som fungerar som en motpol. Det är ganska tragiskt att det ska gå så långt. Nu mer än någonsin behövs det eldsjälar, men jag är rädd att för många har slocknat för att de precis som jag är trötta på skitsnacket i en allt mer absurd värld.

Tankar från Palmesalen

Jag kom på att jag inte lagt upp min senaste krönika och det måste givetvis åtgärdas!
Hela den är egentligen bara skryt om min multitasking-förmåga. För seriöst, det var skills att skriva mitt i SSU-kongress-görat. Like a boss, typ.

Tankar från Palmesalen

I skrivande stund sitter jag på SSU-kongressens andra dag, men det är första dagen i plena. Lyckligtvis, precis som förra kongressen, har ett uttömmande utskottsarbete skett innan och det är endast de principiella frågorna som debatteras flitigt. Välfärdsprogrammets första delar ska just gå till omröstning och jag avundas inte de som är på sin första kongress. Det är många olika förslag, vilka ska ställas mot varandra, vilka står vårt distrikt bakom och hur funkar egentligen det där med att delegationsledaren antingen sträcker upp en röd bärplockare eller en grön kåsa? Jag var snabblärd under förra kongressen och är redan nu med i spelet. Men jag blir imponerad av ungdomars kapacitet. Mötesteknik är inte lätt och ännu svårare om man försöker skriva krönika samt att delegationsledaren är sen med att visa de instruerande instrumenten. Att ungdomar födda -95 kliver upp i talarstolen och debatterar för sina yrkanden för att sedan hänga med i vad som är bifall förbundsstyrelsen och vad som är avslag från förbundsstyrelsen men som röstas som bifall. Va? Nej jag vet inte heller, men jag förstår det. Tydligen. Den röda bärplockaren och den gröna kåsan underlättar givetvis.

Min mening är att dagens ungdom är beundransvärt. Deras talförmåga, debattkompetens och kunnande av mötesteknik är överväldigande. Jag var lika imponerad första kongressen, men då mest av min egen förmåga att ha tusen tankar i huvudet samtidigt som jag var fullständigt fokuserad – fem på morgonen. Första dagen på årets kongress var tung. Trots att de i år har bestämt sig för att hålla tiden och avsluta förhandlingar klockan tio, så var den första dagen åh så mycket tyngre. Det var tysta stunder och det var gråt. En hel sal fylld av ungdomar i tårar och en flicka som sjunger om att inte vara ensam om att drömma. Mona Sahlin talade och sa det som vi i SSU har tänkt sedan den 22:a juli. ”Ni är dem, och de är ni.” Hon talar om AUF, våra bröder och systrar.

Jag vet att ämnet är utdraget för de som inte kampanjade med de som nu är lik på bilder i aftonbladet, men för SSU blir det aldrig utdraget. På grund av det som hände, det som ingen orkar men måste tala om, så är ungdomarna i den här salen än mer beundransvärda. De är här i sorg, men med en än mer brinnande motivation och engagemang. Längst ner finns ett andrum med präst och samtalsterapeut. Än har jag inte hört någon som varit där. Alla är alldeles för upptagna med att debattera fram den framtid vi vill se. Det är viktigare än sorg. För oss är det viktigare att jobba framåt, stödja och arbeta tillsammans för en framtid vi drömmer om, där vi inte behöver hålla minnesstunder för våra massakrerade vänner.

Jag är imponerad och överväldigad av den styrka som känns i den här salen. Hur mycket kärlek och gott som varje ungdom vill ge, trots att vi emellan kan vara oense om vissa frågor. I slutändan går vi hem från en kongress riktigt utmattade, men med en gemensam styrka för att slå tillbaka mot de negativa krafterna. Slå tillbaka med ickevåld, med argumentation, rättvisa, demokrati och öppenhet.

Ny krönika!

Jag har varit dålig att lägga upp mina krönikor här, men det är ingenting mot för hur dålig jag har varit på att skriva dem! Den här däremot gillar jag och jag hoppas ni också gör det. Eller åtminstone blir ni provocerade nog att starta en debatt.

(Går även att läsa i Piteå-tidningen eller på deras hemsida!) 

Machokonservativa mörkermän

Ulf Brunnberg, nu tror jag faktiskt inte att du läser Piteå-tidningen, utan jag vill istället rikta det här till alla andra Ulf Brunnbergare där ute som också tycker Sverige har blivit ett land fullt med kärringar, med eller utan penis, för att låna några ord från ett av landets alla kommentarsfält. Alla ni som också känner att det är ta mig tusan dags för er män att slippa de där "feministiska" inredningstipsen, samlivsråden och matlagningsprogrammen.

Ni Ulf Brunnbergare som känner er lite manligare, med lite fler y-kromosomer, och som får större snopp och mer testosteron av att slippa använda fjärrkontrollen, utan kan titta på våld och motorsport hela dagen på en och samma kanal - till er har jag ett ordspråk ni bör fundera över. "Bättre tiga och tas för en narr, än att tala och undanröja alla tvivel."

Menar jag nu att ni inte har rätt till yttrandefrihet? Absolut inte. Jag vill inte på något sätt antyda att ni ska censurera er själva. Snarare vill jag uppmuntra er att tänka efter noga innan ni nyttjar er yttrandefrihet. Vad ni än tror så har faktiskt inte feministtanterna skrämt gubbar till tystnad. Det är inte alla som vill ha en manskanal. Det är inte heller alla som vill ha ett segregerat samhälle med ojämlika förhållanden som skiljer människors rättigheter och skyldigheter enbart baserat på kön. Även om ni Ulf Brunnbergare vill påstå att det bara handlar om en tv-kanal så ni slipper zappa (och "se kvinnotrams") förstår de flesta vad en sådan innebär för samhället. Inte ni, utan alla de där andra som ni säger är skrämda av feministtanter, inte är tillräckligt maskulina, feminister, kvinnor som inte är feminister etcetera. Hade det handlat om bara en tv-kanal så hade hela temat med "män" varit överflödigt. Då hade Ulf Brunnberg och hans likar bara behövt en digitalbox och en fjärrkontroll. Nu är det inte så. Nu handlar det om en mans-kanal. En som är förbehållen det enbart maskulina könet. Märk väl att Ulf Brunnbergare inte har talat om en kanal för män, utan för de maskulina. Det är tydligen skillnad. De män som inte är tillräckligt maskulina får såklart titta, men inte påverka innehållet. Nej, det är förbehållet de riktiga männen.

Jag tror inte på något sätt att Ulf Brunnbergarna är representativa för det manliga könet. Det jag tror att de däremot har lyft är en fråga om segregation som de konservativa vill cementera och andra försöker bryta upp. Kanske är ni inte ens medvetna om det själva, men det ni talar om är den ojämställdhet ni helst av allt vill bevara, om än ni bara är narrar som undanröjt alla tvivel.

Jag hoppas att jag inte var den enda som läste artikeln mellan raderna och tog mig tid för kommentarerna. Jag hoppas fler ser vad Ulf Brunnbergare menar och att det inte handlar om stenåldersmän. Det är moderna människor med omoderna tankar som inte kan eller vill fundera nog långt för att förstå vilken part de har i de ojämlika förhållandena i världen. Det finns de som saknar en könslig apartheid i Sverige. Det tänker jag inte gå med på.

2:a maj

Igår demonstrerade jag och peppa argt genom en megafon för första gången i mitt liv. Jag tycktes ha en talang för det, då fanbärarna åtminstone mimade med. Claes tyckte att jag borde bli cheerleader. Tycker jag med, vore som slöseri med min pepp, skönhet och vighet annars!

Bjuder på förr-förra årets bild eftersom jag inte har några nya och det är dessutom världens vackraste människa jag håller i handen.

Dessutom var jag skitsnygg och det var mitt första maj-
tal jag höll i handen där. Jag saknar mitt korta hår lite.

Bakom kulisserna

Min nya krönika var i tidningen i torsdags! Läs den här nedanför:

Bakom kulisserna

Makt visar sig på olika sätt och vad någon vill kalla maktutövning, kallar andra för strunt. Härskartekniker är en sådan sak. Det som den drabbade upplever som maktutövning menar de utövande är petitesser. Makt är en förmåga, en potential att kunna göra något och ha resurserna. Det fula i maktspelet är att det går att utöva makt utan att de drabbade förstår att de blir styrda och lurade. Ta ickehandling som exempel. Ickehandling är underlåtenheten att handla, vilket är ett aktivt sätt att handla, egentligen. Att vara den som har kapaciteten att förändra, göra något och har resurserna för det är att kunna utöva makt. De utövar då makt genom att inte göra något, genom att inte förändra så att deras intressen bibehålls.

Den typen av maktutövning regeringen använder är i mångt och mycket likadan. De värnar sina egna intressen och genom ickehandlingar får de som de vill. När det kommer till de utförsäkrade och de som hamnat i fas 3 så vill regeringen vända bort ansiktet. De nickar och håller med om att det finns fall som trillar mellan stolarna och beklagar det oerhört mycket att så sker. Samtidigt gör de ingenting. Rättelse, de vill lugna de upproriska rösterna genom sin ickehandling, genom att verka som om de ser problemet och agerar som om de bryr sig. Konflikt är nödvändigt för aktion och det är de väldigt medvetna om. De önskar avtrubba den politiska glöden genom att hålla med, och hur diskuterar man med någon som instämmer om man inte ser den ickehandlingen? Hur ställer man någon till svars för det de inte gör? Någon som bevittnar ett mord utan att ingripa går inte fria genom rättsystemet utan skuld eller ansvar, medan politiker gör så konstant.

Regeringen har ett ansvar. Om man kan avgöra att de har kapacitet att utöva makt så måste man också utkräva ansvar när de underlåter sig att göra något åt olika saker, exempelvis fas 3 och utförsäkringarna. Om medborgarna slutar att utkräva ansvar så kommer vi till en punkt där demokratin inte längre fungerar. I grund och botten slutar det med att medborgarna tror sig ha utkrävt ansvar för att regeringen nickar och håller med, samtidigt som det är en ickehandling och medborgarna blir således missnöjda för att de inte har utkrävt ansvar nog långt. Till slut så har vi ett missnöjesparti i riksdagen.

Det grundläggande problemet ligger i att politikerna inte tar ansvar för den makt de har tilldelats och slingrar sig så långt att den representativa demokratin blir lidande. Bristen på ärlighet hos varje parti gör att moderaternas dolda agenda får leva fritt samtidigt som allt agerande blir ett spel för kulisserna och sänker sig till röstfiskeri. Det är dock så lätt att skylla på politikerna och undgå det faktum att den kollektiva insatsen hos medborgarna också har en potential att utöva makt, bara vi slutar tro att allt kommer perfekt paketerat åt oss och att någon annan ordnar saker. Regeringen har ett ansvar som de har struntat i, men vi kan inte låta den politiska glöden avtrubbas.

Krönika

Eftersom vi läste om barnbokslitteratur ur ett genusperspektiv så fick min krönika också handla om det.
Varsågoda!

"Det börjas tidigt

Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. De är inget tomt ark som kan bli vad som helst i en värld full av redan skrivna regler. Regler som är skrivna utifrån vilket könsorgan som du föddes med. Barnböckerna har färdiga instruktioner för du som pojke eller flicka ska agera och vilka områden som är dina. Det finns inte bara en tydlig manlig dominans bland huvudpersonerna utan de vuxna, som ofta är förebilder, har tydliga könstereotypa roller. Barnen i berättelserna kan vara könsöverskridande i några fall, men omges av typiska kvinnor och män. Pippi Långstrump är ett exempel på ett barn som pressar gränser och likställer farbror med fina damen och själv inte agerar utefter normer. Tommy och Annika däremot har tydliga könstypiska egenskaper, med Annika lite mer avvaktande och protesterar oftare att Pippi går lite för långt emedan Tommy är oftare med på tåget. Tommy och Annikas mamma är dessutom orolig, vårdande och ängslig, vilket också det är könstereotypiskt. När varje barnbok är fylld av föreställningar om hur människor bör vara och det blir en stor del av barnens världs, vore det naivt att påstå att det inte påverkar dem.

Även om det finns en stor variation på barnböcker så finns det fler exempel på konformt genusmönster än det finns fall som strider mot genuskonventionerna. Särskilt de vuxna, de som har makt och agerar förebilder, har tydliga mamma/pappa/kvinna/man-roller. Samtidigt är det kvinnorna som i första hand är föräldrar, emedan männen är män. I barnboken ”Pricken” handlar det om två kaninungar av olika föräldrar som föds väldigt olika sina syskon. Föräldern till Pricken heter i boken Mamma Kanin emedan föräldern till den vita heter Herr Brun. Den boken är ett tydligt exempel på patriarkal dominans då Mamma Kanin är förälder i första hand, samtidigt som hon innehar könsstereotypa egenskaper som ängslighet över vad morfadern kommer att säga om den udda ungen. Herr Brun å andra sidan är självsäker och tar problemet med ro. En analys av etnisk tillhörighet kan också tillämpas på boken. De två ungarna är också väldigt olika genom att den manliga ungen är aktiv och handlingskraftig i sina försök att bli som alla andra, men den kvinnliga ungen blir passiv och uppgiven.

Barnböcker sänder ut budskap, hur fiktiva de än må vara, och det är vad barn suger i sig. Att på det här sättet tydliggöra vilken roll de har som flicka eller pojke ger de två möjligheter istället för hundratals. De blir cementerade i sitt kön och redan som spädbarn behandlas de olika beroende på vilka kläder de bär, av de vuxna. De är aldrig bara barn och det är aldrig bara lek. Det är lek som ska vara tillåten av regler som de ännu inte förstår men belönas eller straffas för socialt. De härmar sina fantasifigurer och framförallt de vuxna och har därmed inte samma möjligheter att utvecklas som fria barn då de vuxna är tydligt färgade av en bestämd könsordning."

Det där med prioritering

Som en parantes så är jag riktigt kass på att prioritera. Jag borde fixa skolgrejer, men icke. Jag läser Planerade skrivelser och propositioner 2010/11 av rent intresse.

Integrations- och jämställdhetsdepartementet
Riksdagsbehandling i höst
–
Riksdagsbehandling senare under riksmötet
75. Ny lag om leksakers säkerhet November

Tänkte att det kunde vara intressant att se vad som görs under departementets sista halvår.
Sen finns det hur mycket som helst annat som verkar skumt, men det spammade jag facebook med.

Ursäkta, men är du seriös?

Integrations- och jämställdhetsdepartementet, 6 oktober 2010

Integrations- och jämställdhetsdepartementet upphör: frågorna fördelas på tre departement

Jämställdhetsfrågor, ungdomsfrågor och frågor om civila samhället går till Utbildningsdepartementet med Nyamko Sabuni som ansvarig minister.

Integrationsfrågor och frågor om urban utveckling samt diskrimineringsfrågor, frågor om nationella minoriteter och mänskliga rättigheter går till Arbetsmarknadsdepartementet med Erik Ullenhag som ansvarig minister.

Konsument- och demokratifrågor går till Justitiedepartementet med Birgitta Ohlsson som ansvarig minister. Birgitta Ohlsson tillhör Statsrådsberedningen.

Organisatoriskt kommer Integrations- och jämställdhetsdepartementet att finnas kvar till årsskiftet. 

Från notisarkivet på regeringen.se .

Det känns rätt upprörande att ingenting görs kring integrations- och jämställdhetsfrågorna, men att lägga ner departementen visar väldigt tydligt hur regeringen prioriterar.

Jag återkommer förmodligen med kommentar.

Priset vi betalat för att klassas som elit

Idag är det minsann stenhårt skrivande av rapport som gäller och så tänkte jag klämma in en höstpromenad. Mina ord är få numera men jag tycker att min kurslitteratur beskriver det så himla bra.

Något att fundera på:

Den demokratiska tanken kräver av oss att vi utvecklar vår kapacitet när det gäller att välja yrke och göra egen karriär. Den principen missbrukas när man i förväg vill förbereda vissa individer för bestämda yrken, inte utifrån deras begåvning och kompetens utan på basis av föräldrarnas förmögenhet eller samhällsställning. Faktum är att industrin för närvarande genomgår snabba och abrupta förändringar på grund av alla nya uppfinningar. Nya industrier uppstår och gamla förändras. Försök att utbilda människor för alltför specifika kompetenser motverkar alltså sitt eget syfte. När metoderna i yrket förändras hamnar dessa personer på efterkälken med ännu mindre möjligheter att anpassa sig än om de hade utbildning som inte var så specifikt inriktad. 

(Dewey 1916/1997 s. 161)

Titanic - andraklasspassagerarnas sista sång

Just nu borde jag väl mest läsa inför tentamen på torsdag, men efter söndag natt så är jag för skakad för att fokusera.

"Hur väl demokratin fungerar beror i hög grad på hur mycket varje generation förmår att erövra och reformera den. Den som tar de demokratiska landvinningarna för självklara eller eviga riskerar att bli besviken, eftersom samhällsförändringen ändrar deras villkor. Den generation som inte klarar att erövra och reformera demokratin kommer att bli politiskt fattig och löper därmed risk att inte kunna lösa samhällsproblem på ett fredligt sätt. Varje föräldrageneration har ett ansvar för att de som kommer efter ges möjlighet till denna erövring. De som sett demokratin hotas och gå under vet att den måste försvaras. De som sett den urholkas, förfuskas eller stagnera vet att den måste återerövras och reformeras.
Demokratin kan inte enbart läras in, den måste upplevas, av varje generation."

- Larsson, H-A. (2003). Från illusion till konkretion? Om förutsättningarna för demokratifostran
i skolan och i lärarutbildningen. I B. Jonsson & K. Roth (Red.), Demokrati och lärande.
Om valfrihet, gemenskap och övervägande i skola och samhälle (s. 149-176). Lund: Studentlitteratur.

Start på dagen

Ibland undrar jag vad folk egentligen äter till frukost när de varje dag verkar spy ur sig dumheter.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.2100874/islam-ar-som-nazism

Hur gärna vill FP egentligen ta sig över småpartispärren?
De blir ju bara läskigare för varje förslag.

Kloka ord

Allt som jag egentligen ville förklara för CUF idag, men inte hade tid till,

Alexander Szögi säger det bättre: Rättslöshet är inte lösningen

Jag fick huvudvärk av CUF

Idag är det fortfarande väldigt varmt. Jag har hämtat min egna bil nu så jag är glad ändå. Trots svetten.
CUF var på Strömbackaskolan tidigare idag och visserligen var hon jag pratade med trevlig, men både deras broschyrer och deras ord var förvirrande. Första halvan av meningen stämmer inte med andra halvan och en del saker blev rena lögner eller antaganden.

De driver en kampanj som heter Fuck Facket 4-ever. Tragiskt.
Jag frågade om de faktiskt på allvar ville avskaffa facket. Nej det ville de inte.
Jag frågade om de ville stoppa facket. Nej det ville de inte.
Jag frågade varför de i så fall driver en kampanj som ger det budskapet. Ja alltså de vill bara inte att facket ska få bestämma.

Nähe?

De har dissat folkrörelsen, kollektiva insatser och hyllat individualismen. Samtidigt som de själva är sprungen ur folkrörelse och när jag pratade med de så tycker de att jodå folkrörelse är bra. Fast hon ville inte använda orden kollektiva insatser. Eller något annat. Helst ska det handla om individer. Fast i en folkrörelse.

Eh?

Nej jag är trött och svettig och nu ska jag städa min lägenhet med min nya lilla dammsugare från COOP!

Ja, det finns ett förtryck.

Jag är trött och försöker hinna få ihop alla uppgifter i tid så jag kan ta studenten och inte dö här på slutspurten.

Men jag avbröts i och med att jag läste en riktigt bra krönika, med sämre kommentarer. Det är aftonbladet och jag blir väl alltid lika ledsen över sådana kommentarer, men just nu kändes det väldigt jobbigt. x_x'


"Det är tyst om de förvuxna pojkarna" av Ronnie Sandahl

Ett utdrag ur kommentarerna:

"Det är tyst om det manliga diskrimineringen. Aldrig har det varit så lätt att kollektivt bestraffa män. För det första, bara en oerhört LITEN MINORITET av män dödar, för det andra STOR DEL AV DE SOM BEGÅR BROTT HAR PSYKISKA PROBLEM."

"Jag tror inte att det är hos "pojkmännen" vi ska lägga skulden på dylika vansinnesdåd hellre på svår och stundtals mycket svårupptäckt psykisk sjukdom."

"Därför är det sorgligt att gång på gång läsa sådana här historier där jag per automatik känner mig utpekad som en kvinnomisshandlare."

Det var ett utdrag ur några kommentarer som tydligt vill markera att de tycker att det bara är enstaka män som misshandlar, våldtar, mördar och på andra sätt använder sin makt för att utnyttja och förnedra kvinnor. Och att det är feminismens fel att dessa män gör det.

Jag tycker det är märkligt att en hellre vill skylla på att psykiska sjukdomar breder ut sig bland männen som gör de mer våldsbenägna än att erkänna att det finns patriarkala strukturer, könsroller, uppfostran där en ska låta "pojkar vara pojkar" och att unga tjejer får stå ut med våld och sexuella kränkningar för att killarna "inte vet hur de ska visa att de är kära".

Det handlar inte om individer och jag önskar så gärna att det faktiskt gjorde det. Tänk så mycket enklare det skulle vara. Men den gemensamma nämnaren när det kommer till våld är just vilket kön det handlar om.

Sedan det där med att bli utpekad. När vi pratar om att män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp och att män som grupp utnyttjar det, så menar jag inte att DU DÄR, killen bakom skärmen, är kvinnomisshandlare.

Att erkänna att patriarkatet existerar och är ett problem, är inte detsamma som att peka ut varenda y kromosom som orsaken till allt ont.

Men nej jag tycker inte synd om män som känner sig utpekade. Inte när sådana saker kan bero på enbart ett eller två felaktiga ordval i en debattartikel. Inte när kvinnor som grupp faktiskt får ta en väldig massa skit för att män som grupp har mer makt i samhället. Då tycker jag inte så himla synd om de som känner sig utpekade.

Jag är för trött för en längre utläggning, det får bli imorgon.

en blodig historia

Mer eller mindre, i alla fall. Jag har just kommit från tandläkaren och inväntar bussen på ett café i Boden. På grund av mina ståltrådar bakom tänderna så tyckte de att det var en bra idé att slipa och skrapa där, allra närmast tandköttet. Lite för nära. Men hey, no pain no gain eller?

Idag är min krönika i tidningen. "Frihet för vem?" och handlar om sexköpslagen samt sexturism.
Läs!

Var står ni i sexköp-debatten?

Den du ser i spegeln

Jag har varit duktig och läst igenom motionerna till delegationsmötet (SAP dåk) jag ska på ikväll och tänkte ägna mig åt lite nöje ett tag istället. Men vad jag tänkte skulle vara nöje, FML, blev istället rapporter från BRÅ och andra organisationer, debattartiklar, blogginlägg - alla handlar det om prostitution.

Min världsbild är tämligen förstörd av insikten att alla människor faktiskt inte tycker att var människa har rätt till ett värdigt liv.

Tur att man har BRÅ. De bygger i alla fall inte sina argument på att "prostituerade blir ju horor frivilligt, det är lite status".
Note to self: läs något vettigt istället för CUF och MUF-bloggar.

She smells like lavender and free education

Nu är det påsk och jag har rest hem till mina föräldrar. Jag och mami syr balklänning, helt ärligt så är det nog hon som står för det där att sy och jag står väl för... eh. Se film och vänta tills hon ropar att hon behöver mäta något? Jag vet inte. Bra blir det nog. Jag kan inte sy, men visioner! woho.

Nu innan läggdags tittar jag på roliga videor om socialdemokrati och läser konstiga artiklar. Det är riktigt mysigt. För lite humor i allvaret tipsar jag om en hel del videor på:

http://100socialdemokratiska.blogspot.com/

Sedan läser jag om en bok och så massor av kommentarer på aftonbladet. Jag blir lite trött av att många verkligen antar att A leder till Ö, alltså att är man för jämlikhet så är man kommunist. Suck. Med anledning av detta är dagens (nattens?) pepp lite mer seriöst. För en snabb, vinklad, recension och lite bakgrund: Boken som delar högern

Dagens pepp: Jämlikhet. http://www.equalitytrust.org.uk/

Busy bee

Idag har jag hunnit med massor!
Dagen inleddes med en insamling till MSD-MH i Vitryssland, vilket var givande och supertrevligt. Det gick hur bra som helst och jag och Maria var tvungna att byta bössa, heh.
Sedan åt vi middag på Nodo och hann med massor av mysigt snack innan det var dags för torsdagens SSU medlemsmöte. Ikväll kom kommunalrådet Helena Stenberg och gästade oss. Hon hade frågor till oss och vi hade hur mycket som helst till henne. Det är så roligt när de styrande vill lyssna på oss ungdomar!

Nu peppar jag med Emelie att det är påsklov och imorgon ska det bli avkopplande att åka hem till föräldrarna i Boden.

Glad påsk.

Dagens pepp: Prata med en främling. Denne kan ge dig nya perspektiv eller bara den adrenalin-liknande känslan av att ha gjort något oväntat. Om du är blyg, le bara. Leendet är nog för att förhöja din dag.

"Du är för ung för att förstå"

Rubriken är en fras jag hört alldeles för många gånger. Oavsett vad jag säger så kommer det att viftas bort, på grund av min ålder. Det går inte att argumentera emot, för jag kan inte bara bli äldre och bevisa att de har fel. För de kommer alltid att vara äldre än mig. De kommer alltid att säga att jag är för ung för att förstå.

Speciellt när det kommer till en fråga om barn. Om jag läser om barnuppfostran, om utvecklingspsykologi, genusvetenskap, sociologi och gud vet vad så skulle äldre fortfarande säga att jag är för ung för att förstå barn. Visst kan jag förstå att mycket kommer med erfarenhet, men en betydande del kommer av förståelse av samhällets strukturer och hur dessa påverkar barn och deras val. Jag borde börja gå till skolan, men jag fastnade i ett inlägg på en mamma-blogg. Jag förstår hur hon tänker och håller med henne. Läs både inlägget och åtminstone några av kommentarerna noga, för helhetsbilden.

Nej jag tänker inte klä min dotter i klänning.

Nu måste jag skynda mig.

När ilskan lägger sig

Nu har jag inte bloggat på hela helgen för jag har vilat upp mig. Det känns som om jag är världens latmask som hela tiden bara vilar-vilar-vilar upp mig, men det är ju bara då jag hinner skriva. I helgen såg jag anime, Claymore, och myste med pojkvännen. Stackaren fick utstå mycket utbrott från min sida om hur orättvis och äcklig världen är, eftersom arg är något jag varit hela veckan. Det inleddes med en diskussion om att göra det illegalt att köpa sex utomlands, som Norge har infört, och sedan späddes det på av Uppdrag granskning.
Men dödsstöten blev när MUF gästade Strömbackaskolan under fredagen och förespråkade att det ska vara lagligt att köpa sex. Att prostitution är frihet.
Diskussionen blev kort då jag och Maria var tvungna att springa till vår psykologi-lektion, men det fortsatte över facebook. Piteås MUF-ordförande höll kvar vid att sexköp ska vara lagligt och illamående sa jag emot, men han gick över gränsen och då lämnade jag diskussionen, för jag tycker att en kan framföra sin poäng något mer moget och han får återkomma då.

Ilskan sitter i benmärgen på mig, men illamåendet börjar nästan gå över. Samma kväll gick jag ut med tjejkompisarna, för en girls night out - dansa, prata och skratta. Umgås med mina vänner. Det var trevligt i kanske en timme, men efter så kort tid var jag fruktansvärt less. Jag var less på människor som inte ville lämna oss ifred då vi uttryckligen bad dem om det, jag var less på människor som tafsade så fort vi dansade eller till och med höll fast en. Det var långt över gränsen för dräggigt. Det var äckligt.
Så jag behövde en helg av tecknat med våld, monster och svärd. En varm famn.



Tacksamhet och kärlek till han som orkar med att jag plötsligt bölar för att världen är orättvis, håller om mig och sedan hämtar choklad.

Han är bland det finaste jag har.