Ungdomarnas bekvämlighet

Min nya krönika är i tidningen idag. Ni kan läsa den på ledarsidan i Piteå-tidningen, på den här länken eller här under:

När Dokument inifrån gjorde sitt avsnitt om arbetsplatserna som är nästan reserverade för ungdomar handlade det inte om dem som står utanför. Det handlade inte om de ungdomar som tvingas bo hemma, är arbetslösa och vars psykiska hälsa faller i en nedåtgående spiral. Nej, det handlade om de ungdomar som faktiskt lyckats skaffa sig ett jobb och gör vad som helst för att ha kvar det. Det är inte lata ungdomar och det är inte ansvarslösa ungdomar.
Det är inte ungdomar som är nöjda med sin situation, men tvingas finna sig i det för att klara av att betala hyran. Det handlar om de som tar varje arbetspass de får, oavsett hur långa eller hur dåligt betalt det än är. De som städar toaletten med en tandborste eller arbetar 12 timmar om dagen, både morgon och nattpassen för att få en lön som närmast tvingar de att fortsätta bo hemma.
Det verkar vara en vedertagen sanning att ungdomar i dag har blivit bekväma och inte vill ta vilket jobb som helst. Som om vi är kräsna och krävande. Så det ser ut i dag på arbetsmarknaden är det snarare tvärtom. Ungdomar vågar inte ens kräva det som de är värda, det som står i deras kontrakt.
Jag tjafsade inte heller över en timmes obetald övertid, helger som inte varit schemalagda och därför inte hamnat i systemet eller att finnas tillgänglig för jour på telefonen varje helg. Min situation var ytterst bekväm, tyckte jag. I jämförelse var den också det, om än inte rimlig eller korrekt.
När jag arbetade två månader i England så trodde jag till och med att jag borde vara tacksam, och det är jag. Trots att det var tolvtimmars fysiskt krävande arbete fem dagar i veckan oavsett sjukdom eller skador för tjugofem kronor i timmen.
Jag stod på ängarna med öppna sår i händerna som hettade av den solvarma metallen från grepen när jag skottade upp hästarnas avföring i skottkärror och förde den många kilo tunga lasten i uppförsbacken, allt medan jag tänkte på hur tacksam jag borde vara över möjligheten att arbeta den sommaren direkt efter studenten. Såren blev infekterade och variga, slets upp när hästarna bråkade och mina arbetsgivare sa att det får man räkna med i det här yrket. Den som arbetat på en ridskola förstår vad tre anställda och fyrtio hästar innebär.
Här i Sverige är det främst inom serviceyrket som ungdomar får anställning, om det nu ens kan räknas till en riktig anställning. Det är sällan heltid, ofta jour och obekväma tider till skrämmande låga löner, alldeles reserverat för ungdomar. Efter att provanställningens månader är över så anställer företaget nästa ungdom, istället för att ge den tidigare anställde ett heltidsarbete. De timanställda får färre och färre pass, de mest obekväma utifall att de skulle protestera mot något i systemet.
Att säga emot har blivit farligt, det känner ungdomar i dag. Då är det lika bra att säga upp lägenheten för jobbet kommer inte att behålla en. Många kommer inte ens så långt som hemifrån, för var i finns poängen när man inte kan vara säker på att ha ett jobb längre än sex månader?

Some have names but most do not

Jag saknar England jättemassor. Jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas spara ihop till en resa, som student, men jag ska göra mitt bästa. Det finns inga andra alternativ. Jag vill så hemskt gärna tillbaka.


England calling.

and so it is

jag är helt enkelt för utmattad varje dag för att göra något annat än att spamma facebook. Jag har det trevligt men idag har jag jobbat 12 timmar och vill helst krypa ner i sängen och lyssna på bra musik och kramas och ja jag vet inte. inte göra måste, i alla fall.

Jag har gjort en liten playlist med mmrs-låtar typ. rätt mysigt, även om all musik inte är bra. men de har alla något minne bundet till sig! :D
Englandmmrs

annars så går det ju att se en mysig musikvideo med gullig musik. Trots wailandet i slutet så är den absolut inte dum.

Hedley - For the Nights I Can't Remember

Skipping out

Ja alltså nu var det ju ett tag sedan. Helt ärligt så är jag knappt på facebook. jag startar datorn, men låter den mest stå på. Just nu befinner jag mig i England. Bardwell Manor Equastrian Centre, närmare bestämt. Jag arbetar för skitlön, bor i en enorm husvagn och duschar i kallvatten. Jag jobbar runt 10 timmar om dagen som professionell bajsplockare, ungefär. Jag jobbar i ett stall.

Jag har det faktiskt ganska underbart här.

Jag njuter av nästan 30 grader varmt varje dag, myser med snälla hästar, sitter och tecknar av ruiner i Abbey Gardens, upptäcker Bury St Edmunds och det är hårt arbete men det är skönt på sitt sätt. Här ska jag spendera min sommar.

Därför är jag lite off numera.