Nu har jag skrivit en rest-uppgift jag inte hade behövt skriva. Men det är chill, nu är en kurs helt klar och bara lite kvar på en annan. Och en shitload på en tredje. Men fan, det går framåt.
Jag har ju ändå städat/tvättat/tränat idag också. Det måste väl räknas? eller?
Ska ändå fortsätta plugga. Bara för att jag kan (måstemåstemåstebordebordebordeknivenmotstrupen)! SÅDESÅ.
ehe.
Visar inlägg med etikett stress. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stress. Visa alla inlägg
tisdag 30 augusti 2011
torsdag 3 mars 2011
Ungdomarnas bekvämlighet
Min nya krönika är i tidningen idag. Ni kan läsa den på ledarsidan i Piteå-tidningen, på den här länken eller här under:
När Dokument inifrån gjorde sitt avsnitt om arbetsplatserna som är nästan reserverade för ungdomar handlade det inte om dem som står utanför. Det handlade inte om de ungdomar som tvingas bo hemma, är arbetslösa och vars psykiska hälsa faller i en nedåtgående spiral. Nej, det handlade om de ungdomar som faktiskt lyckats skaffa sig ett jobb och gör vad som helst för att ha kvar det. Det är inte lata ungdomar och det är inte ansvarslösa ungdomar.
Det är inte ungdomar som är nöjda med sin situation, men tvingas finna sig i det för att klara av att betala hyran. Det handlar om de som tar varje arbetspass de får, oavsett hur långa eller hur dåligt betalt det än är. De som städar toaletten med en tandborste eller arbetar 12 timmar om dagen, både morgon och nattpassen för att få en lön som närmast tvingar de att fortsätta bo hemma.
Det verkar vara en vedertagen sanning att ungdomar i dag har blivit bekväma och inte vill ta vilket jobb som helst. Som om vi är kräsna och krävande. Så det ser ut i dag på arbetsmarknaden är det snarare tvärtom. Ungdomar vågar inte ens kräva det som de är värda, det som står i deras kontrakt.
Jag tjafsade inte heller över en timmes obetald övertid, helger som inte varit schemalagda och därför inte hamnat i systemet eller att finnas tillgänglig för jour på telefonen varje helg. Min situation var ytterst bekväm, tyckte jag. I jämförelse var den också det, om än inte rimlig eller korrekt.
När jag arbetade två månader i England så trodde jag till och med att jag borde vara tacksam, och det är jag. Trots att det var tolvtimmars fysiskt krävande arbete fem dagar i veckan oavsett sjukdom eller skador för tjugofem kronor i timmen.
Jag stod på ängarna med öppna sår i händerna som hettade av den solvarma metallen från grepen när jag skottade upp hästarnas avföring i skottkärror och förde den många kilo tunga lasten i uppförsbacken, allt medan jag tänkte på hur tacksam jag borde vara över möjligheten att arbeta den sommaren direkt efter studenten. Såren blev infekterade och variga, slets upp när hästarna bråkade och mina arbetsgivare sa att det får man räkna med i det här yrket. Den som arbetat på en ridskola förstår vad tre anställda och fyrtio hästar innebär.
Här i Sverige är det främst inom serviceyrket som ungdomar får anställning, om det nu ens kan räknas till en riktig anställning. Det är sällan heltid, ofta jour och obekväma tider till skrämmande låga löner, alldeles reserverat för ungdomar. Efter att provanställningens månader är över så anställer företaget nästa ungdom, istället för att ge den tidigare anställde ett heltidsarbete. De timanställda får färre och färre pass, de mest obekväma utifall att de skulle protestera mot något i systemet.
Att säga emot har blivit farligt, det känner ungdomar i dag. Då är det lika bra att säga upp lägenheten för jobbet kommer inte att behålla en. Många kommer inte ens så långt som hemifrån, för var i finns poängen när man inte kan vara säker på att ha ett jobb längre än sex månader?
måndag 3 maj 2010
En pacemaker som tickar
Mitt fönster släpper in dagens ljus och jag känner att det vore fantastiskt om jag hade skrivbordet åt det hållet istället. Arbeta med solen i ansiktet. Just nu jagar jag mest ögonblick. Jag drömmer om dem och planerar, men det blir aldrig av.
Det slog mig lite grann, en grej. Det här med stress, det är aldrig kul. Visst, lite stress är helt klart prestationsförhöjande och jag vågar påstå att mycket stress gör mig supereffektiv. Eller gjorde. Jag blir inte så effektiv av det längre, mest trött. Som det ska vara. Tar orken slut så tar den slut för att en har alldeles för mycket, inte för att det är brist på kaffe eller för att en har prioriterat fel. Just det där med att prioritera är lustigt. Jag får jämt höra hur fel jag prioriterar. Jag hör andra får samma sak sagt till sig. Jag satt och läste Annika Marklunds blogg, vilken jag tycker är himla inspirerande och fin, när jag gjorde insikten om att mitt fel inte är hur jag prioriterar. Jag har helt enkelt tagit vatten över huvudet och mitt huvud snurrar så fort att jag inte prioriterar alls. Just nu är det mycket bättre och jag känner att just stressen är inte mitt problem (snarare förkylningar som inte slutar och orken som inte återvänt än) för tillfället. Men så länge sa de till mig att det var för att jag prioriterade fel. Måste lära mig göra det viktigaste först, delegera och så prioritera mig själv, så var det de sa. Inget fel i det, men jag var inte i stånd att prioritera alls. Att tänka. Ibland är jag fortfarande inte det. Det är absolut inget sällsynt med det. Ibland är det helt enkelt för stressigt så en försöker göra precis allt samtidigt bara för att det ska vara över.
Jag vet inte riktigt vad min poäng är, men jag tänker att när orken har sinat så är det inte en utbildning i prioritering som behövs. Det går in genom ena örat och ut genom andra. Kom med en chokladkaka och sätt på lite te istället. Fungerar klart bättre.
Sen kanske en kan börja lite i taget, varannan tekopp varannan uppgift?
Jag funderar mest.
Bra musik: Rufus Wainwright – Martha
Det slog mig lite grann, en grej. Det här med stress, det är aldrig kul. Visst, lite stress är helt klart prestationsförhöjande och jag vågar påstå att mycket stress gör mig supereffektiv. Eller gjorde. Jag blir inte så effektiv av det längre, mest trött. Som det ska vara. Tar orken slut så tar den slut för att en har alldeles för mycket, inte för att det är brist på kaffe eller för att en har prioriterat fel. Just det där med att prioritera är lustigt. Jag får jämt höra hur fel jag prioriterar. Jag hör andra får samma sak sagt till sig. Jag satt och läste Annika Marklunds blogg, vilken jag tycker är himla inspirerande och fin, när jag gjorde insikten om att mitt fel inte är hur jag prioriterar. Jag har helt enkelt tagit vatten över huvudet och mitt huvud snurrar så fort att jag inte prioriterar alls. Just nu är det mycket bättre och jag känner att just stressen är inte mitt problem (snarare förkylningar som inte slutar och orken som inte återvänt än) för tillfället. Men så länge sa de till mig att det var för att jag prioriterade fel. Måste lära mig göra det viktigaste först, delegera och så prioritera mig själv, så var det de sa. Inget fel i det, men jag var inte i stånd att prioritera alls. Att tänka. Ibland är jag fortfarande inte det. Det är absolut inget sällsynt med det. Ibland är det helt enkelt för stressigt så en försöker göra precis allt samtidigt bara för att det ska vara över.
Jag vet inte riktigt vad min poäng är, men jag tänker att när orken har sinat så är det inte en utbildning i prioritering som behövs. Det går in genom ena örat och ut genom andra. Kom med en chokladkaka och sätt på lite te istället. Fungerar klart bättre.
Sen kanske en kan börja lite i taget, varannan tekopp varannan uppgift?
Jag funderar mest.
Bra musik: Rufus Wainwright – Martha
söndag 18 april 2010
Livet är för kort
...för att plugga. usch och fy och nej och BLÄ. Jag har skrivit klart Historian, så gott som. Det är det enda jag hunnit. gråt och skrik.
Oscar är duktigare än mig.
Oscar är duktigare än mig.
onsdag 31 mars 2010
Bambi på hal is
Nu har jag klivit upp tidigare än jag är van vid (vi är faktiskt lite bortskämda med sovmorgnar i skolan) och det känns i hela kroppen. Jag dricker snabbkaffe för att bota tröttheten för snart ska jag köra halkbana!
Det känns både stressigt och läskigt att det är så nära uppkörningen nu. Att jag har hunnit det här är ett mirakel med allt annat som händer, sista året på gymnasiet. Mitt projektarbete har fått ligga på is, vilket naturligtvis kommer att få konsekvenser. Som att jag inte kommer att kunna genomföra det om jag inte dör på kuppen av stresspress.
brum.
Det känns både stressigt och läskigt att det är så nära uppkörningen nu. Att jag har hunnit det här är ett mirakel med allt annat som händer, sista året på gymnasiet. Mitt projektarbete har fått ligga på is, vilket naturligtvis kommer att få konsekvenser. Som att jag inte kommer att kunna genomföra det om jag inte dör på kuppen av stresspress.
brum.
onsdag 17 februari 2010
Du är också värd att älskas
Jag kom just hem med bussen, för min mössa har jag fortfarande glömt hos en vän, men en vacker slöja värmer och döljer håret som skulle behöva en tvätt. Kanske ett bad ikväll?
Jag slängde just in lite mat i mikron och började fundera. Jag vet att jag inte är helt ensam om det, men sådär supervanligt vet jag väl inte om det är, men... Ibland så kan allting vara riktigt fint städat. Golven är skurade, listerna rengjorda, disken i urtorkade skåp och alla böcker dammtorkade. Jag kan känna mig säker inför kommande prov, inga arbeten har en nära deadline och allting flyter på riktigt bra. Ändå sitter jag och grämer mig för att mikron borde bli rengjord. Byrån borde jag också torka ur. Sen kan jag ju plugga en extra vända, eller är det inte dags att planera upp den där studiecirkeln nu när jag har tid? Ingen dör av att jag missade att torka ur besticklådan, men det finns i mitt huvud och får mitt hjärta att slå dubbla slag. Ibland funderar jag på om det kanske är dags att lugna ner sig lite och ställa lite lägre krav. När en alltid går runt och väntar på att bli avslöjad, att en har bara haft tur genom alla MVG och när som helst kommer alla komma på att nej, jag kanske inte är särskilt klyftig ändå.
De dagarna kanske jag borde läsa en bok och göra ingenting, fast i slutändan har jag ändå startat upp tre olika projekt. För att jag trodde att jag hade tid. Kanske borde lägga av med det, men mikron stör mig idag också. Trots att jag har så mycket annat jag måste måste måste stressa mig igenom tills imorgon.
Livet är inte alltid lätt. Det ska minsann bli det där badet ikväll.
Började läsa en bok i skolan idag, "Flickan och skulden - en bok om samhällets syn på våldtäkt". Jag mår fruktansvärt illa när det är utdrag ur förhör och domar. En fjortonårig tjej, nio killar, ett garage.
Jag som oroade mig för en smutsig mikro.
Jag slängde just in lite mat i mikron och började fundera. Jag vet att jag inte är helt ensam om det, men sådär supervanligt vet jag väl inte om det är, men... Ibland så kan allting vara riktigt fint städat. Golven är skurade, listerna rengjorda, disken i urtorkade skåp och alla böcker dammtorkade. Jag kan känna mig säker inför kommande prov, inga arbeten har en nära deadline och allting flyter på riktigt bra. Ändå sitter jag och grämer mig för att mikron borde bli rengjord. Byrån borde jag också torka ur. Sen kan jag ju plugga en extra vända, eller är det inte dags att planera upp den där studiecirkeln nu när jag har tid? Ingen dör av att jag missade att torka ur besticklådan, men det finns i mitt huvud och får mitt hjärta att slå dubbla slag. Ibland funderar jag på om det kanske är dags att lugna ner sig lite och ställa lite lägre krav. När en alltid går runt och väntar på att bli avslöjad, att en har bara haft tur genom alla MVG och när som helst kommer alla komma på att nej, jag kanske inte är särskilt klyftig ändå.
De dagarna kanske jag borde läsa en bok och göra ingenting, fast i slutändan har jag ändå startat upp tre olika projekt. För att jag trodde att jag hade tid. Kanske borde lägga av med det, men mikron stör mig idag också. Trots att jag har så mycket annat jag måste måste måste stressa mig igenom tills imorgon.
Livet är inte alltid lätt. Det ska minsann bli det där badet ikväll.
Började läsa en bok i skolan idag, "Flickan och skulden - en bok om samhällets syn på våldtäkt". Jag mår fruktansvärt illa när det är utdrag ur förhör och domar. En fjortonårig tjej, nio killar, ett garage.
Jag som oroade mig för en smutsig mikro.
onsdag 10 februari 2010
Jag skulle aldrig våga
"Hon drömmer mardrömmar om döden som får mig att vekna."
Idag känns det inte som att jag har gjort något vettigt. Det har jag visst, men det känns inte så. Jag känner mig lat och faktiskt ganska äcklig. En dusch skulle inte skada och jag hade kunnat dra på mig något annat än mjukisbyxor när jag kom hem. Jag kunde ha diskat. Nej istället lade jag mig och såg Cashback som för övrigt var ganska ovärd, i alla fall med mitt humör. Jag har gjort absolut ingenting sedan jag kom hem. Jag har vilat. Men det får jag ju också göra. Ibland i alla fall. Skrev asjobbigt prov i skolan och jag känner att min hjärna har lagt av någon gång tidigare i veckan. Jag kan liksom inte fokusera. Inte orka.
Om jag lägger mig tidigt ikväll och plockar upp det värsta innan dess så kan imorgon bli produktivt. För när jag är såhär lat så blir jag bara på dåligt humör i slutändan när jag inser att tiden försvann, tid som behövdes för alla de där sakerna jag måste göra.
Ibland får en vara lat. eller?
Nej jag ska nog skriva ihop en lista på grejerna och göra bort minst hälften ikväll. Annars kommer jag inte kunna somna.
Kolla ledarsidan i Piteå-tidningen imorgon, krönikan är med där!
Idag känns det inte som att jag har gjort något vettigt. Det har jag visst, men det känns inte så. Jag känner mig lat och faktiskt ganska äcklig. En dusch skulle inte skada och jag hade kunnat dra på mig något annat än mjukisbyxor när jag kom hem. Jag kunde ha diskat. Nej istället lade jag mig och såg Cashback som för övrigt var ganska ovärd, i alla fall med mitt humör. Jag har gjort absolut ingenting sedan jag kom hem. Jag har vilat. Men det får jag ju också göra. Ibland i alla fall. Skrev asjobbigt prov i skolan och jag känner att min hjärna har lagt av någon gång tidigare i veckan. Jag kan liksom inte fokusera. Inte orka.
Om jag lägger mig tidigt ikväll och plockar upp det värsta innan dess så kan imorgon bli produktivt. För när jag är såhär lat så blir jag bara på dåligt humör i slutändan när jag inser att tiden försvann, tid som behövdes för alla de där sakerna jag måste göra.
Ibland får en vara lat. eller?
Nej jag ska nog skriva ihop en lista på grejerna och göra bort minst hälften ikväll. Annars kommer jag inte kunna somna.
Kolla ledarsidan i Piteå-tidningen imorgon, krönikan är med där!
tisdag 9 februari 2010
Fragile bones
För idag ritar jag istället.
måndag 8 februari 2010
We choose love, we choose light
Istället prövar jag ritplattan som fått ligga och damma alldeles för länge. Jag tänkte jag ska lära mig. någon gång.
tisdag 2 februari 2010
HTML, tandtråd och skandalerna
Visst är det alldeles för sent men jag ska sova alldeles alldeles strax. Jag kände bara att jag ville göra klart lite. Fler saker står på kö men numera tänkte jag prioritera sömnen istället för alla måsten. Det är klart det är lite jobbigt att tänka annorlunda, men hey i slutändan är det jag som vinner på det. Så istället för att efterhärma grabbarnas start-stopp-tekniker, de i sängen och jag i livet (de har nog roligare), så tänkte jag väl försöka hålla ett jämnt tempo som jag orkar med. Då kanske det inte jämt är 150 %, men mitt huvud uppskattar det. Migränen besöker mig sällan numera.
Men det var ju faktiskt inte det jag satt och funderade på nu under kvällen. Jag vet väl inte vad jag funderade på. Ni vet när tankarna bara går runt runt runt och en vet bara inte vars de hamnar i slutändan. Kanske är jag trött.
Det kanske inte märks sådär supermycket men det är en mindre uppdatering av bloggen. Jag är ingen hejare på html och det är verkligen rena grekiskan för mig, men med lite google-hjälp och koncentration så blev det ändå något. Jag fuskade massor, såklart.
Sedan har jag också suttit och läst skvaller om bloggerskorna. oh dear. Jag behövde något att göra medan jag tandtrådade.
Never Shout Never – She's Got Style
Så himla fin ikväll.
Men det var ju faktiskt inte det jag satt och funderade på nu under kvällen. Jag vet väl inte vad jag funderade på. Ni vet när tankarna bara går runt runt runt och en vet bara inte vars de hamnar i slutändan. Kanske är jag trött.
Det kanske inte märks sådär supermycket men det är en mindre uppdatering av bloggen. Jag är ingen hejare på html och det är verkligen rena grekiskan för mig, men med lite google-hjälp och koncentration så blev det ändå något. Jag fuskade massor, såklart.
Sedan har jag också suttit och läst skvaller om bloggerskorna. oh dear. Jag behövde något att göra medan jag tandtrådade.
Never Shout Never – She's Got Style
Så himla fin ikväll.
torsdag 14 januari 2010
As we're walking on by
Just nu sitter jag och äter choklad och försöker varva ner. Tänkte göra det ett litet tag innan det är dags att springa igen. Alla människor behöver små pauser. Jag är inget undantag. Nu är allting sjukt stressigt. Verkligen verkligen jobbigt stressigt. För det mesta tänker jag att det kommer att gå ändå, men nu undrar jag om det inte är lite vatten över huvudet det här. Men det måste ju gå. Så är det bara.
En krönika har jag skrivit.
http://pitea-tidningen.se/ledare/artikel.aspx?ArticleId=5114666
En krönika har jag skrivit.
http://pitea-tidningen.se/ledare/artikel.aspx?ArticleId=5114666
torsdag 7 januari 2010
Motivation
Kanske är det bara en till sådan där pepp-period, ni vet när man vill göra allting ordentligt och nu minsann ska man ta tag i träning och livet och laga redig middag och städat ska det vara! Sen så rengör man toaletten, plockar undan smutstvätten och steker lite köttbullar med sallad till. Disken fick vänta. Likaså orkade man inte dammsuga. Eller göra bort några uppgifter för den delen. För efter att toan blev ren och maten var klar så är pepp-perioden över. -Snap-.
Eftersom det inte blev något träningskort i julklapp så vet jag inte riktigt hur jag ska lösa det där med träning. Pengar till det har jag själv inte och det är inte särskilt troligt att jag ger mig ut i 30 minus och joggar. Det får nog lösa sig. Yoga kan jag ju, men det är ju inte så roligt i längden. Tjusningen ligger ju alltid där i början. Med det mesta.
Fast jag hittade nu en jättebra grej, om jag bara kan komma ihåg att hålla mig till det varje dag. Inte troligt, men helt klart värt ett försök. Special K har en personlig måltidsplan. Jag har väl inget större behov av att kämpa med viktnedgång, men att bibehålla är ju inte dåligt direkt. Dessutom så kan man fylla i att man inte har tid eller ork eller inspiration och hur mycket man tränar osv. Då läggs det upp recept och mellanmål anpassade efter vilka behov man har och så kan man byta ut dem om man inte gillar det. Ex, så skulle jag inte äta makrill och potatis. ursch. Så då byter jag det mot en mangosmoothie istället (mellanmål). Visserligen kommer jag säkert aldrig kunna hålla det här för jag är lat och odisciplinerad, men jag hoppas. Idéer till nya recept är ju fantastic. När man bor själv som jag gör så är det inte så inspirerande att laga något gott om man ändå sitter ensam vid matbordet.
Jag ska väl ge det ett försök. Samtidigt ska man ju inte fixa allt på en gång. Men en början, kanske? Hellre ett misslyckat försök än att strunta i det helt. Det är ju värt och bra den tiden det håller.
Nu ska jag fortsätta läsa HP. Underbart terapeutiskt att försvinna in i någon annan värld medan man stänger av mobil, msn, facebook. Har redan läst två, så nu ska jag påbörja Fången från Azkaban. oh yes.
Eftersom det inte blev något träningskort i julklapp så vet jag inte riktigt hur jag ska lösa det där med träning. Pengar till det har jag själv inte och det är inte särskilt troligt att jag ger mig ut i 30 minus och joggar. Det får nog lösa sig. Yoga kan jag ju, men det är ju inte så roligt i längden. Tjusningen ligger ju alltid där i början. Med det mesta.
Fast jag hittade nu en jättebra grej, om jag bara kan komma ihåg att hålla mig till det varje dag. Inte troligt, men helt klart värt ett försök. Special K har en personlig måltidsplan. Jag har väl inget större behov av att kämpa med viktnedgång, men att bibehålla är ju inte dåligt direkt. Dessutom så kan man fylla i att man inte har tid eller ork eller inspiration och hur mycket man tränar osv. Då läggs det upp recept och mellanmål anpassade efter vilka behov man har och så kan man byta ut dem om man inte gillar det. Ex, så skulle jag inte äta makrill och potatis. ursch. Så då byter jag det mot en mangosmoothie istället (mellanmål). Visserligen kommer jag säkert aldrig kunna hålla det här för jag är lat och odisciplinerad, men jag hoppas. Idéer till nya recept är ju fantastic. När man bor själv som jag gör så är det inte så inspirerande att laga något gott om man ändå sitter ensam vid matbordet.
Jag ska väl ge det ett försök. Samtidigt ska man ju inte fixa allt på en gång. Men en början, kanske? Hellre ett misslyckat försök än att strunta i det helt. Det är ju värt och bra den tiden det håller.
Nu ska jag fortsätta läsa HP. Underbart terapeutiskt att försvinna in i någon annan värld medan man stänger av mobil, msn, facebook. Har redan läst två, så nu ska jag påbörja Fången från Azkaban. oh yes.
fredag 25 december 2009
It's not fair
Flow. Det är vad jag sitter och läser om. Flyt. När man helt uppslukas i kärnan av det man gör. Exempelvist skriver, ritar eller utför någon uppgift. Vad som helst. Det är inte som stressen. Stressen är när gapet mellan vill och kan bara blir större och större. När man har flyt så finns inget gap. Man vill och man kan och det är en så skön känsla.
Boken jag läser heter Duktighetsfällan av Joanna Rose och Aleksander Perski. Den är riktigt bra. Utöver att beskriva problematiken, hur man tidigare sett på det (historiskt), vilken statistik det finns och hur det påverkar den enskilda människan (symptom osv) så skrivs det också mycket om de som blev friska. Vilka metoder som finns att tillgå. Små tips att använda sig av i vardagen. Att det är jävligt svårt, även med enkla knep, men det är möjligt. Den är riktigt, riktigt, riktigt bra. Igenkännande kan man skratta åt det, för när det är en bok så finns ju distansen där. Fast när jag nu tänker efter så finns det inte så mycket kvar att skratta åt.
Flow. Det var något jag brukade känna när jag skrev prov. Jag brukade tycka om det, riktigt mycket faktiskt. Medan andra hade panik så kände jag lugn och självsäkerhet. Det var tillfredställande att sitta där och skriva. Mata ut allt som man tidigare matat in och det gick ju alltid bra. Numera känner jag samma panik som andra och lättnadens suck efter att det är över.
Det är dags att hitta nästa sak där mitt flow finns.
jag undrar vars.
Boken jag läser heter Duktighetsfällan av Joanna Rose och Aleksander Perski. Den är riktigt bra. Utöver att beskriva problematiken, hur man tidigare sett på det (historiskt), vilken statistik det finns och hur det påverkar den enskilda människan (symptom osv) så skrivs det också mycket om de som blev friska. Vilka metoder som finns att tillgå. Små tips att använda sig av i vardagen. Att det är jävligt svårt, även med enkla knep, men det är möjligt. Den är riktigt, riktigt, riktigt bra. Igenkännande kan man skratta åt det, för när det är en bok så finns ju distansen där. Fast när jag nu tänker efter så finns det inte så mycket kvar att skratta åt.
Flow. Det var något jag brukade känna när jag skrev prov. Jag brukade tycka om det, riktigt mycket faktiskt. Medan andra hade panik så kände jag lugn och självsäkerhet. Det var tillfredställande att sitta där och skriva. Mata ut allt som man tidigare matat in och det gick ju alltid bra. Numera känner jag samma panik som andra och lättnadens suck efter att det är över.
Det är dags att hitta nästa sak där mitt flow finns.
jag undrar vars.
torsdag 10 december 2009
Jag kan inte ens skriva en rubrik
Faktiskt har jag inte ens öppnat word. Jag blir tröttare, men är helt klar i huvudet. Jag sitter och funderar över motivation. När den inre motivationen inte finns där och ingen yttre fungerar, vad gör man då? Saker måste ju ändå bli gjorda. Man kan ju inte bara strunta i det.
Kanske jag hade kunnat tänka att om jag slutade sitta uppe och tvinga mig själv att vara vaken tills saker är gjorda, om jag började sova bättre så skulle jag orka mer och då skulle det inte vara lika jobbigt att göra saker vilket betyder att jag inte heller kommer vara tvungen att vara vaken lika länge. Bryta den onda spiralen. Fast det är ju inte så lätt. Att lägga om vanor.
Jag kan i alla fall vara glad åt att jag har börjat få igång träningen ordentligt. Gymet två gånger i veckan känns bra, inte som ett måste. Visserligen är mitt 10-gånger-kort snart slut, men jag får väl lösa det. Önska sig i julklapp. Fast det gjorde jag ju förra julen också, men vad är det för mening med att köpa ett träningskort åt någon som inte tränar? Fast den kommer ju aldrig börja träna om den inte har ett träningskort. Eller huuuur.
Nej jag sitter nog uppe inatt också. Det är dags att göra bort det värsta. Annars kommer allting ligga på en hög under den sista helgen och då vill jag verkligen inte göra saker. Jag vill ligga sömnlös över pirr i magen och tankar på spännande sätt att slå in julklappar, inte över uppsatser analyser och restuppgifter.
usch. nej.
Ett glas oboy gör nog allting lite bättre.
Kanske jag hade kunnat tänka att om jag slutade sitta uppe och tvinga mig själv att vara vaken tills saker är gjorda, om jag började sova bättre så skulle jag orka mer och då skulle det inte vara lika jobbigt att göra saker vilket betyder att jag inte heller kommer vara tvungen att vara vaken lika länge. Bryta den onda spiralen. Fast det är ju inte så lätt. Att lägga om vanor.
Jag kan i alla fall vara glad åt att jag har börjat få igång träningen ordentligt. Gymet två gånger i veckan känns bra, inte som ett måste. Visserligen är mitt 10-gånger-kort snart slut, men jag får väl lösa det. Önska sig i julklapp. Fast det gjorde jag ju förra julen också, men vad är det för mening med att köpa ett träningskort åt någon som inte tränar? Fast den kommer ju aldrig börja träna om den inte har ett träningskort. Eller huuuur.
Nej jag sitter nog uppe inatt också. Det är dags att göra bort det värsta. Annars kommer allting ligga på en hög under den sista helgen och då vill jag verkligen inte göra saker. Jag vill ligga sömnlös över pirr i magen och tankar på spännande sätt att slå in julklappar, inte över uppsatser analyser och restuppgifter.
usch. nej.
Ett glas oboy gör nog allting lite bättre.
måndag 2 november 2009
Vart du vill så fort du kan
Ännu en krönika. Denna gång om stress.
http://pitea-tidningen.se/ledare/artikel.aspx?ArticleId=4967164
http://pitea-tidningen.se/ledare/artikel.aspx?ArticleId=4967164måndag 25 maj 2009
Jag ser pojkar som gråter och flickor som tar dem i hand
STRESSEN PRESSEN TRICKEN, om något idag.
SSU är grymma på att mobilisera. MUF ringer och säger "om tio minuter har sverigedemokraterna möte. Gemensam aktion." och jag typ AAAAAAAH JAG DUSCHAR VAD FAN AAAAAAAH och stressar och försöker mobilisera alla ssuare och vi blev väl typ 15 pers (PÅ SÅ KORT VARSEL, FANTASTIC JAG ÄLSKAR ER) och jag duschade klart och pratade i telefon konstant och cyklade snabbt som vinden.
Verkligen ett test på mina nerver.I och för sig var jag väl en av de sista som anlände, men med tanke på att jag var så oförberedd man kan vara (jag var ju naken för guds skull!) så kände jag mig grymt duktig som tog mig in alls.
Okej nu har jag fått stressa av mig.
Har i övrigt haft en rätt trevlig dag. Solsken i parken och slöa samtal med vänner. Det gillar vi. Och nu luktar jag gott av Marias parfym och tänkte packa in varorna jag handlat, mestadels frukt. Sen blir det nog en kall smoothie!
SSU är grymma på att mobilisera. MUF ringer och säger "om tio minuter har sverigedemokraterna möte. Gemensam aktion." och jag typ AAAAAAAH JAG DUSCHAR VAD FAN AAAAAAAH och stressar och försöker mobilisera alla ssuare och vi blev väl typ 15 pers (PÅ SÅ KORT VARSEL, FANTASTIC JAG ÄLSKAR ER) och jag duschade klart och pratade i telefon konstant och cyklade snabbt som vinden.
Verkligen ett test på mina nerver.I och för sig var jag väl en av de sista som anlände, men med tanke på att jag var så oförberedd man kan vara (jag var ju naken för guds skull!) så kände jag mig grymt duktig som tog mig in alls.
Okej nu har jag fått stressa av mig.
Har i övrigt haft en rätt trevlig dag. Solsken i parken och slöa samtal med vänner. Det gillar vi. Och nu luktar jag gott av Marias parfym och tänkte packa in varorna jag handlat, mestadels frukt. Sen blir det nog en kall smoothie!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)