När jag fyllde 20 år

Det har ju varit rätt mycket på senaste tiden så bilderna från min födelsedag (12:e augusti) har inte kommit upp än. Dessutom var jag alldeles för upptagen med att ha roligt! Men nu så kommer en lång redovisning av den fantastiska dagen! (i bilder, givetvis)

När jag vid lunchtid anlände till Jalle var det framdukat kex, ost, vin och pizza-slices. Ganska direkt efter att ha käkat så hade Oscar anordnat (han planerade hela dagen!) en fiskedamm.

Nöjd fiskare!

Ännu en mycket nöjd fiskare!

"The deep one" måste slaktas efter  avslutad fiskedamm

Han ser dock mycket nöjd ut!

Efter fiskedammen dukades det fram fika och tomtebloss. Jag fick ta mig en närmare titt på presenterna, vilka jag alla älskade!

Efter det åt vi trerättersmiddag som var så god att jag inte ens hann fota.
Förrätten bestod av toast med laxröra och löjrom.
Huvudrätten var grillat kött, svamp, paprika och egengjord potatissallad med rödlök och annat jag inte vet.
Efterrätten var crème brûlée.

Sen blev det finhäng och trevligheter. Vi avslutade kvällen med en snabbsväng på nodo (eventen där kommer en annan gång.) och senare någon fest.

Som jag hade dig förut

Graven grävdes för alla smådjur som äntligen fått en viloplats. Jag är dödgrävarnarnarn i svarta handskar som under tystnad gräver och fyller.

Det är klart det var sorgligt. Jag har dock redan hunnit sörja. Nu känns det bara avslutat, för nu får de vila och så kan man lägga blommor och filosofera bland björkarna.

Så. Begravning - check.

jag skojade bara

Jag har inte tagit några foton under 1:a maj, men Oscars mamma har det!

coola klubben

Jag och Oscar var coola på mcdonalds med världens finaste kassör! Oscar sa att han hade skämts för mig om jag berättade för henne hur fin och snäll och bra hon är. Att hon är "som solsken på morgonen".

Fredagskväll är bra grejer.

Tjockis.

Familjemedlem

Eftersom min familj kanske inte vill ha bilder på sig spridda över nätet så väljer jag att lägga upp en bild på den familjemedlem som tar priset i att vara korkad. Lite som Ådi. Men hon är ändå lika älskad.

Aliss, 25 % Karelsk björnhund och 75 % Norrbottens spets.

Hon är en mindre version av sin mamma, men inte riktigt lika klyftig. Hon slänger sig på rygg och vill bli kliad på magen så snart man ser henne och hon är alltid glad. Utom när hon blir lämnad ensam, för Aliss har fruktansvärt mycket separationsångest. Hon lider också av ett mysberoende. Den svårare sorten som gör att hon inte ger sig. Hon ser inte var hon stoppar tassarna och vill alltid ligga nära, nära.

Svammelhund 

Bara du slog en signal

Ska jag vara ärlig så är förra inlägget schemalagt. Jag sov hårt klockan åtta på morgonen. Så pass att jag sov mig igenom alla fyra larm jag ställt på mobilen. Och skickat sms i sömnen. Jag hade ett jättefint samtal med en gammal vän och är så tacksam för att hon alltid ställer upp för mig oavsett när.

Idag är jag tacksam för att jag har så fina vänner och mitt nyårslöfte om att vårda mina relationer går faktiskt bra. Det enda jag saknar är att inte kunna ha ett öga mot öga samtal med de jag håller kärt, för att de bor så långt borta.
Det här ska jag nog skriva i min lyckobok (ja jag har en sån!).

Au revoir

Idag åker en fin vän till Frankrike på äventyr. Hon ska jobba som au-pair och avundsjukan river i mig. Hon lånade mig sin tid i söndagsnatt och vi pratade alldeles för länge, vilket resulterade i att vi sov för länge och därmed blev det lite stressigt mot bussen. Det var himla fint att träffa henne innan hon försvinner.

Jag hoppas hon uppdaterar om sitt liv på sin blogg, för jag ser fram emot att höra allt.

http://nahshesloco.blogg.se/

dina andetag i min nacke

Jag har rätt många smågrejer som jag är lite OCD kring, typ att jag inte tycker om när folk andas i mitt ansikte eller på mina händer. Eller höra folk andas. Något som dock aldrig slutar vara mysigt är ju just andetag i nacken, men kanske det handlar mer om den där varma morgonstunden då luften är kall men man söker sig nära och tar del av varandras kroppsvärme?
Att någon flåsar en i nacken är nog bara en liten del.

Ikväll var det meningen att jag skulle hänga med den här typen:

Men filmen och popcornen får ligga kvar på hyllan medan han studerar. Dålig stil.

Jag tittar på de få bilderna som togs på vår tvåårsdag förra veckan och får oscar-cravings, men det är väl bara att suck it up och göra något nyttigt på min sida av stan.

Finklätt varé här!

Present från älskling. Innehållet visar jag dock inte upp ;)

Chalopsi hittar en ny hatt.

I den bästa av världar.

Idag insåg jag att jag har världens mest fantastiska människa vid min sida, då han sjöng för mig och vi höll om varandra. Ni ska vara fett avundsjuka.
(Mina blogginlägg blir härligt oseriösa då jag är med honom. Men fjärilar i magen och rosa moln i huvudet gör vem som helst lite kärleks-snurrig)

Här är ensamhet ett ord som inte finns

Jag älskar att vakna här. Kan knappt vänta till hösten.

På flykt

I helgen drog jag till Umeå, hips vips. Det är supertrevligt och vi skrattar mycket här. Det är en stad att må bra i. Vi har upptäckt, förutom massor mer av kärlek, att jag har många konstigheter för mig hela tiden. Bland annat att:
- jag pratar konstant, oavsett om någon lyssnar eller inte
- jag står inte ut med att bestick, då en ätit klart, ligger "fel".
- jag tycker det är "pinigt" att be om en pizzakartong. (Hela äventyret finns dokumenterat nedan!)
Mindre smickrande bilder, men roligt hade vi.

En ängel i mitt rum

Nu är jag tillbaka i Piteå och när jag kliver in genom dörren ser jag ett mystiskt paket på min dörrmatta. Det står mitt namn skrivet och något märkligt silvrigt sticker upp ur det. Utan att ens kolla resten av posten eller ta av jackan river jag upp paketet.
Det visade sig att jag verkligen ska skatta mig lycklig för mina vänner. En av dem, Emelie, har hittat på superfint buuus och skickat mig den här humörhöjaren!

I paketet hittade jag en superfin skyddsängel samt en ihopvikt affisch där det står massor av snälla saker om mig! De båda åkte direkt upp på väggen, affischen fick hamna bredvid resten av mina "må-bra"-saker. Snart är det en hel pepp-vägg!

Dagens pepp: Skriv ett brev till någon du uppskattar. Det behöver inte vara långt, ett "Jag tänker på dig" räcker gott för att förgylla någons dag. Nästa pepp kanske blir när personen gör likadant?

När ilskan lägger sig

Nu har jag inte bloggat på hela helgen för jag har vilat upp mig. Det känns som om jag är världens latmask som hela tiden bara vilar-vilar-vilar upp mig, men det är ju bara då jag hinner skriva. I helgen såg jag anime, Claymore, och myste med pojkvännen. Stackaren fick utstå mycket utbrott från min sida om hur orättvis och äcklig världen är, eftersom arg är något jag varit hela veckan. Det inleddes med en diskussion om att göra det illegalt att köpa sex utomlands, som Norge har infört, och sedan späddes det på av Uppdrag granskning.
Men dödsstöten blev när MUF gästade Strömbackaskolan under fredagen och förespråkade att det ska vara lagligt att köpa sex. Att prostitution är frihet.
Diskussionen blev kort då jag och Maria var tvungna att springa till vår psykologi-lektion, men det fortsatte över facebook. Piteås MUF-ordförande höll kvar vid att sexköp ska vara lagligt och illamående sa jag emot, men han gick över gränsen och då lämnade jag diskussionen, för jag tycker att en kan framföra sin poäng något mer moget och han får återkomma då.

Ilskan sitter i benmärgen på mig, men illamåendet börjar nästan gå över. Samma kväll gick jag ut med tjejkompisarna, för en girls night out - dansa, prata och skratta. Umgås med mina vänner. Det var trevligt i kanske en timme, men efter så kort tid var jag fruktansvärt less. Jag var less på människor som inte ville lämna oss ifred då vi uttryckligen bad dem om det, jag var less på människor som tafsade så fort vi dansade eller till och med höll fast en. Det var långt över gränsen för dräggigt. Det var äckligt.
Så jag behövde en helg av tecknat med våld, monster och svärd. En varm famn.



Tacksamhet och kärlek till han som orkar med att jag plötsligt bölar för att världen är orättvis, håller om mig och sedan hämtar choklad.

Han är bland det finaste jag har.

"Oj jag äter visst scones med båda munnarna"

Jag har upptäckt mönstret! När jag är med finaste så finns inte internet. Jag vill inte ens kolla facebook, så om jag och han skulle sluta i samma boende och dela liv så skulle jag totalt lägga ner med de här nymodigheterna. Jag drar mig till och med för att svara i telefon. Istället slår jag på en bra låt som är våran och klänger mig fast i hans kropp.
Den här helgen har vi inte gjort något särskilt. Vi har lagt oss tidigt varje kväll, suttit i min säng på kvällarna och sett OZ, Mentalist och lyssnat på musik. Det gör jag alldeles för sällan. Bara lyssnar på musik. Jag har gjort smoothies av diverse spännande saker som hälsofil, hallong, grapefruktjuice och mynta. Vi har pratat om allt och inget och jag älskar hur magisk min vardag blir med honom. Jag kan knappt vänta på att de dagarna ska bli fler.

Idag är det söndag och i vanlig ordning ska jag väl se över allt jag borde ha hunnit med förra veckan. Toppen. Istället prövar jag min jeansjacka till olika outfits och ser andra säsongen av gossip girl. Men jag ska faktiskt hinna se över krönikan som kommer i tidningen på torsdag och projektarbetet som måste bli klart nu nu nu.
Först ska jag bara släppa in solljuset i lägenheten.

XOXO ;)

Att andas ut

Jag har inte uppdaterat på länge känns det som och det borde väl stämma ganska bra. Som tidigare inlägg indikerade så har jag myst i Umeå i cirka en vecka. Jag bestämde mig för att ta ledigt och ledigt var vad jag hade. Jag önskar det kunde vara så oftare. Den där känslan av att kunna andas ut. Det är ju fullt möjligt, men det är dags att börja tillämpa knepen.

I onsdags återvände jag till Piteå bara för en natt, för att sedan på torsdagen flyga till Stockholm. Där följde jag med min lillasyster på Tokio Hotel konsert. Hon är för liten för att gå själv så precis som min bror följde med mig på min första stora konsert så följde jag henne. Tokio Hotel i sig har jag inget till övers för, och än mindre nu. Det var tur att de hade så mycket effekter (pyroteknik, stora metallbollar, konfetti, brinnande piano, bildskärmen, blinkande lampor) för det kompenserade det faktum att det var vad jag tyckte - dålig musik. Min syster verkade dock nöjd.
Fredag kväll sov jag äntligen i min egen säng till långt inpå lördagen. Förutom lite projektarbete så tog jag så gott som hela sportlovet ledigt.

Igår var det internationella kvinnodagen. Jag hade tänkt skriva då, men av en eller annan anledning blev det inte av. SSU Piteå delade ut röda tulpaner (fanns inga rosor) med budskap såsom "Den man älskar aktar man"/"En kvinna slår man inte ens med en blomstjälk" och så vidare. Vi delade ut flygblad också, innan vi åt middag på lokalen (det kändes som ett dagis att stå och laga mat åt 15 hormonstinna tonåringar som är hungriga). Vi hade hållit på ett bra tag med diskussioner och så prat från mig och Maria om feminism och vikten av den internationella kvinnodagen, innan vi bröt upp och jag kröp ner under täcket.

Så idag då? Ingen aning. Jag behöver fortfarande sova mer. Jag vet inte riktigt varför, men jag är så väldigt trött. Det känns som att jag tar igen all sömn jag någonsin missat, under sportlovet och nu. Det är väldigt skönt dock.
Fast just precis nu längtar jag bara efter min finaste, hans varma famn och mjuka ord.

These are the days

Idag vaknade jag i en varm famn som tog med mig skolan. Han pekade på alla hus.
"HAHA UNIVERSUM. Nu är vi i UNIVERSUM!" - jag. För huset hette så. Heh.
Det var fint och jag drömmer lite om när det här blir på riktigt. Vi lyssnade på vad Goffman tyckt och tänkt om vardagslivet och roller och sen åt vi lunch på stan och kollade bokrean.

Det snöar här och det är himla fint. Nu ska jag lägga mig med honom i sängen och kramas innan vi ska dricka te.

My blueberry nights

Just nu myser jag med fantastisk musik och tänkte försöka hinna ut innan mörkret faller. Tur nog gör det ju inte det direkt. Jag har Finaste här och vi tänkte hitta thaimat. Eller... JAG vill hitta thaimat och choklad och blåbärspaj och mer mer mer. Nom.

Igår så blev det lite skolarbete (tur att jag redan var klar) och istället hängde jag på sossestugan hela dagen. Det var det ena och det andra som behövde fixas till kommunårskonferensen som är imorgon och Frida skulle haft det tungt om hon var tvungen att göra allt själv. Halv sex skjutsade hon i alla fall hem mig och trött, men koffeinhög grämde jag mig inför att ta itu med disken och matlagning innan jag och Finaste bara kunde lägga oss i sängen resten av kvällen. Men när jag öppnar dörren är det nästan helt mörkt i lägenheten, med undantag av tända ljus. Lugn musik spelas och på bordet står en bukett rosor i vatten. Köket är helt städat och sen erbjuder han mig en massage.
Det var en väldigt fin fredag, verkligen. Medan han sedan gjorde tråkiga skolarbeten tog jag en tupplur och sen låg vi och läste böcker tillsammans.
Vilket vi ska göra om idag. Med thaimat istället för tråkiga spaghetti och köttfärs och så ska vi spela Shaiya istället för att läsa böcker som analyserar samhället.

Så fint att ha någon som förstår mig.

Att ätas eller bli ätats

Det är minsann djungelns lag, hörde jag idag, hoh. Oj vad jag har skrattat idag. Hela klassen verkade på härligt oseriöst humör. Det är nog värmen och solskenet som gör det. Idag hittade vi på buuus och jag borde vara lite seriösare när jag arbetar men jag gör en minijordglob av silkespapper och en jättefjäril av ståltråd. Woho. PYSSLAAAAA AAARGH. Nej alltså himla fint, faktiskt. Igår var det minsann alla hjärtans dag och jag kände att jag inte orkade uppdatera. Hela helgen har varit väldigt underhållande och igår myste jag ner mig i sängen med mjukisbyxor och smöriga filmer. Tecknat och romantik och sånt fint, ni vet. Långa samtal med finaste så klart och lite sorbet.

I övrigt har jag tillsammans med styrelsen för SSU Piteå pillat ihop verksamhetsplanen som medlemmarna spånade på i torsdags och det här kommer nog bli ett grymt år. Sedan blev det kaffedrickande på Nodo med Luul vilket var himla trevligt. Alltifrån snusk till spöken hinner avhandlats över påtåren.

Nu är det väl bara att chilla ner med lite skön musik, peppa debatt i pite fm nästa vecka och så Thomas Di Leva imorgon på utbildningsmässan. Kom och besök SSU's mysiga monter!

Regression

För att kompensera mina vuxenpoäng så känner jag att jag behöver mina perioder då jag är extremt barnslig. Nu är det en sådan. Jag kan inte påstå att det är lägligt, då jag egentligen vill bli klar med massor av saker jag borde göra, men det är som att en dag vaknade jag helt enkelt med en femårings hjärna. Jag ritar istället för att läsa miljoner sidor om krig och död och skräckvälde och giljotiner. Visserligen är jag inte så stressad över provet. Det känns som att jag kan det. Jag vill mysa, men finaste åker iväg till långt bortom bergen och jag kan inte följa. Istället ska jag ha historie- och psykologiprov. Inte alls lika kul som tanken på långa promenader, hand i hand och vackra vyer. Jag som inte ens gillar natur och sånt.

Jag vill nog bada ikväll, om jag blir klar i tid. åååh badankor vill jag ha.

Jag vill inte växa upp.

I honestly love you

Helgen har varit absolut perfekt och då har jag inte ens haft en tanke på att sätta mig vid datorn och blogga. Eller ens uppdatera status på facebook. Jag har varit med finaste och firat en försenad årsdag i en hel helg.
Torsdagkvällen spenderade vi i sängen, åt sorbet och såg film. Under fredagen sågs vi inte förrän på kvällen då han bjöd mig på en trerättersmiddag (grekiskt) och efter tre timmar av skratt, mys och mängder mat gick vi hand i hand hem genom snön för att sedan värma oss under tjocka täcken när vi kom tillbaka hem till mig. Lördagsmorgonen vaknade vi tidigt men hade kuddkrig, småpratade och myste istället för att kliva upp direkt. Vi tog oss ut och handlade mitt på dagen och lagade sedan en fantastisk middag tillsammans (fårostgratinerad fläskfilé, blandsallad och vitlöksbröd). Jag blir så hemskt lätt trött numera så vi lade oss i sängen och han strök mig över håret och omfamnade mig tills jag somnade. En timme senare väckte han mig och då var det dags att bli lite fin inför kvällens konsert, Hästpojken. Trots att vi båda inte är några fans eller gillar konserter så värst, hade vi en underbar kväll. Mycket skratt (hästar som bajsar på borden, popdansen, musikesteter, hästarhästarhästar) och kramar. Medan alla andra stod och hoppade framför bandet rockade vi loss på sidan om och dansade istället för att tafsa på sångaren. Popdansen var återkommande.
Söndagen fylldes av vemod inför det stundande avskedet och slitningarna i hjärtat har nog inte gått över än. Men det är väl bara att bita ihop, för livet kommer vara fyllt av avsked oavsett om en vill det eller inte.

Just nu längtar jag efter hans varma famn och lyssnar på låten som blivit det senaste tillskottet på våran playlist. Hästpojken – Medan vi faller

Present! Underst är en samling av vad jag fick, trots att det är hans födelsedag som också skulle firas. Men han verkade glad över klockan i alla fall. : )