Hur långt får det egentligen gå?

Krönikan från i torsdags.

För varje nyhet, för varje utspel i politiken så känner jag hur lusten och glädjen sugs ur mig. Jag önskar jag kände en konstruktiv ilska, något jag kunde använda min frustration till. Det är lite som att börja dagen med att ha försovit sig, slå i tån på väg ur sängen, få diarré och upptäcka att allt papper är slut. En rätt kass dag alltså, då man helst hade gått och lagt sig igen. Så känner jag lite inför politiken idag. Jag brinner starkare än förr för fler frågor än tidigare, men ändå är jag trött på ett annat sätt. Förmodligen är det min inställning som bör förändras, men ändå kan jag känna att det nog finns mer att skylla på än så, för vad är egentligen politiken idag?

   Enligt forskning om utbildningsväsendet tas besluten inte längre för att undersökningar och fakta stödjer dessa, utan populism eller ideologi är styrande för vad som genomförs. De förändringar som Jan Björklund har gjort i skolan är handlingar som tvärt strider mot tidigare forskning samt alla dessa remisser de har gjort. Men rent ideologiskt är det för dem vettigt att gör så. Lärarlegitimationen som de påstår ska höja läraryrkets status kontrolleras av bemanningsföretaget Proffice, som erkänt sig ha anordnat en tävling om vilka som kunde kolla igenom lärarlegitimationsansökningar på kortast tid. Kvalitativt arbete är inte vad jag skulle kalla det. Vad är en legitimation värd om ansökan kan beslutas om på tre minuter? Då har vi inte ens talat om att ett flertal legitimationer blir felaktiga. Proffice får fortsatt ansvar över legitimationerna.

   Carema har varit ordentligt i blåsvädret för hur de hanterat äldrevården med vägda blöjor och så vidare. Ändå får de mer och mer inflytande över äldrevården då de köper upp den för knappt några pengar alls. Media avsätter partiledare, Sverige behåller tvångssteriliseringslagarna, finansministern ljuger och folkomröstningar ignoreras av makthavare i diskussioner.
Så jag är trött. Jag är trött på att diskutera med folk som säger att ”feminism är inte jämställt för att det heter feminism” och jag är trött på att höra att vår sittande regering gör ett fantastiskt jobb, när verkligheten är den motsatta. Jag är trött på att tidningarna skriver om högerns makthavare som kysser spädbarn och räddar nallar. Det enda jag kan glädjas åt är anarkin som hackergruppen Anonymous har startat för det verkar vara det enda som fungerar som en motpol. Det är ganska tragiskt att det ska gå så långt. Nu mer än någonsin behövs det eldsjälar, men jag är rädd att för många har slocknat för att de precis som jag är trötta på skitsnacket i en allt mer absurd värld.

Bakom kulisserna

Min nya krönika var i tidningen i torsdags! Läs den här nedanför:

Bakom kulisserna

Makt visar sig på olika sätt och vad någon vill kalla maktutövning, kallar andra för strunt. Härskartekniker är en sådan sak. Det som den drabbade upplever som maktutövning menar de utövande är petitesser. Makt är en förmåga, en potential att kunna göra något och ha resurserna. Det fula i maktspelet är att det går att utöva makt utan att de drabbade förstår att de blir styrda och lurade. Ta ickehandling som exempel. Ickehandling är underlåtenheten att handla, vilket är ett aktivt sätt att handla, egentligen. Att vara den som har kapaciteten att förändra, göra något och har resurserna för det är att kunna utöva makt. De utövar då makt genom att inte göra något, genom att inte förändra så att deras intressen bibehålls.

Den typen av maktutövning regeringen använder är i mångt och mycket likadan. De värnar sina egna intressen och genom ickehandlingar får de som de vill. När det kommer till de utförsäkrade och de som hamnat i fas 3 så vill regeringen vända bort ansiktet. De nickar och håller med om att det finns fall som trillar mellan stolarna och beklagar det oerhört mycket att så sker. Samtidigt gör de ingenting. Rättelse, de vill lugna de upproriska rösterna genom sin ickehandling, genom att verka som om de ser problemet och agerar som om de bryr sig. Konflikt är nödvändigt för aktion och det är de väldigt medvetna om. De önskar avtrubba den politiska glöden genom att hålla med, och hur diskuterar man med någon som instämmer om man inte ser den ickehandlingen? Hur ställer man någon till svars för det de inte gör? Någon som bevittnar ett mord utan att ingripa går inte fria genom rättsystemet utan skuld eller ansvar, medan politiker gör så konstant.

Regeringen har ett ansvar. Om man kan avgöra att de har kapacitet att utöva makt så måste man också utkräva ansvar när de underlåter sig att göra något åt olika saker, exempelvis fas 3 och utförsäkringarna. Om medborgarna slutar att utkräva ansvar så kommer vi till en punkt där demokratin inte längre fungerar. I grund och botten slutar det med att medborgarna tror sig ha utkrävt ansvar för att regeringen nickar och håller med, samtidigt som det är en ickehandling och medborgarna blir således missnöjda för att de inte har utkrävt ansvar nog långt. Till slut så har vi ett missnöjesparti i riksdagen.

Det grundläggande problemet ligger i att politikerna inte tar ansvar för den makt de har tilldelats och slingrar sig så långt att den representativa demokratin blir lidande. Bristen på ärlighet hos varje parti gör att moderaternas dolda agenda får leva fritt samtidigt som allt agerande blir ett spel för kulisserna och sänker sig till röstfiskeri. Det är dock så lätt att skylla på politikerna och undgå det faktum att den kollektiva insatsen hos medborgarna också har en potential att utöva makt, bara vi slutar tro att allt kommer perfekt paketerat åt oss och att någon annan ordnar saker. Regeringen har ett ansvar som de har struntat i, men vi kan inte låta den politiska glöden avtrubbas.

Med lusten att vara

Med nya krafter, ny inspiration så blev det också en ny titel. Det slog mig att det är rätt sak att göra, speciellt sedan jag själv inte ens kom på vad min blogg heter. Så ny titel, nya tider!

Helgen har varit riktigt bra, men man har ju varit konstant sysselsatt. Det var så klart skola på fredagförmiddagen och hann vara hemma i två timmar då jag packade och lagade mat för att sedan direkt springa till jobbet på Hemmakväll. Där gick saker sin gilla gång och fyra timmar senare stod jag ute en halvtimme i väntan på bussen till Luleå.
Jag skulle nämligen vara kursledare i helgen för SSU 3:an och hålla i ett pass kallat Dialogcafé. Mer än så var det väl inte. Vi bowlade också, vilket var roligt. 177 efter tre serier. Nej jag är väl inte så bra, men man kan ju ha roligt ändå. :D
Söndag då blev det SSU Piteås årskonferens. Det var få som dök upp, men det var väl väntat när snöstormen rasade utanför. Blev vald ordförande och allt var fett nice. Var upp i en talarstol för andra gången någonsin i mitt liv. "tack och hoppas det här blir ett kickass år, nu avslutar vi mötet". Hoho.

Tidig nattning för mig varenda kväll. Kan inte förstå att jag är så utmattad jämt. Funderar nu på att laga lite mat, diska och sen sova. Vore fantastiskt skönt. Fast jag tänkte ju pilla lite på alla hjärtans dag idéer och annat trevligt. Har så mycket som rumlar runt i huvudet så något måste jag väl ta tag i.

Små borgare, små borgare är lustiga att se :)
Applåder i riksdagen.
http://www.youtube.com/watch?v=UrPySwpE1v8

- 18.11-

Kom just på att jag fick se en hilarious lista i helgen. Har inte sett den förr, men den är ju fantastisk! :D

105 år med Moderathögern i Sverige
1904-1918 Nej till allmän rösträtt
1916 Nej till allmän olycksfallsförsäkring i arbetet
1919 Nej till kvinnlig rösträtt
1921 Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige
1923 Nej till åtta timmars arbetsdag
1927 Nej till folkskolereform
1931 Nej till sjukkassan
1933 Nej till beredskapsarbete
1934 Nej till A-kassa
1935 Nej till höjda folkpensioner
1938 Nej till två veckors semester
1941 Nej till sänkt rösträttsålder
1946 Nej till fria skolmåltider
1946 Nej till allmän sjukvårdsförsäkring
1947 Nej till allmänna barnbidrag
1951 Nej till tre veckors semester
1953 Nej till fri sjukvård
1959 Nej till ATP
1960-talet Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC
1963 Nej till fyra veckors semester
1970 Nej till 40-timmars arbetsvecka
1973 Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63
1974 Nej till fri abort
1976 Nej till femte semesterveckan
1983 Nej till löntagarfonderna
1994 Nej till partnerskapslag för homosexuella
2004 Ja till sänkt A-kassa och sjukpenning
2006 Nej till gröna jobb
2006 Nej till upprustning av offentliga sektorn
2006 Nej till höjd A-kassa
2007 Ja till sänkt A-kassa
2008 Nej till höjd sjukersättning
2007 Ja till sänkt sjukersättning