Faktiskt har jag inte ens öppnat word. Jag blir tröttare, men är helt klar i huvudet. Jag sitter och funderar över motivation. När den inre motivationen inte finns där och ingen yttre fungerar, vad gör man då? Saker måste ju ändå bli gjorda. Man kan ju inte bara strunta i det.
Kanske jag hade kunnat tänka att om jag slutade sitta uppe och tvinga mig själv att vara vaken tills saker är gjorda, om jag började sova bättre så skulle jag orka mer och då skulle det inte vara lika jobbigt att göra saker vilket betyder att jag inte heller kommer vara tvungen att vara vaken lika länge. Bryta den onda spiralen. Fast det är ju inte så lätt. Att lägga om vanor.
Jag kan i alla fall vara glad åt att jag har börjat få igång träningen ordentligt. Gymet två gånger i veckan känns bra, inte som ett måste. Visserligen är mitt 10-gånger-kort snart slut, men jag får väl lösa det. Önska sig i julklapp. Fast det gjorde jag ju förra julen också, men vad är det för mening med att köpa ett träningskort åt någon som inte tränar? Fast den kommer ju aldrig börja träna om den inte har ett träningskort. Eller huuuur.
Nej jag sitter nog uppe inatt också. Det är dags att göra bort det värsta. Annars kommer allting ligga på en hög under den sista helgen och då vill jag verkligen inte göra saker. Jag vill ligga sömnlös över pirr i magen och tankar på spännande sätt att slå in julklappar, inte över uppsatser analyser och restuppgifter.
usch. nej.
Ett glas oboy gör nog allting lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar