We choose love, we choose light

Jag slösar min tid och snart är det sängdags om jag inte vill ha migrän imorgon igen. Det vore ju rätt surt. Jag kanske borde börja med allt det där jag måste göra. Fast det är ju inte stressen av att det ska vara klart imorgon-imorgon, så då är det svårare att bli motiverad.

Istället prövar jag ritplattan som fått ligga och damma alldeles för länge. Jag tänkte jag ska lära mig. någon gång.

I honestly love you

Helgen har varit absolut perfekt och då har jag inte ens haft en tanke på att sätta mig vid datorn och blogga. Eller ens uppdatera status på facebook. Jag har varit med finaste och firat en försenad årsdag i en hel helg.
Torsdagkvällen spenderade vi i sängen, åt sorbet och såg film. Under fredagen sågs vi inte förrän på kvällen då han bjöd mig på en trerättersmiddag (grekiskt) och efter tre timmar av skratt, mys och mängder mat gick vi hand i hand hem genom snön för att sedan värma oss under tjocka täcken när vi kom tillbaka hem till mig. Lördagsmorgonen vaknade vi tidigt men hade kuddkrig, småpratade och myste istället för att kliva upp direkt. Vi tog oss ut och handlade mitt på dagen och lagade sedan en fantastisk middag tillsammans (fårostgratinerad fläskfilé, blandsallad och vitlöksbröd). Jag blir så hemskt lätt trött numera så vi lade oss i sängen och han strök mig över håret och omfamnade mig tills jag somnade. En timme senare väckte han mig och då var det dags att bli lite fin inför kvällens konsert, Hästpojken. Trots att vi båda inte är några fans eller gillar konserter så värst, hade vi en underbar kväll. Mycket skratt (hästar som bajsar på borden, popdansen, musikesteter, hästarhästarhästar) och kramar. Medan alla andra stod och hoppade framför bandet rockade vi loss på sidan om och dansade istället för att tafsa på sångaren. Popdansen var återkommande.
Söndagen fylldes av vemod inför det stundande avskedet och slitningarna i hjärtat har nog inte gått över än. Men det är väl bara att bita ihop, för livet kommer vara fyllt av avsked oavsett om en vill det eller inte.

Just nu längtar jag efter hans varma famn och lyssnar på låten som blivit det senaste tillskottet på våran playlist. Hästpojken – Medan vi faller

Present! Underst är en samling av vad jag fick, trots att det är hans födelsedag som också skulle firas. Men han verkade glad över klockan i alla fall. : )

Krio keros ja dio

Kyla, dags att vara två

Jag bakar lyckokakor och de blir inte alls särskilt vackra eller ens i närheten liknande bilden. Men de smakar fantastiskt! I dem har jag lagt små kärleksbudskap. Jag firar ju alla hjärtans dag en vecka i förväg, eftersom jag inte kommer få träffa Finaste på länge. Så nu bollar jag nudelkok, lyckokakebak och så the world wide web. Snart snart snart kommer han.

Jag laddar upp bilder senare.

Pyssel och stök

Jag tänkte nu att det vore en bra idé att pyssla, städa, tvätta, diska och göra mentala idéskisser för framtida planer. Det slår snurr igen och igen så nej det kanske inte var en bra idé. Istället slår jag på kärleksmusik och viker tvätten. Jag älskar doften från mitt nya sköljmedel.

http://open.spotify.com/track/5OgEJao0qPCjsEv2ErCRB2

Jag känner att idag är det en sådan där perfekt pysseldag för mitt huvud kan inte fokusera det minsta så de färgglada papprena och pepp-boken som inte är klar än fångar min blick. Kanske sen. vika tvätt, städa, diska först.

Lite hallonsaft ska jag blanda. Det höjer stämningen lite till!

Hon gick med hösten

Början på det som ska bli något litterärt och fint i slutändan, snart faktiskt. Vad tror ni?

"Prolog:
Musiken från plan tre, fotsteg närmar sig plan fyra och alla ljud fick trapphuset att skrika tomhet. Det luktar matos från lägenhet 9 och gårdagens fest i trean stinker i dörrspringan. I en järnsäng som för länge sedan gett upp, till och med gnisslet hade tystnat, ligger hon blottad för det som inte är ett liv. Hon lyssnar på ljuden och gissar vem som kommer hem, vem som bara lämnar sitt näste för att slänga soporna. Bilder flimrar från andras liv medan hon har pausat sitt eget. Alla andra dagar trycker hon rewind, för att leva lite mer, även om det är dagar som redan passerat. Det finns en trygghet i att återuppspela det som varit, oavsett vilken känsla det än kan ge. Det är tider hon kan hantera, situationer hon kan förstå och då är ingenting spontant och ingenting är farligt. Det är klart det finns dagar då allt är nu, play, men de dagarna har inte tjugofyra timmar eller kanske ens tre. Aldrig har hon spolat fram.
Här fanns inga evigheter, här fanns bara tid. Väggar talade om historia men aldrig om människor.
Kapitel 1:
”Jag har inte tid att röka.”
Det sa hon till dem en sensommarkväll på stranden, såsom alla vackra historier börjar. Någon tände en cigarett och placerade paketet i fickan.
”Det är skitsnack att vi är i det här tillsammans,” utbrast hon. ”Ingen kan vara tillsammans med någon här. I så fall hade vi inte känt oss så jävla ensamma i ett rum fullt med folk. Man kan inte vara ensam om man är tillsammans med någon. Man kan inte vara skit då. För även om den andra är skit, spya eller piss så blir det gegga av alltihop och gegga är bättre än skit.”
Tystnaden föll. Den gjorde så ibland. När de pratar så pratar de om ingenting. Folk bara säger saker. Jag ser det hända överallt.
”Så är det bara.” säger hon igen, som något sorts avslut.
Utifall att vi inte förstod. Eller lyssnade.
Sensommarkvällar vet ingen vad man vill ha. Allt, skulle inte räcka. Man vill insupa allt liv, men istället lever man och super. Ingen här är frisk.
Vi skulle kunna säga att vi tycker om det så, men då hade vi ljugit. Ingen tycker väl om det egentligen. Det är väl bara det att ingen tänkt på att det finns andra alternativ. Vi vet inte hur man gör.
Ikväll är himlen är lika grå som vårt gemensamma humör. Sanden börjar bli kall och jag vill vara den sista att erkänna det, men nu måste jag ta på mig jackan. Det är lediga dagar och långa nätter, då ingen vet om klockan är tre på natten eller dagen utan vi går till macken och frågar. Vi är harmlösa, dessa nätter. Farligast för oss själva.
Jag har aldrig räknat hur många vi är i genomsnitt. Det har inte hon heller, även fast vi båda brukar räkna väldigt mycket, men vi räknar kanske bara det som vi tror betyder något för oss själva. Ingen orkade som oss två, så det varierar alltid vilka andra som är på. När en ger upp blir den ersatt av någon annan. Inte för att människorna inte betyder något. Det är väl bara det att ingenting riktigt betyder någonting. För de flesta låter det lite sorgligt, men jag tänker att det är rätt skönt. Jag har inte ens min värdighet kvar att förlora då. Kanske var det den som försvann först.

Sveriges sexigaste gris
singel på krogen
när ingen annan ser flaskan
sönderslagen utblottad torr
ingen gillar dig egentligen
och du allra minst

dagarna du låste in
i världarna du gömde
någonstans mellan lakan
som bär din dna och endast
din, bara du.
ibland önskar du dig en katt

för frälsning får du bara
i sällskap och aldrig
så ensamt som det kan bli
när bara krukväxterna hör på

du önskar du hade en vän till
men du önskar dig alltid
något annat än det här
och när du egentligen är nöjd

så önskar du dig
lite till
lite längre
härifrån."

Ny vänner är som nya skor, man går bäst med de gamla

Den här dagen har faktiskt inte varit så himla dum, trots för lite sömn och mycket att göra. Att inte ha den sedvanliga formlektion-ångesten hjälpte en hel del. Snart är det dags för pillergöra för att göra Audrey Hepburns ansikte på ett glasfat. uuuuh. Jag tänkte försöka klura ut en grej till bilduppgiften också. Inte för att jag måste just precis nu, men det vore nice att göra något fint för en gångs skull. Nej idag måste jag plugga lite historia (trots att provet är en vecka bort, lite framförhållning har aldrig skadat...) och städa lägenheten.
Men jag belönar mig själv med ett nytt avsnitt Nip/Tuck och fruktsallad först. ;D

För en kompis som ska på bröllop i helgen har jag fotat tre klänningar som kan passa tillfället, då det svarta hålet i hennes garderob inte verkar ge resultat.
Alla är storlek small, men jag tycker de är rätt stora. Utom den rutiga, den är size 0, eller storlek 30. så typ xxs eller något sånt. Fast det tror jag inte på, egentligen.



Allison Paige – The End Of The World

Jag saknar Oscar.

HTML, tandtråd och skandalerna

Visst är det alldeles för sent men jag ska sova alldeles alldeles strax. Jag kände bara att jag ville göra klart lite. Fler saker står på kö men numera tänkte jag prioritera sömnen istället för alla måsten. Det är klart det är lite jobbigt att tänka annorlunda, men hey i slutändan är det jag som vinner på det. Så istället för att efterhärma grabbarnas start-stopp-tekniker, de i sängen och jag i livet (de har nog roligare), så tänkte jag väl försöka hålla ett jämnt tempo som jag orkar med. Då kanske det inte jämt är 150 %, men mitt huvud uppskattar det. Migränen besöker mig sällan numera.

Men det var ju faktiskt inte det jag satt och funderade på nu under kvällen. Jag vet väl inte vad jag funderade på. Ni vet när tankarna bara går runt runt runt och en vet bara inte vars de hamnar i slutändan. Kanske är jag trött.
Det kanske inte märks sådär supermycket men det är en mindre uppdatering av bloggen. Jag är ingen hejare på html och det är verkligen rena grekiskan för mig, men med lite google-hjälp och koncentration så blev det ändå något. Jag fuskade massor, såklart.
Sedan har jag också suttit och läst skvaller om bloggerskorna. oh dear. Jag behövde något att göra medan jag tandtrådade.

Never Shout Never – She's Got Style
Så himla fin ikväll.