Ringeli-ring

Ikväll har jag och två andra suttit på sossestugan och ringt gamla och nya medlemmar för att prata med dem om våra aktiviteter och medlemsavgiften. Det gick alldeles hyggligt, men det kostar på att låta trevlig hela tiden.
Det är dags att starta upp tjejnätverket så snart som möjligt, men jag vill inte ta kål på mig själv i processen så jag kan aldrig ge någon exakt tid på kickstarten. Jag vill kunna gå in i det helhjärtat.
Min ängel till ombudsman har åtagit sig att hjälpa mig med medlemsmötet imorgon så jag kan superplugga projektarbete. Det känns som att jag har en del att ta igen.

Idag hade jag bara en lektion, hur skönt som helst! Fast jag har fortfarande inte ätit middag och känner ingen större motivation att ställa mig i mitt kaoskök. usch säger jag bara.

Natten är ändå aldrig tillräckligt lång

Mitt hår är alldeles fantastiskt mjukt efter lite snäll gegga. Jag kom på igår att jag sällan skriver om politik här. Fast i nästa andetag kom jag på att det är inte en politisk blogg, fastän jag håller på med politik.
Nu måste jag i alla fall röra mig mot skolan. Måste hitta någon fiffig idé till lera. Bruksföremål som är konst. Oj.

Dagens pepp: Gå ut under lunch-timmen och
vänd ansiktet mot solen i någon minut. Då känns eftermiddagen inte lika jobbig.

Lily Allen – Never Gonna Happen

Långa kvällar och längre nätter

Jag börjar verkligen uppskatta att vara ensam. Vänner, skolan, ssu och pojkvännen har sin tid, men kvällarna är oftast mina. Då tycker jag om att göra sånt här.

När tiden inte stannar

Just nu är jag inte all so glamorous, utan har hårinpackning som gegga i håret och är väldigt ofräsch i övrigt. Såna dagar är inte helt fel heller. Jag gör inte det jag borde, men jag gör så mycket annat som jag borde så nej jag latar mig inte. Inte för att det vore något fel med det heller. Det hade jag gärna gjort.
Nu är livet så fint att jag gjort bort allt jag måste, utom någon sista grej som att faktiskt maila in krönikan. Alltså är det dags att ta april-numret av Cosmo och lägga sig i badkaret.



Under min kvällspromenad klarnade mitt huvud något och jag kom på en liten idé. Jag tänkte skriva dagens pepp. Både för du som läser och för min egen skull.
Det är en fin grej att ha en grej varje dag som förgyller vardagen, hur stort eller litet det må vara.
Så:

Dagens pepp: Hallonsmoothie.
En lila-rosa kreation som godis en tisdag eller lika gärna som frukost. Gegga valfri mängd hallon, hälsofil med smak av drottningbär och lite vaniljsocker och mixa. Allt gott och vardagslyxigt behöver inte ta tid eller vara svårt.

Söndagar i all ära

Nu blir det visserligen två inlägg på en kväll, vilket är ovanligt för mig, men jag känner att det var mer än bara kärlek som snurrade i mitt huvud den här kvällen.
Jag gör rosa smoothies, ser Gossip Girl och läser Cosmopolitan. Ytterst könsnormativt insåg jag när det var så jag beskrev min kväll för någon över sms. Men ändå är det precis så jag vill tillbringa mina söndagar, inte med att ta igen allt jag missade förra veckan, utan istället peppa mig själv inför nästa.

Visserligen är det alltid söndagar en tänker att nästa vecka ska jag minsann börja förbättra mitt liv, men sällan blir det något av det. Jag har flera gånger tänkt det, prövat det och misslyckats med detsamma. Men istället för att bli nedslagen och tänka att det är menlöst, så kanske en ska vara tacksam för den tid en orkar göra allt det där vi önskar orka naturligt. Som att träna regelbundet, alltid laga satsig mat, sy om några gamla klänningar kanske och ta ett långt bad med en bok av Simone de Beauvoir. Eller det kanske bara är jag. Jag tänker försöka vara glad för den tid jag orkade, innan jag föll tillbaka till gamla vanor med pizza, nudlar och berg av disk. Sedan tänker jag försöka igen.

Ikväll ska jag göra en hårinpackning, skumbad och så lite skriverier.

Jag vet inte. Blir ni också peppade av söndagar?

"Oj jag äter visst scones med båda munnarna"

Jag har upptäckt mönstret! När jag är med finaste så finns inte internet. Jag vill inte ens kolla facebook, så om jag och han skulle sluta i samma boende och dela liv så skulle jag totalt lägga ner med de här nymodigheterna. Jag drar mig till och med för att svara i telefon. Istället slår jag på en bra låt som är våran och klänger mig fast i hans kropp.
Den här helgen har vi inte gjort något särskilt. Vi har lagt oss tidigt varje kväll, suttit i min säng på kvällarna och sett OZ, Mentalist och lyssnat på musik. Det gör jag alldeles för sällan. Bara lyssnar på musik. Jag har gjort smoothies av diverse spännande saker som hälsofil, hallong, grapefruktjuice och mynta. Vi har pratat om allt och inget och jag älskar hur magisk min vardag blir med honom. Jag kan knappt vänta på att de dagarna ska bli fler.

Idag är det söndag och i vanlig ordning ska jag väl se över allt jag borde ha hunnit med förra veckan. Toppen. Istället prövar jag min jeansjacka till olika outfits och ser andra säsongen av gossip girl. Men jag ska faktiskt hinna se över krönikan som kommer i tidningen på torsdag och projektarbetet som måste bli klart nu nu nu.
Först ska jag bara släppa in solljuset i lägenheten.

XOXO ;)

Att andas ut

Jag har inte uppdaterat på länge känns det som och det borde väl stämma ganska bra. Som tidigare inlägg indikerade så har jag myst i Umeå i cirka en vecka. Jag bestämde mig för att ta ledigt och ledigt var vad jag hade. Jag önskar det kunde vara så oftare. Den där känslan av att kunna andas ut. Det är ju fullt möjligt, men det är dags att börja tillämpa knepen.

I onsdags återvände jag till Piteå bara för en natt, för att sedan på torsdagen flyga till Stockholm. Där följde jag med min lillasyster på Tokio Hotel konsert. Hon är för liten för att gå själv så precis som min bror följde med mig på min första stora konsert så följde jag henne. Tokio Hotel i sig har jag inget till övers för, och än mindre nu. Det var tur att de hade så mycket effekter (pyroteknik, stora metallbollar, konfetti, brinnande piano, bildskärmen, blinkande lampor) för det kompenserade det faktum att det var vad jag tyckte - dålig musik. Min syster verkade dock nöjd.
Fredag kväll sov jag äntligen i min egen säng till långt inpå lördagen. Förutom lite projektarbete så tog jag så gott som hela sportlovet ledigt.

Igår var det internationella kvinnodagen. Jag hade tänkt skriva då, men av en eller annan anledning blev det inte av. SSU Piteå delade ut röda tulpaner (fanns inga rosor) med budskap såsom "Den man älskar aktar man"/"En kvinna slår man inte ens med en blomstjälk" och så vidare. Vi delade ut flygblad också, innan vi åt middag på lokalen (det kändes som ett dagis att stå och laga mat åt 15 hormonstinna tonåringar som är hungriga). Vi hade hållit på ett bra tag med diskussioner och så prat från mig och Maria om feminism och vikten av den internationella kvinnodagen, innan vi bröt upp och jag kröp ner under täcket.

Så idag då? Ingen aning. Jag behöver fortfarande sova mer. Jag vet inte riktigt varför, men jag är så väldigt trött. Det känns som att jag tar igen all sömn jag någonsin missat, under sportlovet och nu. Det är väldigt skönt dock.
Fast just precis nu längtar jag bara efter min finaste, hans varma famn och mjuka ord.