Bambi på hal is

Nu har jag klivit upp tidigare än jag är van vid (vi är faktiskt lite bortskämda med sovmorgnar i skolan) och det känns i hela kroppen. Jag dricker snabbkaffe för att bota tröttheten för snart ska jag köra halkbana!
Det känns både stressigt och läskigt att det är så nära uppkörningen nu. Att jag har hunnit det här är ett mirakel med allt annat som händer, sista året på gymnasiet. Mitt projektarbete har fått ligga på is, vilket naturligtvis kommer att få konsekvenser. Som att jag inte kommer att kunna genomföra det om jag inte dör på kuppen av stresspress.

brum.

Vi är vallfår i vargarnas tid

Jag lyssnar på Lars Winnerbäck - Dunkla rum och kom alldeles nyss hem. Den sena timmen är på grund av att jag tragglat körkortsteori. Nu är C-fasen klar i alla fall och jag har hämtat pengar till halkbanan som är i gryningen imorgon. Okej, kanske inte gryningen, men tidigt värre.

Jag går fortfarande runt och är lite smygupprörd trots det vackra vädret, men det finns så mycket dumheter överallt.

Det är alltså dags för något mer uppiggande. Igelkotte-tid.

Dagens pepp: Youtube när den är som bäst. Igelkott som äter morot!

Svar på kommentar

Benny sa

Herregud det där känner jag igen, och jag har alltid varit av den åsikt att dom som använder ålder som sitt huvudargument borde mummifieras med vinäger.

Svar: Jag är av den bestämda uppfattningen av att de är för gamla för att fatta. Nej jag blir verkligen så trött på det.

"Du är för ung för att förstå"

Rubriken är en fras jag hört alldeles för många gånger. Oavsett vad jag säger så kommer det att viftas bort, på grund av min ålder. Det går inte att argumentera emot, för jag kan inte bara bli äldre och bevisa att de har fel. För de kommer alltid att vara äldre än mig. De kommer alltid att säga att jag är för ung för att förstå.

Speciellt när det kommer till en fråga om barn. Om jag läser om barnuppfostran, om utvecklingspsykologi, genusvetenskap, sociologi och gud vet vad så skulle äldre fortfarande säga att jag är för ung för att förstå barn. Visst kan jag förstå att mycket kommer med erfarenhet, men en betydande del kommer av förståelse av samhällets strukturer och hur dessa påverkar barn och deras val. Jag borde börja gå till skolan, men jag fastnade i ett inlägg på en mamma-blogg. Jag förstår hur hon tänker och håller med henne. Läs både inlägget och åtminstone några av kommentarerna noga, för helhetsbilden.

Nej jag tänker inte klä min dotter i klänning.

Nu måste jag skynda mig.

När ilskan lägger sig

Nu har jag inte bloggat på hela helgen för jag har vilat upp mig. Det känns som om jag är världens latmask som hela tiden bara vilar-vilar-vilar upp mig, men det är ju bara då jag hinner skriva. I helgen såg jag anime, Claymore, och myste med pojkvännen. Stackaren fick utstå mycket utbrott från min sida om hur orättvis och äcklig världen är, eftersom arg är något jag varit hela veckan. Det inleddes med en diskussion om att göra det illegalt att köpa sex utomlands, som Norge har infört, och sedan späddes det på av Uppdrag granskning.
Men dödsstöten blev när MUF gästade Strömbackaskolan under fredagen och förespråkade att det ska vara lagligt att köpa sex. Att prostitution är frihet.
Diskussionen blev kort då jag och Maria var tvungna att springa till vår psykologi-lektion, men det fortsatte över facebook. Piteås MUF-ordförande höll kvar vid att sexköp ska vara lagligt och illamående sa jag emot, men han gick över gränsen och då lämnade jag diskussionen, för jag tycker att en kan framföra sin poäng något mer moget och han får återkomma då.

Ilskan sitter i benmärgen på mig, men illamåendet börjar nästan gå över. Samma kväll gick jag ut med tjejkompisarna, för en girls night out - dansa, prata och skratta. Umgås med mina vänner. Det var trevligt i kanske en timme, men efter så kort tid var jag fruktansvärt less. Jag var less på människor som inte ville lämna oss ifred då vi uttryckligen bad dem om det, jag var less på människor som tafsade så fort vi dansade eller till och med höll fast en. Det var långt över gränsen för dräggigt. Det var äckligt.
Så jag behövde en helg av tecknat med våld, monster och svärd. En varm famn.



Tacksamhet och kärlek till han som orkar med att jag plötsligt bölar för att världen är orättvis, håller om mig och sedan hämtar choklad.

Han är bland det finaste jag har.

Den andra våldtäkten

Nej idag blir det ingen dagens pepp för igår sändes Uppdrag granskning vars avsnitt hade rubriken "Den andra våldtäkten". Det behandlade två fall av samma gärningsman och hur omgivningen har reagerat på händelsen. Jag såg det först idag. Jag önskar att jag hade låtit bli.

Den andra våldtäkten

Avsnittet handlar om Linnea, 14 år, som anmäler den två år äldre Oskar för våldtäkt inne på skolans toalett. Eller egentligen handlar det inte om Linnea och Oskar. Det handlar om hur hela skolan tar den dömde (efter erkännande från honom, trovärdig historia från henne osv) gärningsmannens sida. Skolan, kyrkan och fritidsgården påstår sig vilja vara neutrala och säger därför ingenting alls. Trots att Linneas skolkamrater mordhotar henne över nätet. Alla erkänner de sig ha hört ryktena, men vägrar tro det. Kyrkan låter Oskar komma på skolavslutningen, dela ut rosor och krama sina vänner - trots domen och besöksförbudet gentemot Linnea. Linnea orkar inte gå dit utan reser bort. Samma kväll blir Jennifer, 17 om jag minns rätt, våldtagen - av Oskar. Prästen kommenterar händelsen:
"Stackars kille."
Jennifer orkar inte själv berätta för media. Det är bara för jobbigt.

Jag vill liksom resten slå för ögon och öron för saker som händer. Men som en fluga till bajs så dras jag till såna här klipp, till böcker om samhällets syn på våldtäkt (Flickan och skulden - Katarina Wennstam) och historierna. Jag hoppas att för varje analys jag läser så ska de komma fram till något nytt, något som rättfärdigar allt eller åtminstone förklarar det. Jag kommer närmare, men det finns ingenting som stillar ilskan. Den bara ligger och gror i bröstet.
Rykten.
Fördomar.
Det behövs inte mer. Linnea flyttar 50 mil bort och Jennifer stannar kvar. På internet vill skolkamraterna våldta dem "på riktigt", bränna dem på bål och förstöra deras liv.
Deras liv var förstörda redan då han grenslade dem.

Jag vet inte om jag är arg eller ledsen. Mest är jag nog rädd.
Jag vill skriva en längre text, men det får nog bli senare. Det här tar ett tag att smälta, oavsett hur många böcker/dokumentärer/rapporter jag hittar.

Ursch.

Vägra förkylningen

Jag misstänker att febern slår in just nu och jag har känt mig yr hela dagen. Skönt nog har jag spenderat merparten av den på bussar, då jag var till tandläkaren. Inga hål, men de vill skicka mig till en tandhygienist som ska säga samma sak som alla andra, att ståltråden bakom mina tänder gör att jag måste köpa speciella tandtrådsgrejer som inte finns att köpa. Bra jobbat.
Jag fick tid att läsa ut "Baby Jane" - Sofi Oksanen (boktips! Den är jättebra!) och skriva projektarbete och en hel del sömn också.
Men som vanligt finns det inte tid att yra runt i förkylning, så istället tänkte jag läsa SSU distriktsårskongressens handlingar. Hosta och snora all over it. Nej men jag måste vara frisk.

Jag måste måste måste vara frisk. :( Dock har firefox ett tema som höjer humöret, en liten vän varje gång jag suuurfar:

Dagens pepp: Skriv en kärleksförklaring till en vän eller partner och smyg ner den i dennes jackficka när den inte ser!