I bet you've got a portrait in the attic getting prettier

Det är helt enkelt såhär att jag har inte bättre saker för mig, men jag gör de sämre sakerna ändå som att ha maraton av historiska filmer och spela tvspel. Det är rätt mysigt.

Sjölejon hänger med blåa faror

sånt här gör jag nuförtiden.

Hörde att jag har en hemtenta, men Oscar är ju helt klart trevligare när orken inte hänger med.

Hur förklarar jag så att du förstår?

Idag är min krönika i Piteå-tidningen.

Gå in på deras hemsida eller läs här (jag lägger upp texten här också för att när krönikan blir gammal så fungerar inte länken längre)

"Under din skoltid skrek de inte hora i korridorerna efter dig. Det är inte du som räknar med att få lägre lön än dina manliga kolleger och enligt statistiken borde du vara mer rädd än mig när du promenerar i mörkret, men ändå är det jag som köper överfallsalarmet. Det är inte du som ständigt hör att du borde akta dig för fula gubbar, men blir i stället våldtagen av din snälla killkompis. Du är inte flicka, tjej eller kvinna, och du påstår att vi är jämställda i Sverige.

Du vill jämföra med kvinnorna under svarta tygsjok, kvinnor som tvingas vara hemmafruar, eller kvinnor som gifts bort med någon de inte känner. Men det är svårt att förstå hur det globala sitter ihop och den generella makstrukturen som existerar om man förnekar att ens tjejkompisar på något sätt kan vara en del av det. Vi har ju suttit högt upp på den där jämställdhetslistan hur länge som helst, några tapp neråt gör inte så mycket för det är ju bara kul för de som blivit bättre. Vi har ju inga problem, direkt.
Jag kan berätta hur det är, bara försöka sammanfatta en struktur för stor för mig att helt greppa i min vardagssituation, men jag kan inte svara på varför tjejer inte bara kräver högre lön, går självförsvarskurser, tar plats och kräver det de är berättigade till - lika rättigheter, skyldigheter och lika möjligheter.
Jag kan heller inte förklara i korta ordalag varför det inte blev bättre för de kvinnor som gjorde så. Det är ingenting naturligt med det ologiska valet att sänka halva befolkningen i dagens samhälle. Det är naturligt att ständigt anpassa sig men tydligen så går det inte i den här frågan, eftersom vi fortfarande har antingen snopp eller snippa där mannen är normen och kvinnan det avvikande.

På tretusen tecken kan jag inte ge dig en superlösning samtidigt som jag förklarar problemen. Jag kan synliggöra och jag vill hoppas att illusionen om det jämställda landet tids nog kan hävas för dig som är nöjd, som inte tycker att du påverkas. Du som talar om jämna plågor och säger att de som skrek hora till mig skrek i sin tur bög till dig. Du som vägrar ge plats åt en tjej i styrelser, debatter eller bara samtal emellan vänner, för att det är upp till henne att ta den. För det är upp till var och en att ständigt kräva och vara själviska. Det samhälle som du verkar vilja ha när du diskuterar frågan.
Det finns ingen sammanfattning som du kan läsa och sedan förstå om du redan är blind och inte ser länken mellan din misshandlade grannfru och de maktstrukturer som finns i landet lagom. Det land som numera tar bort sitt jämställdhetsdepartement för att frågan inte prioriteras och där feminism är något farligt och otäckt.
För lika rättigheter, de grundläggande mänskliga värdena gäller inte för dig som tänker att på kort sikt kan förlora på det, oavsett om de säger att alla tjänar på det i slutändan. Det hjälper inte om du redan är blind, så till att börja med borde du öppna ögonen och försöka se det ur mitt perspektiv, som tjej. Skulle du förstå då?"

Au revoir

Idag åker en fin vän till Frankrike på äventyr. Hon ska jobba som au-pair och avundsjukan river i mig. Hon lånade mig sin tid i söndagsnatt och vi pratade alldeles för länge, vilket resulterade i att vi sov för länge och därmed blev det lite stressigt mot bussen. Det var himla fint att träffa henne innan hon försvinner.

Jag hoppas hon uppdaterar om sitt liv på sin blogg, för jag ser fram emot att höra allt.

http://nahshesloco.blogg.se/

"Man kan ju läsa statistik som fan läser bibeln."

Favorit i repris:

Debatt mellan Jimmie Åkesson och Gudrun Schyman

 Hur ägd kan man bli?

Att nöja sig som medelmåtta

Jag är inte exceptionell. Jag är inte begåvad, fylld av olika spännande talanger eller ens en. Jag är inte särskilt passionerad och har inte nog med disciplin för att bli riktigt bra på något. Jag är hyfsat duktig.

Jag är askass på biljard.

När jag lär mig något nytt går det oftast väldigt snabbt i början. Jag vill påstå att jag själv är snabblärd, för det är sant. När jag har lärt mig det jag behöver för att get by, så att säga, är jag inte särskilt sugen på att lära mig det något mer. Då det riktigt svåra börjar. Jag ger lätt upp om jag kan. Går det inte att ge upp så kör jag på, speciellt om det kommer till arbeten jag gör för någon annan. Då lägger jag inte av förrän det är klart och har så pass hög kvalité som önskas, om jag är kapabel till det just då. Oftast när jag gör något för mig själv, skaffar en ny hobby eller intresserar mig för något, så tröttnar jag fort.

Det är ganska viktiga saker jag lärt mig om mig själv och något som jag vill förändra. Jag har massor av saker som jag kan lite grann här och där om, saker som jag tycker är roliga och aktiviteter som jag finner nöje i. Men framförallt har jag en önskan om att bli riktigt bra på åtminstone någon av sakerna. Jag vill ha en grej som är min, något som gör mig exceptionell. Något som utvecklar mig som människa och som jag kan känna passionerat för. Något som gör mig mindre uttråkad.


Det är svårt att förlika sig med att vara medelmåttig, en känsla av otillräcklighet som inte försvinner och frustrationen över att man inte gör mer. Det blir en känsla av att man är dålig på allt, när det egentligen är tvärtom, just för att det är svårt att säga att "precis den grejen känner jag att jag är bra på". Jag tror att det kan vara viktigt ändå, det här med att förlika sig med medelmåttligheten. Att vara nöjd och inte bara nöja sig. Men nöjd är attityden och ingenting man blir av att få mer. Bara se det man redan har och uppskatta det. Genom att göra det så blir det kanske mycket enklare att bli bättre på det man känner för att man vill, hitta dit på egen hand och inte stoppas av stressen, pressen och tanken på att "det går ändå inte".

Jag kan lite av varje. Fan vad bra av mig. Tänk om jag bara kunde lite av en grej, det vore ju rätt trist.

Vad är du hyfsat duktig på?

Dags att kliva upp

Senast jag drog upp persiennerna såg det ut såhär:

Men idag när jag drog upp de så hade det skett en drastisk förändring. Visserligen har jag varit ut och promenerat i snön på väg till och från skolan, men jag hade inte tänkt på att det förändras genom fönstret också, duh.

Jag har isolerat mig lite i en vecka, gått i ide kan man väl kalla det. Dags att kravla sig ur det, antar jag, men jag vet inte riktigt hur.