Jag ser mannen på balkongen ta en tyst minut för sig själv

Så var ännu en skoldag avklarad. Såhär i början är det ovant, men lite skönt att ha struktur. Än har stressen inte satt in, men nog känner jag att den är nära. Så länge man har kontroll över att-göra listan och kan säga nej till saker så kommer det nog fixa sig.
Idag har jag plockat undan i lägenheten, handlat och diskat. Det i sig känns för mig ganska bra. Det är inte mycket, skulle många säga, men sen så har de inte sett disken hos mig efter en vecka då jag haft folk här konstant. Skönt att det är bortgjort. För att bryta gamla vanor så tänkte jag nu inte stressa vidare till nästa grej. "Jaha då var jag klar, fan vad bra då kan jag ju läsa det där och kolla över det där och fixa det där."
Nej faktiskt så tänkte jag nu unna mig en kopp oboy, skön musik och andas ett litet slag.

Föreslår att resten gör likadant. Bara för att alla är så jävla bra.

http://open.spotify.com/track/4utrfABF1iANt2tsDIKmw4

Tidvis - Lars Winnerbäck.

Allting är filosofi och med lite koffein blir det politik

Har haft några nätter då jag inte sovit, bara inte kunnat. Det är kasst och påverkar helt klart resten av dagen. Väldigt mycket. Sömn är en av de viktigaste sakerna i livet. För att orka leva resten av dagarna. Tjugo minuter på en natt är på tok för lite. Men kan man inte så kan man inte. Ibland kan det ju bara vara så.
Dock förde det med sig en intressant biverkning. Allt blev väldigt roligt. I alla fall med lite koffein i kroppen också. Och bitter blir man. Gnälligt värre.
Men idag var det första filosofilektionen, i två timmar, och det ämnet gör en ju snurrig i vanliga fall, men mitt extra-snurr i hjärnan gjorde mig otroligt pigg på den typen av tankesätt. Filosofi måste man ta med en nypa salt. Förstå att man ställer sig frågorna för att fundera på varför man ska ställa sig frågorna. Att det är fullständigt värdelöst, men ändå viktigt. Jag har fortfarande inte sovit, så det snurrar lite extra nu också.
Mitt första bidrag till diskussionen kom från mitt trötta huvud, heart-to-heart viset. Jag slängde ur mig ordspyor och tyckte allt var väldigt fnissigt. Fast när läraren ritade upp en kille på tavlan för att exemplifiera hur människan uppfattar saker som verkligt, i det här fallet en björk. Han sa "Jag brukar rita upp honom varje kurs, för det visar .... nanananan (det här var oviktigt)... och han får alltid heta olika saker. Så nu heter han Pelle." Med koffein-modet frågar jag barskt och rätt ut varför han alltid ritar killar. Varför han aldrig ritat en tjej. Det svarade han inte på, men han ritade en tjej istället.

Egentligen är det oviktigt vilket kön människan på tavlan har, men för mig kändes det viktigt. Människan, könet, var inte det viktiga i exemplet utan han ville bara förklara hur människor i allmänhet uppfattar verkligheten och typ en björk. Det som störde mig är att "människor i allmänhet" är en man, kurs efter kurs. Utan att någon tänkte på det. Den normala människan är en man. Men om jag inte minns fel så finns det två kön. Hade det normala inte varit en man så hade man kunnat växla mellan kvinnliga och manliga ansiktsdrag, mustasch eller inte mustasch (vilket egentligen utgjorde den tydliga skillnaden mellan vad som skulle föreställa vad. Merparten kvinnor har inte cirkusmustasch på överläppen.) utan att ha ägnat det en tanke. Bara för omväxlingen. Eller kanske hade det varit bara någonting som inte gick att se huruvida det skulle vara en kille eller tjej som är exemplet, typ bilden av att killar har kort hår medan tjejer har långt och bara rita en skallig istället. En könlös bebis. Ingen hade tänkt på det. Precis som ingen tänkte på det nu. Förutom jag och min koffeinskalle. Jag som inte tycker att allt ska härledas till ett kön, där det får stå för normen och allting annat exkluderas och stämplas som avvikande. Jag som inte tycker att den allmänna människan är en man. Jag som tycker att den allmänna människan är två. Eller helst något som inte behöver definieras.
Det hade lika gärna kunnat vara bara en bild av en hjärna.

Fast det var väl bara jag som tänkte på det.

Ännu i pyjamas en till en sådan här dag

Lägenheten är tom, men just nu gör det ingenting. Ikväll däremot vill man väl ha sällskap som vanligt, men troligen blir det att man lyssnar på riktigt bra musik och läser på nätet. Egentligen är det väl på sin plats att göra det oftare.

Melissa Horn - Kungsholmens hamn, passar tillfället utmärkt.
Ta en minut för dig själv.

http://open.spotify.com/user/nuncetsemper/playlist/5LtCw8kgWCsdcA8N4tghAL

Imorse väntade jag på imorgon

Idag var första dagen på det sista året. Sedan måste man bestämma sig för vad man ska göra av sitt liv. Det är projektarbete, det är slutspurt och nystart på slutet. Jag satt och tittade på estetettorna idag och någonstans var det väl meningen att jag skulle känna mig harder better faster stronger, men helt ärligt så känns det inte så länge sedan man var där. Den stora förändringen skedde mellan första och andra året. Nu när det tredje är i begynnelsen så funderar jag såklart hur jag förändrades den här gången. Visst finns det skillnader, men de kanske jag kommer på nästa år.

Jag läste en bra krönika av Annika Marklund, som var klockren.

Ingen kan gömma sin historia på 2000-talet | Annika Marklund | Kolumnister | Nyheter | Aftonbladet

En annan grej är ju att det är dags att ta fram TRICKEN igen, för här kommer STRESSENPRESSEN. Och nu i höst blir det mer än vanligt. Usch och fy och fan vad det suger, rent ut sagt, med hela den där duktighetsgrejen. Att jämt ska folk vara så himla duktiga. Du är ditt jobb, dina prestationer, din bil. Och har du inget av det där så är du ingenting och du ska banne mig veta din plats där i botten.

Så töntigt. Vi är MER än allt vi äger och gör. Det är nog dags att vi börjar se det också.