Att finna balanser

Hur gör man egentligen för att ingen ska bli illa berörd av ett jobbigt problem och ändå stå upp för sig själv? Jag är uppenbarligen dålig på det. Det där med att använda linda in orden när det gäller något jag tycker är väldigt viktigt. Om det sägs för lättsamt, i förbifarten, så tas det inte på allvar. Hur mycket jag än försöker använda orden "jag upplever det såhär", "jag känner" och "såhär uppfattade jag situationen", såsom råden för en diskussion i relationer lyder, så blir det en konflikt. Jag talar inte för någon annan än mig själv och jag vill inte hoppa på. Men det blir fel.
Min nästa bok att läsa i kurslitteraturen heter just "Att finna balanser". Den handlar dock om läraryrket och inte om konflikthantering när det kommer till vänner eller ens respektive, men titeln fick mig ändå att tänka på saken. Hur gör man?
Att vara lugn och saklig verkar inte spela någon större roll när det är en tydlig meningsskiljaktighet. Inte heller verkar det fungera att diskutera saker utan att redan ha alla svaren, för att en vill höra vad den andra sidan tycker. Nej då blir det hetsigt eller tyst.

Sedan avskyr jag att vara den som ber om ursäkt för det jag känner. Det är inte en sån grej man kan säga förlåt för. Kanske man kan känna skuld i hur man uttryckte sig. Ja det kanske jag borde säga förlåt för oftare, men av erfarenhet blir det hela ett förlåt som tas fel. Det blir ett förlåt för att problemet togs upp och sedan återgår vardagen som om en aldrig sa något.
Tänk om en kunde hitta balanser, tänk om en var expert på konflikthantering. Men också, är det bara upp till den ena parten?