Nu är jag på min tredje praktikdag och jag tror jag har kommit på det. Jag ska bli lärare. Det känns rätt. Fast nu måste jag egentligen läsa lite miljömål osv. Och duscha. Det borde jag verkligen göra. Eh. Jag råkade somna efter mikromiddagen och åh så skönt det var. Man behöver nog ta sig en lur då och då. Jag känner att jag kan fortfarande lägga mig ner och totalt slockna igen, men det hinner jag egentligen inte än. Egentligen borde jag skriva filosofiuppsats. Jag vill inte och har inte tid för jag vill sova.
Slem överallt, förkylningen dödar mig.
Lite winnerbäck och Ugly Betty gör mig nog mer taggad att läsa om världens undergång.
onsdag 4 november 2009
måndag 2 november 2009
Audrey-flickorna
Jag är trött. Har avslutat min första APU-dag vid Komvux och det var riktigt trevligt. Det känns rätt, där någonstans i maggropen, när jag pysslar med ledargrejer. lärargrejer. Kanske det är det här man ska göra av sitt liv? Det vore kanske inte så dumt.
Jag ska även få hålla två lektioner. En om att skriva och en om miljökvalitetsmålen. och så ska jag vara en dag på EC i Boden.
Tänk om man skulle komma på det nu. Det där man ska göra. Då vore det ju så lätt att rikta uppmärksamheten, inte bara hinna med så mycket som möjligt för man kan inte välja.
En annan grej som upptar min tankeverksamhet är den här boken jag har börjat läsa. Audrey-flickorna av Monika Björk, som delvis handlar om vad som händer på en gömd ö då tjejmaffian växt upp och delvis allt de tänker tillbaka till under tiden de befinner sig på ön. Tjejmaffia på expressen med under och överpotäter, norrlandsproletärer och torrfittor. Jag älskar den. De reflekterar över hur lite och hur mycket som har hänt sedan 70-talet på jämställdhetsfronten.
Den inspirerar mig, för jag tror jag är hes efter alla rop på rättvisa och jag vill bara gråta av frustrationen när ännu en människa säger "det bara är så". Ska jag vara helt ärlig önskar jag ibland att man inte visste. Lyckligt ovetande antar jag att vi kallar det. Fast allra helst önskar jag att fler visste. Förstod. För jag vägrar tänka att något "bara är så", för då kan vi ju lika gärna ge upp. Det funkar inte för mig. Synd.
Jag tänker vara feminist ändå.
Oavsett om ni kallar det bitterfitta, torrfitta, "har du inte fått dig nå kuk eller?", ragata, bitch, manshatare.
Din Y kromosom gör dig inte mer kompetent än min X kromosom. Min mens gör mig inte vidrigare än din smegma. Vi är lika vidriga, underbara, idiotiska och fantastiska.
och jag vägrar tycka att någonting bara är så.
Nä nu måste jag läsa vidare.
Jag ska även få hålla två lektioner. En om att skriva och en om miljökvalitetsmålen. och så ska jag vara en dag på EC i Boden.
Tänk om man skulle komma på det nu. Det där man ska göra. Då vore det ju så lätt att rikta uppmärksamheten, inte bara hinna med så mycket som möjligt för man kan inte välja.
En annan grej som upptar min tankeverksamhet är den här boken jag har börjat läsa. Audrey-flickorna av Monika Björk, som delvis handlar om vad som händer på en gömd ö då tjejmaffian växt upp och delvis allt de tänker tillbaka till under tiden de befinner sig på ön. Tjejmaffia på expressen med under och överpotäter, norrlandsproletärer och torrfittor. Jag älskar den. De reflekterar över hur lite och hur mycket som har hänt sedan 70-talet på jämställdhetsfronten.
Den inspirerar mig, för jag tror jag är hes efter alla rop på rättvisa och jag vill bara gråta av frustrationen när ännu en människa säger "det bara är så". Ska jag vara helt ärlig önskar jag ibland att man inte visste. Lyckligt ovetande antar jag att vi kallar det. Fast allra helst önskar jag att fler visste. Förstod. För jag vägrar tänka att något "bara är så", för då kan vi ju lika gärna ge upp. Det funkar inte för mig. Synd.
Jag tänker vara feminist ändå.
Oavsett om ni kallar det bitterfitta, torrfitta, "har du inte fått dig nå kuk eller?", ragata, bitch, manshatare.
Din Y kromosom gör dig inte mer kompetent än min X kromosom. Min mens gör mig inte vidrigare än din smegma. Vi är lika vidriga, underbara, idiotiska och fantastiska.
och jag vägrar tycka att någonting bara är så.
Nä nu måste jag läsa vidare.
Vart du vill så fort du kan
Ännu en krönika. Denna gång om stress.
http://pitea-tidningen.se/ledare/artikel.aspx?ArticleId=4967164
http://pitea-tidningen.se/ledare/artikel.aspx?ArticleId=4967164torsdag 1 oktober 2009
PK sätter inga gränser - - Ledare - Piteå-Tidningen -
Återigen är jag i tidningen. Det gillar vi.
Jag satt och läste en sosseblogg där Anna Anka diskuterades och blev rätt upprörd. Maria blev så upprörd att hon råkade skära sig på min köksstol. Det säger en del. Så krönikan fick återigen handla lite om yttrandefrihet och sex och sånt. Jag gillar det. Gör ni?
onsdag 9 september 2009
Det handlar om respekt - - Ledare - Piteå-Tidningen -
Skrev en krönika för en vecka sedan till Piteå-tidningen. Annat har ockuperat mina tankar, så jag lägger upp den informationen först nu.
måndag 24 augusti 2009
Jag ser mannen på balkongen ta en tyst minut för sig själv
Så var ännu en skoldag avklarad. Såhär i början är det ovant, men lite skönt att ha struktur. Än har stressen inte satt in, men nog känner jag att den är nära. Så länge man har kontroll över att-göra listan och kan säga nej till saker så kommer det nog fixa sig.
Idag har jag plockat undan i lägenheten, handlat och diskat. Det i sig känns för mig ganska bra. Det är inte mycket, skulle många säga, men sen så har de inte sett disken hos mig efter en vecka då jag haft folk här konstant. Skönt att det är bortgjort. För att bryta gamla vanor så tänkte jag nu inte stressa vidare till nästa grej. "Jaha då var jag klar, fan vad bra då kan jag ju läsa det där och kolla över det där och fixa det där."
Nej faktiskt så tänkte jag nu unna mig en kopp oboy, skön musik och andas ett litet slag.
Föreslår att resten gör likadant. Bara för att alla är så jävla bra.
http://open.spotify.com/track/4utrfABF1iANt2tsDIKmw4
Tidvis - Lars Winnerbäck.
Idag har jag plockat undan i lägenheten, handlat och diskat. Det i sig känns för mig ganska bra. Det är inte mycket, skulle många säga, men sen så har de inte sett disken hos mig efter en vecka då jag haft folk här konstant. Skönt att det är bortgjort. För att bryta gamla vanor så tänkte jag nu inte stressa vidare till nästa grej. "Jaha då var jag klar, fan vad bra då kan jag ju läsa det där och kolla över det där och fixa det där."
Nej faktiskt så tänkte jag nu unna mig en kopp oboy, skön musik och andas ett litet slag.
Föreslår att resten gör likadant. Bara för att alla är så jävla bra.
http://open.spotify.com/track/4utrfABF1iANt2tsDIKmw4
Tidvis - Lars Winnerbäck.
lördag 22 augusti 2009
Allting är filosofi och med lite koffein blir det politik
Har haft några nätter då jag inte sovit, bara inte kunnat. Det är kasst och påverkar helt klart resten av dagen. Väldigt mycket. Sömn är en av de viktigaste sakerna i livet. För att orka leva resten av dagarna. Tjugo minuter på en natt är på tok för lite. Men kan man inte så kan man inte. Ibland kan det ju bara vara så.
Dock förde det med sig en intressant biverkning. Allt blev väldigt roligt. I alla fall med lite koffein i kroppen också. Och bitter blir man. Gnälligt värre.
Men idag var det första filosofilektionen, i två timmar, och det ämnet gör en ju snurrig i vanliga fall, men mitt extra-snurr i hjärnan gjorde mig otroligt pigg på den typen av tankesätt. Filosofi måste man ta med en nypa salt. Förstå att man ställer sig frågorna för att fundera på varför man ska ställa sig frågorna. Att det är fullständigt värdelöst, men ändå viktigt. Jag har fortfarande inte sovit, så det snurrar lite extra nu också.
Mitt första bidrag till diskussionen kom från mitt trötta huvud, heart-to-heart viset. Jag slängde ur mig ordspyor och tyckte allt var väldigt fnissigt. Fast när läraren ritade upp en kille på tavlan för att exemplifiera hur människan uppfattar saker som verkligt, i det här fallet en björk. Han sa "Jag brukar rita upp honom varje kurs, för det visar .... nanananan (det här var oviktigt)... och han får alltid heta olika saker. Så nu heter han Pelle." Med koffein-modet frågar jag barskt och rätt ut varför han alltid ritar killar. Varför han aldrig ritat en tjej. Det svarade han inte på, men han ritade en tjej istället.
Egentligen är det oviktigt vilket kön människan på tavlan har, men för mig kändes det viktigt. Människan, könet, var inte det viktiga i exemplet utan han ville bara förklara hur människor i allmänhet uppfattar verkligheten och typ en björk. Det som störde mig är att "människor i allmänhet" är en man, kurs efter kurs. Utan att någon tänkte på det. Den normala människan är en man. Men om jag inte minns fel så finns det två kön. Hade det normala inte varit en man så hade man kunnat växla mellan kvinnliga och manliga ansiktsdrag, mustasch eller inte mustasch (vilket egentligen utgjorde den tydliga skillnaden mellan vad som skulle föreställa vad. Merparten kvinnor har inte cirkusmustasch på överläppen.) utan att ha ägnat det en tanke. Bara för omväxlingen. Eller kanske hade det varit bara någonting som inte gick att se huruvida det skulle vara en kille eller tjej som är exemplet, typ bilden av att killar har kort hår medan tjejer har långt och bara rita en skallig istället. En könlös bebis. Ingen hade tänkt på det. Precis som ingen tänkte på det nu. Förutom jag och min koffeinskalle. Jag som inte tycker att allt ska härledas till ett kön, där det får stå för normen och allting annat exkluderas och stämplas som avvikande. Jag som inte tycker att den allmänna människan är en man. Jag som tycker att den allmänna människan är två. Eller helst något som inte behöver definieras.
Det hade lika gärna kunnat vara bara en bild av en hjärna.
Fast det var väl bara jag som tänkte på det.
Dock förde det med sig en intressant biverkning. Allt blev väldigt roligt. I alla fall med lite koffein i kroppen också. Och bitter blir man. Gnälligt värre.
Men idag var det första filosofilektionen, i två timmar, och det ämnet gör en ju snurrig i vanliga fall, men mitt extra-snurr i hjärnan gjorde mig otroligt pigg på den typen av tankesätt. Filosofi måste man ta med en nypa salt. Förstå att man ställer sig frågorna för att fundera på varför man ska ställa sig frågorna. Att det är fullständigt värdelöst, men ändå viktigt. Jag har fortfarande inte sovit, så det snurrar lite extra nu också.
Mitt första bidrag till diskussionen kom från mitt trötta huvud, heart-to-heart viset. Jag slängde ur mig ordspyor och tyckte allt var väldigt fnissigt. Fast när läraren ritade upp en kille på tavlan för att exemplifiera hur människan uppfattar saker som verkligt, i det här fallet en björk. Han sa "Jag brukar rita upp honom varje kurs, för det visar .... nanananan (det här var oviktigt)... och han får alltid heta olika saker. Så nu heter han Pelle." Med koffein-modet frågar jag barskt och rätt ut varför han alltid ritar killar. Varför han aldrig ritat en tjej. Det svarade han inte på, men han ritade en tjej istället.
Egentligen är det oviktigt vilket kön människan på tavlan har, men för mig kändes det viktigt. Människan, könet, var inte det viktiga i exemplet utan han ville bara förklara hur människor i allmänhet uppfattar verkligheten och typ en björk. Det som störde mig är att "människor i allmänhet" är en man, kurs efter kurs. Utan att någon tänkte på det. Den normala människan är en man. Men om jag inte minns fel så finns det två kön. Hade det normala inte varit en man så hade man kunnat växla mellan kvinnliga och manliga ansiktsdrag, mustasch eller inte mustasch (vilket egentligen utgjorde den tydliga skillnaden mellan vad som skulle föreställa vad. Merparten kvinnor har inte cirkusmustasch på överläppen.) utan att ha ägnat det en tanke. Bara för omväxlingen. Eller kanske hade det varit bara någonting som inte gick att se huruvida det skulle vara en kille eller tjej som är exemplet, typ bilden av att killar har kort hår medan tjejer har långt och bara rita en skallig istället. En könlös bebis. Ingen hade tänkt på det. Precis som ingen tänkte på det nu. Förutom jag och min koffeinskalle. Jag som inte tycker att allt ska härledas till ett kön, där det får stå för normen och allting annat exkluderas och stämplas som avvikande. Jag som inte tycker att den allmänna människan är en man. Jag som tycker att den allmänna människan är två. Eller helst något som inte behöver definieras.
Det hade lika gärna kunnat vara bara en bild av en hjärna.
Fast det var väl bara jag som tänkte på det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)