Vad gör man annars en tisdagskväll?

Nu är det visserligen onsdagmorgon, men jag måste ju få visa upp vad jag pysslade med igår i väntan på att league of legends skulle komma igång.

Kul hade jag i alla fall.

Promenadtime!

Eller ja, egentligen så är det mer "gå-och-handla-middag-time". Jag har ju hängt ute hos kärleken så länge att kylskåpet här står tomt. Ingen mening med att handla om ingen äter upp det.

Bloggen ser lite konstig ut för att jag känner mig kreativ och sitter och filurar på annan design. Jag tvingar er till överseende.

Fräsch-tjej_91

Så nu tänkte jag strunta i att duscha och gå till affären omgiven av den hemtama lukten av svett och mens. mm~ Spela roll när jag ändå bara sitter här själv liksom.

jag skojade bara

Jag har inte tagit några foton under 1:a maj, men Oscars mamma har det!

2:a maj

Igår demonstrerade jag och peppa argt genom en megafon för första gången i mitt liv. Jag tycktes ha en talang för det, då fanbärarna åtminstone mimade med. Claes tyckte att jag borde bli cheerleader. Tycker jag med, vore som slöseri med min pepp, skönhet och vighet annars!

Bjuder på förr-förra årets bild eftersom jag inte har några nya och det är dessutom världens vackraste människa jag håller i handen.

Dessutom var jag skitsnygg och det var mitt första maj-
tal jag höll i handen där. Jag saknar mitt korta hår lite.

Bakom kulisserna

Min nya krönika var i tidningen i torsdags! Läs den här nedanför:

Bakom kulisserna

Makt visar sig på olika sätt och vad någon vill kalla maktutövning, kallar andra för strunt. Härskartekniker är en sådan sak. Det som den drabbade upplever som maktutövning menar de utövande är petitesser. Makt är en förmåga, en potential att kunna göra något och ha resurserna. Det fula i maktspelet är att det går att utöva makt utan att de drabbade förstår att de blir styrda och lurade. Ta ickehandling som exempel. Ickehandling är underlåtenheten att handla, vilket är ett aktivt sätt att handla, egentligen. Att vara den som har kapaciteten att förändra, göra något och har resurserna för det är att kunna utöva makt. De utövar då makt genom att inte göra något, genom att inte förändra så att deras intressen bibehålls.

Den typen av maktutövning regeringen använder är i mångt och mycket likadan. De värnar sina egna intressen och genom ickehandlingar får de som de vill. När det kommer till de utförsäkrade och de som hamnat i fas 3 så vill regeringen vända bort ansiktet. De nickar och håller med om att det finns fall som trillar mellan stolarna och beklagar det oerhört mycket att så sker. Samtidigt gör de ingenting. Rättelse, de vill lugna de upproriska rösterna genom sin ickehandling, genom att verka som om de ser problemet och agerar som om de bryr sig. Konflikt är nödvändigt för aktion och det är de väldigt medvetna om. De önskar avtrubba den politiska glöden genom att hålla med, och hur diskuterar man med någon som instämmer om man inte ser den ickehandlingen? Hur ställer man någon till svars för det de inte gör? Någon som bevittnar ett mord utan att ingripa går inte fria genom rättsystemet utan skuld eller ansvar, medan politiker gör så konstant.

Regeringen har ett ansvar. Om man kan avgöra att de har kapacitet att utöva makt så måste man också utkräva ansvar när de underlåter sig att göra något åt olika saker, exempelvis fas 3 och utförsäkringarna. Om medborgarna slutar att utkräva ansvar så kommer vi till en punkt där demokratin inte längre fungerar. I grund och botten slutar det med att medborgarna tror sig ha utkrävt ansvar för att regeringen nickar och håller med, samtidigt som det är en ickehandling och medborgarna blir således missnöjda för att de inte har utkrävt ansvar nog långt. Till slut så har vi ett missnöjesparti i riksdagen.

Det grundläggande problemet ligger i att politikerna inte tar ansvar för den makt de har tilldelats och slingrar sig så långt att den representativa demokratin blir lidande. Bristen på ärlighet hos varje parti gör att moderaternas dolda agenda får leva fritt samtidigt som allt agerande blir ett spel för kulisserna och sänker sig till röstfiskeri. Det är dock så lätt att skylla på politikerna och undgå det faktum att den kollektiva insatsen hos medborgarna också har en potential att utöva makt, bara vi slutar tro att allt kommer perfekt paketerat åt oss och att någon annan ordnar saker. Regeringen har ett ansvar som de har struntat i, men vi kan inte låta den politiska glöden avtrubbas.

vad möts du av när du slår på datorn?

Min bild är just nu den här.

Ska dock pyssla ihop en ny strax!

I spegeln finns bara du

I torsdags var min krönika i tidningen, men jag har haft så mycket annat roligt att pyssla med (som att googla alla final fantasy spel och skumma bilder till skrivbordsunderlägg som jag ska göra). Läs den här nedanför!

I spegeln finns bara du

Det var då ett ständigt tjat om det här att vara precis som man är, det är insidan som räknas och kärleken är blind. Som om utseendet inte spelar roll. Egentligen vet vi ju allihop att det spelar alldeles för stor roll. Vi kan gå med på att människor är ytliga och utseendefixerade. De där bloggarna, killen med kavajen och hårprodukterna, fjortisarna på krogen och hela kändisvärlden. Ja, och så hon på jobbet då, hon ska minsann göra sig till jämt. Vi är ofta himla stolta över att vara nöjda med oss själva i mjukisbyxor på affären. Visst äter vi lite LCHF eller GI, men det är ju för att vi blir så mycket piggare! Sällan vänder vi oss till lunchdejten och beklagar sig över hur jobbigt det är att vi själva är ytliga. Hur mycket tid det tar. Hur ont det gör i själen.

Jag är själv väldigt utseendefixerad. Förut var det värre än nu. Förra veckan var det första gången som jag kunde ärligt känna att jag trivs i min kropp och hellre vill att den ska må bra än se bra ut. Det höll sig nästan en hel vecka. Just precis nu kan jag inte prata med han som älskar mig för så mycket mer än mitt utseende, för att jag bleker tänderna. Det är tre timmar av mitt liv för att jag vill ha mina tänder tre-fyra nyanser vitare. Som om jag ens behöver det. Igår kunde jag äta ett helt glasspaket utan att få dåligt samvete. I mellanstadiet tävlade jag och en vän om vem som kunde väga minst. Idag gör det ingenting om jag går över min målvikt på femtio kg. Det svider, som att skära sig på ett papper, men det är inte längre ett personligt misslyckande. Jag tar inte till ursäkterna ikväll. Jag är ytlig, men det viktigaste för mig är att veta om det och sträva efter att vara nöjd.

Media sägs i samma andetag som ytlighet, påverkan, ideal. Vi tror det finns vissa mallar att sträva efter. De som har ont vet att det är klasskompisar, kollegor och släkt som smular sönder självkänslan. Vi ser att bilder är retuscherade, att sådant är ouppnåeligt. Media kan cementera ett ideal, men det är människor i vår närhet som talar om för oss vad det är som behöver förändras. Att kalla andra ytliga medan man sminkar sig på förfesten är inte att fara med osanning. Däremot hoppas jag att de inser sin egen del. Felet ligger inte i att ta hand om sitt utseende, ha en önskan om att se bra ut eller att på olika sätt förändra sitt utseende genom kemikalier. Det är i behovet som demonerna sitter. Att känna ett måste, att må dåligt över tre kg, sneda tänder, risigt hår, för stora bröst, för knotiga knän – ja allt som vi hittar på. Jag har lite komplex för att mina ögonfransar är ojämnt långa. Ytligheten sitter i oss själva. Det är inte lätt att älska sin kropp, vara tacksam för dess funktioner och känna att utseendet får vara som det vill, omgjort eller orört, så länge det fortfarande är mig själv.

Just nu är jag nöjd, men jag bleker tänderna ändå och imorgon ska jag färga mitt hår. Men det är skönt att veta att världen inte faller samman om jag hade låtit bli. Jag kan vara mitt eget ideal, kan du?