Och det är lång väg ner

Jag är trött och det är snöyra ute och jag blöder näsblod och usch och fy jag har inte minsta lust att gå ut idag. Men skola var det. Woho.

As we're walking on by

Just nu sitter jag och äter choklad och försöker varva ner. Tänkte göra det ett litet tag innan det är dags att springa igen. Alla människor behöver små pauser. Jag är inget undantag. Nu är allting sjukt stressigt. Verkligen verkligen jobbigt stressigt. För det mesta tänker jag att det kommer att gå ändå, men nu undrar jag om det inte är lite vatten över huvudet det här. Men det måste ju gå. Så är det bara.

En krönika har jag skrivit.
http://pitea-tidningen.se/ledare/artikel.aspx?ArticleId=5114666

Lite coolare du-du-dudu-dudu~

Trots första skoldagen känner jag mig på riktigt gott humör. Det funkar lite grann att totalnonchalera att jag har planer och saker att göra. Nästan som att låtsas att det fortfarande är lov.
Så istället för religionsläxan så tänkte jag läsa nya Cosmopolitan och klippa och klistra ihop en Pepp-bok för gråa dagar. Fram med glittret!

I övrigt är jag söt idag. sådeså.
Och bakar potatis.

Motivation

Kanske är det bara en till sådan där pepp-period, ni vet när man vill göra allting ordentligt och nu minsann ska man ta tag i träning och livet och laga redig middag och städat ska det vara! Sen så rengör man toaletten, plockar undan smutstvätten och steker lite köttbullar med sallad till. Disken fick vänta. Likaså orkade man inte dammsuga. Eller göra bort några uppgifter för den delen. För efter att toan blev ren och maten var klar så är pepp-perioden över. -Snap-.

Eftersom det inte blev något träningskort i julklapp så vet jag inte riktigt hur jag ska lösa det där med träning. Pengar till det har jag själv inte och det är inte särskilt troligt att jag ger mig ut i 30 minus och joggar. Det får nog lösa sig. Yoga kan jag ju, men det är ju inte så roligt i längden. Tjusningen ligger ju alltid där i början. Med det mesta.
Fast jag hittade nu en jättebra grej, om jag bara kan komma ihåg att hålla mig till det varje dag. Inte troligt, men helt klart värt ett försök. Special K har en personlig måltidsplan. Jag har väl inget större behov av att kämpa med viktnedgång, men att bibehålla är ju inte dåligt direkt. Dessutom så kan man fylla i att man inte har tid eller ork eller inspiration och hur mycket man tränar osv. Då läggs det upp recept och mellanmål anpassade efter vilka behov man har och så kan man byta ut dem om man inte gillar det. Ex, så skulle jag inte äta makrill och potatis. ursch. Så då byter jag det mot en mangosmoothie istället (mellanmål). Visserligen kommer jag säkert aldrig kunna hålla det här för jag är lat och odisciplinerad, men jag hoppas. Idéer till nya recept är ju fantastic. När man bor själv som jag gör så är det inte så inspirerande att laga något gott om man ändå sitter ensam vid matbordet.

Jag ska väl ge det ett försök. Samtidigt ska man ju inte fixa allt på en gång. Men en början, kanske? Hellre ett misslyckat försök än att strunta i det helt. Det är ju värt och bra den tiden det håller.
Nu ska jag fortsätta läsa HP. Underbart terapeutiskt att försvinna in i någon annan värld medan man stänger av mobil, msn, facebook. Har redan läst två, så nu ska jag påbörja Fången från Azkaban. oh yes.

Våtmarker

Läste just ut Duktighetsfällan och Våtmarker. Har snart läst halva Jag är kvar hos er. Skönt att ta det lugnt för ett slag.
Våtmarker av Charlotte Roche var helt fantastisk. Vedervärdig. Äcklande. Verkligen rynka-på-näsan-må-illa-bok. Men så fantastiskt rolig och provocerande! Jag tänkte välja den till boken vi ska analysera till svenska-kursen. Har ju läst några stycken men ingen har varit tillräckligt bra för att jag ska orka tänka på det något mer efter att ha avslutat sista kapitlet. Den här vill jag bara citera massor ur och prata om! SÅ BRA.
Den handlar då om Helen som måste opereras efter att ett skärsår från en intimrakning har blivit infekterat, och kirurgen passar på att ta bort hennes hemorrojder också. Boken handlar om hennes sjukhusvistelse och när hon tänker tillbaka på gamla historier och hur hon ser på saker osv. Underhållning på hög nivå.

Bläddrar planlöst i den och citerar den sida jag slumpvis stannar på:
"Jag lägger helt enkelt påsen ovanpå och trycker till den lite så att den klibbar fast mot bitarna. Pizzakartonglocket med bitar och påsar lägger jag på mitt plåtskåp. Fingrarna är helt blodiga och hala. Torka av på sängen? Det skulle svina ner rejält. Inte heller på änglasärken. Samma svineri. Hm. Nåja. Det är ju bitar från min kropp. Även om de var inflammerade. Jag slickar helt enkelt av fingrarna, ett efter ett. Jag blir alltid väldigt stolt när jag kommer på sådana idéer."

Men nu ska jag fortsätta läsa om flickor med hjärntumörer och lyssna på musik. Återupptäcker gammal musik, så det blir lite Bright Eyes och Regina Spektor.

Regina Spektor – Samson
Bright Eyes – Haligh, Haligh, a Lie, Haligh

It's not fair

Flow. Det är vad jag sitter och läser om. Flyt. När man helt uppslukas i kärnan av det man gör. Exempelvist skriver, ritar eller utför någon uppgift. Vad som helst. Det är inte som stressen. Stressen är när gapet mellan vill och kan bara blir större och större. När man har flyt så finns inget gap. Man vill och man kan och det är en så skön känsla.

Boken jag läser heter Duktighetsfällan av Joanna Rose och Aleksander Perski. Den är riktigt bra. Utöver att beskriva problematiken, hur man tidigare sett på det (historiskt), vilken statistik det finns och hur det påverkar den enskilda människan (symptom osv) så skrivs det också mycket om de som blev friska. Vilka metoder som finns att tillgå. Små tips att använda sig av i vardagen. Att det är jävligt svårt, även med enkla knep, men det är möjligt. Den är riktigt, riktigt, riktigt bra. Igenkännande kan man skratta åt det, för när det är en bok så finns ju distansen där. Fast när jag nu tänker efter så finns det inte så mycket kvar att skratta åt.

Flow. Det var något jag brukade känna när jag skrev prov. Jag brukade tycka om det, riktigt mycket faktiskt. Medan andra hade panik så kände jag lugn och självsäkerhet. Det var tillfredställande att sitta där och skriva. Mata ut allt som man tidigare matat in och det gick ju alltid bra. Numera känner jag samma panik som andra och lättnadens suck efter att det är över.
Det är dags att hitta nästa sak där mitt flow finns.

jag undrar vars.

Jag kan inte ens skriva en rubrik

Faktiskt har jag inte ens öppnat word. Jag blir tröttare, men är helt klar i huvudet. Jag sitter och funderar över motivation. När den inre motivationen inte finns där och ingen yttre fungerar, vad gör man då? Saker måste ju ändå bli gjorda. Man kan ju inte bara strunta i det.
Kanske jag hade kunnat tänka att om jag slutade sitta uppe och tvinga mig själv att vara vaken tills saker är gjorda, om jag började sova bättre så skulle jag orka mer och då skulle det inte vara lika jobbigt att göra saker vilket betyder att jag inte heller kommer vara tvungen att vara vaken lika länge. Bryta den onda spiralen. Fast det är ju inte så lätt. Att lägga om vanor.

Jag kan i alla fall vara glad åt att jag har börjat få igång träningen ordentligt. Gymet två gånger i veckan känns bra, inte som ett måste. Visserligen är mitt 10-gånger-kort snart slut, men jag får väl lösa det. Önska sig i julklapp. Fast det gjorde jag ju förra julen också, men vad är det för mening med att köpa ett träningskort åt någon som inte tränar? Fast den kommer ju aldrig börja träna om den inte har ett träningskort. Eller huuuur.

Nej jag sitter nog uppe inatt också. Det är dags att göra bort det värsta. Annars kommer allting ligga på en hög under den sista helgen och då vill jag verkligen inte göra saker. Jag vill ligga sömnlös över pirr i magen och tankar på spännande sätt att slå in julklappar, inte över uppsatser analyser och restuppgifter.
usch. nej.

Ett glas oboy gör nog allting lite bättre.