Nej idag blir det ingen dagens pepp för igår sändes Uppdrag granskning vars avsnitt hade rubriken "Den andra våldtäkten". Det behandlade två fall av samma gärningsman och hur omgivningen har reagerat på händelsen. Jag såg det först idag. Jag önskar att jag hade låtit bli.
Avsnittet handlar om Linnea, 14 år, som anmäler den två år äldre Oskar för våldtäkt inne på skolans toalett. Eller egentligen handlar det inte om Linnea och Oskar. Det handlar om hur hela skolan tar den dömde (efter erkännande från honom, trovärdig historia från henne osv) gärningsmannens sida. Skolan, kyrkan och fritidsgården påstår sig vilja vara neutrala och säger därför ingenting alls. Trots att Linneas skolkamrater mordhotar henne över nätet. Alla erkänner de sig ha hört ryktena, men vägrar tro det. Kyrkan låter Oskar komma på skolavslutningen, dela ut rosor och krama sina vänner - trots domen och besöksförbudet gentemot Linnea. Linnea orkar inte gå dit utan reser bort. Samma kväll blir Jennifer, 17 om jag minns rätt, våldtagen - av Oskar. Prästen kommenterar händelsen:
"Stackars kille."
Jennifer orkar inte själv berätta för media. Det är bara för jobbigt.
Jag vill liksom resten slå för ögon och öron för saker som händer. Men som en fluga till bajs så dras jag till såna här klipp, till böcker om samhällets syn på våldtäkt (Flickan och skulden - Katarina Wennstam) och historierna. Jag hoppas att för varje analys jag läser så ska de komma fram till något nytt, något som rättfärdigar allt eller åtminstone förklarar det. Jag kommer närmare, men det finns ingenting som stillar ilskan. Den bara ligger och gror i bröstet.
Rykten.
Fördomar.
Det behövs inte mer. Linnea flyttar 50 mil bort och Jennifer stannar kvar. På internet vill skolkamraterna våldta dem "på riktigt", bränna dem på bål och förstöra deras liv.
Deras liv var förstörda redan då han grenslade dem.
Jag vet inte om jag är arg eller ledsen. Mest är jag nog rädd.
Jag vill skriva en längre text, men det får nog bli senare. Det här tar ett tag att smälta, oavsett hur många böcker/dokumentärer/rapporter jag hittar.
Ursch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar